Så är det åter dags för nostalgins röda fanor att fladdra för vinden. Denna gång med fläckar av lite grönt. Från landets talarstolar kommer vi att höra socialdemokrater, vänsterpartister och en och annan miljöpartist att tala om det rödgröna alternativet inför hösten val. Man kommer att gå till samstämt anfall mot Alliansen. Man kommer att måla upp skillnader mellan de två blockens politik som vore de avgörande för vår framtid.
Men huvudproblemet denna dag är inte att Anders Borg driver sin ekonomiska politik. Eller att Reinfeldt är statsminister. Problemet är att Östros i grunden driver samma sorts politik som Borg. Och att Sahlin är oppositionsledare . Det är inte någon artskillnad mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen. Det är gradskillnad.
Världsbilden är densamma. Problembeskrivningen densamma. Ordvalen identiska. Lösningarna snarlika. Visioner begravda – bortsett från deras gemensamma visioner om att vi skall arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral. De två blocken färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt.
Jag skulle vilja höra ett förstamajtal av ett grönt språkrör som vågade stå för den grundläggande analys som ett grönt parti rimligen borde stå för.
• Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar – grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är önskvärt, nödvändigt och möjligt med ständig ekonomisk tillväxt. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi “bara” är lika rika som 2008 – grundproblemet är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser om evigt växande konsumtion. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi har hög arbetslöshet – grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen eller omsättningen som helhet, som finansierar välfärden. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete – grundproblemet är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte vikande siffror i orangea kuvertet – grundproblemet är att vi känner tillit till siffror på konton. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att det finns för lite järnväg och för små vägar - grundproblemet är att vi utgår från att antalet transporter skall öka, att mängden gods skall öka, att avståndet från bostad till arbete skall öka, att lokaliseringen av företagen skall styra människor istället för tvärt om. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att världens redan konsumtionsstinna inte blir rikare – grundproblemet är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det ska droppa ner till de fattiga. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är inte att vi tappat styrfart – grundproblemet är att vi styr åt fel håll. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!
• Grundproblemet är att vi fastnat i en konservativ tro på tillväxtsamhället, och inte förstår att nästa steg i samhällets evolution är utvecklingssamhället där fri tid, kultur och social närvaro prioriteras framför ekonomisk och materiell tillväxt.
Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör säga detta! Tyvärr lär jag inte få göra det. För nu har vi blockpolitik. Och i blockpolitikens namn sker anpassning till den godkända gråa färgskalan som döljs bakom retorikens röda, blå och gröna ridåer.
Tillväxtsamhället är en fas, en på många sätt god fas, på vägen i den samhällsevolution som pågått ända sedan människor började bilda samhällen. Problemet är att så starka, så många, så ofta infantila maktcentra envisas med att hålla fast vid tron att tillväxt- och konsumtionssamhället är något för evigt givet. Ingenting kan vara mer fel. Man har fastnat i tillväxtmani och konsumtionsfundamentalism.
Problemet uppstår när man inte förstår att det materiellt mogna samhället har en fantastisk möjlighet att växla över till det socialt och kulturellt goda samhället. På det sätt som i stort sett alla gamla tänkare – oavsett ideologisk hemvist – varit överens om. När vi nått det materiellt mogna samhället bör det vara annat som får växa: den fria tiden, kulturen och den sociala närvaron. Johan Stuart Mill hade lagt till begreppet andlighet. Och Marx hade lagt till begreppet reflexion. Det är detta som är utveckling. Det är detta som är steg framåt. Det är detta som borde vara det gröna alternativet till de två blockens visionslöshet.