Klimatfrågans uttryck i den allmänna debatten har tydligt tonats ned på senare tid. Några menar att detta är en följd av finansoron och de politiska kriserna runt om i världen. Som ny miljöminister med en bakgrund som miljöengagerad Europaparlamentariker de senaste sju åren, ser jag också andra skäl. Runt omkring oss klimatanpassas samhället i stadig riktning. Energisystemen görs resurssnålare, byggsektorn förgrönas och både livsmedel och bilar produceras med helt andra miljökrav i dag än för bara 10 år sedan. Klimatfrågan har blivit en del av vår vardag.

Just detta är Sverige ett av världens bästa exempel på. Sedan två år har vi en nationell lagstiftning på plats i syfte att sänka våra utsläpp med 40 procent till år 2020. Vi bedriver stora delar av vår energiproduktion utan att släppa ut koldioxid, vi miljöanpassar fordonsparken i snabb takt och har en industri som är i absolut framkant i att använda miljöteknik. Allt detta har givit oss nya jobb och det sker med bibehållen tillväxt och med god ordning i våra statliga finanser.

Ändå är behovet av globala politiska överenskommelser om utsläppsminskningar lika akut som tidigare. En delrapport från FN:s klimatpanel IPCC visar att förekomsten av extrema väderförhållanden ökat mer än beräknat, som en direkt följd av växthusgaserna i atmosfären. SMHI:s uppdatering av den vetenskapliga grunden för klimatarbetet visar att havsnivån kan höjas med 0,9–1,6 meter i världen till följd av ett varmare klimat – för bara fyra år sedan bedömdes höjningarna ligga mellan 0,2–0,6 meter.

SMHI har också tagit fram scenarion och prognoser som visar att den globala uppvärmningen påverkar Sverige markant, trots våra ansträngningar på det nationella planet. Intervallen mellan perioder av mycket regn blir allt kortare, från att har varit på omkring 20 år till att snart ligga mellan 6–7 år. Det påverkar bland annat vår tillgång till dricksvatten, men leder också till andra utmaningar för i stort sett alla landets kommuner.

När världens klimat- och miljöministrar träffas vid FN:s klimatmöte i Durban nästa vecka är budskapet därför glasklart. Det behövs större och snabbare utsläppsminskningar för att hindra att Jordens medeltemperatur stiger över två grader, vilket är det mål som regeringscheferna enades om i Köpenhamn 2009.

Samtidigt har förhandlingarna kärvat sedan Köpenhamn. Många fattiga länder känner sig svikna och har lågt förtroende för att rika nationer ska gå före med klimatåtgärder och ge dem tillräckligt stöd för att anpassa sig till klimatförändringarna. För flera lågt liggande länder och ö-stater står och faller deras existens med klimatfrågan. De måste redan anpassa sitt jordbruk, säkra kustlinjer eller valla in flygplatser för att kunna fungera som nationer.

En av de viktigaste uppgifterna i Durban blir att ingjuta nytt hopp i samtalen och stärka mandatet för den multilaterala FN-processen. Utan stärkt förtroende i förhandlingarna kommer parterna inte att kunna nå betydande gemensamma ställningstaganden.

Vad gäller sakfrågor går det tyvärr inte att vänta sig stora kliv framåt i Durban. De motsättningar som finns utgår från hur olika ländergruppers åtaganden ska se ut efter 2012 och om Kyotoprotokollets eventuella framtida roll. Även om få ifrågasätter det slutgiltiga målet – ett rättsligt bindande ramverk – råder det delade meningar om man redan nu ska slå fast detta. Dessutom är tveksamheten för stor från USA och Kina för att i dagsläget gå med på att internationellt binda sig till att minska sina utsläpp. Tillväxtländer som Brasilien och Indien aktar sig för att gå med på krav som de tror hämmar deras väg mot högre välstånd. Och oljeexportörer som Saudiarabien och Venezuela agerar på olika sätt för att hålla tillbaka förhandlingarna.

Mot denna bakgrund avser Sverige driva denna linje i Durban:

• ett fortsatt aktivt arbete inom EU för utvecklingen av ett rättsligt bindande ramverk för utsläppsminskningar som inkluderar alla länder, utifrån deras respektive förmåga och kapacitet

• att Sverige och EU, som en del av en övergång till ett nytt ramverk, är öppet för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet

• att Durban-mötet ska lägga fast ett förverkligande av en färdplan som omfattar alla stora ekonomier, som tydligt definierar ett slutdatum för när ett ramverk ska antas och en process för hur stegvisa framsteg ska kunna nås

• en utveckling av regelverket för öppen inrapportering och verifiering av klimatutsläppen. Detta är viktigt inte minst för att kunna bedriva en större utsläppshandel och på sikt få ett globalt pris på koldioxid.

• tydligt besked vad gäller etablering av de institutioner som man kom överens om i Cancún, bland annat den så kallade Gröna Fonden

För Sverige är det också viktigt att mötet ägnar en del av tiden till att se hur kompletterande processer kan bidra till de långsiktiga målen. Hit hör beslut som förbättrar existerande och etablerar nya marknadsmekanismer, till exempel köp av utsläppsminskningar i tredje land (CDM) och som särskilt riktas mot extremfattiga länder. Sverige deltar också i en grupp av länder som driver på mot en utfasning av skattesubventioner för fossilbränslen. Enligt OECD lägger exempelvis de 30 största utvecklingsländerna nära 300 miljarder dollar årligen på bensinsubventioner. Världen måste även öka takten i arbetet med att begränsa utsläpp av kortlivade klimatpåverkande ämnen som sot och metan, så kallade SLCF:s. De bidrar dels till luftföroreningar, dels till en förstärkt växthuseffekt som bidrar till förlusten av isar i Arktis och upptining av permafrosten.

Durbanmötet blir således, förhoppningsvis, ett ytterligare steg på vägen mot ett globalt ramverk för att sänka utsläppen. Tills detta är på plats behöver vi alla ta ett ansvar för att minska klimatpåverkan i den egna verksamheten och beslutssfären. Att Sverige deltar med full kraft i klimatsamtalen är en del i detta. Men det sker också genom att alla centrala aktörer här på hemmaplan – myndigheter, kommuner, näringsliv, civilsamhälle – gör sitt bästa för att få till stånd en utveckling av de politiska och ekonomiska regelverken i klimatvänlig riktning.

Lena Ek (C), miljöminister