Oavsett vem som vinner nästa val finns vinster med att bygga politik på en gemensamt beslutad skattereform. Thomas Östros (S) har betonat behovet av en skattereform (DN Debatt 12/11), så även tidigare Folkpartiets Jan Björklund och Centerpartiets Maud Olofsson.

Både skäl och förutsättningar föreligger nu för att genomföra en skattereform med bredast möjliga parlamentariska stöd. Även denna gång, precis som för tjugo och trettio år sedan, bör det vara centralt att sänka marginalskatterna så att alla får behålla minst hälften av inkomstökningen. Nu bör ramen för reformen vara de växande tjänstenäringarnas behov.

Tjänstesektorn är Sveriges jobbmotor. Tre av fyra svenskar arbetar med någon form av tjänsteproduktion. 80 procent av alla nya företag är tjänsteföretag. Det är i tjänsteföretag som de flesta unga jobbar. Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med nära 70 000 åren 2008–2009 trots den globala finanskrisen. Under den senaste högkonjunkturen höll bristen på sådan arbetskraft tillbaka tillväxten. Vi ser samma tendens nu när konjunkturen tar fart. Det har Sverige inte råd med.

Dagens system och regelverk passar sällan tjänsteföretag särskilt väl. Tjänsteproduktion innebär en annan logik, ett annat sätt att göra affärer och organisera sin verksamhet, än massproduktionens principer. Tjänsteföretagens tillgångar består främst av medarbetarnas kunskaper och insatser. Lönekostnaderna är de överlägset största kostnaden, samtidigt som medarbetarna bär företagets kapital. Om inte skattesystemet belönar utbildning riskeras kapitalförluster hos tjänsteföretag.

Det måste löna sig att arbeta löd devisen för de tidigare skattereformerna. En bra paroll för en ny skattereform är att det måste löna sig att skaffa sig en kvalificerad utbildning.
En skattereform med fokus på tjänstesektorn blir banbrytande och lägger grunden för konkurrenskraft och jobbtillväxt.

Jonas Milton
vd Almega

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef Almega