Att Pierre Schori betraktar Israel som en historisk nödvändighet för ett statslöst och förföljt folk (DN Debatt 2/6) är naturligtvis hedervärt och betryggande. Problemet är att många deltagare och organisatörer inom Ship to Gaza inte delar den inställningen. Författaren Henning Mankell beskrev i sitt officiella invigningstal för projektet – som fortfarande finns på Ship to Gazas hemsida – nödvändigheten av att ”avveckla den terroristiska israeliska staten” och passade även på att uttrycka sin förståelse för självmordsbombare. Ser Pierre Schori verkligen inga problem med att stödja sådana organisationer?

Det var också denna typ av ideologisk övertygelse som motiverade aktivisterna på det bordade flaggskeppet ”Mavi Marmara”, vilka hela tiden var inställda på en våldsam konfrontation. Fartyget i fråga sponsrades av den extrema islamiströrelsen IHH och i ett reportage för tv-kanalen Al-Jazeera strax före avfärd blandades antisemitiska slagord och martyrretorik med utfästelser om våldsamt motstånd mot israeliska myndigheter. IHH tillhör också den terrorlistade insamlingsorganisationen Union of God, som är öppet antisemitisk. Kanske sammanfattas bevekelsegrunderna för Ship to Gazas organisatörer bäst av taleskvinnan Greta Berlin när hon sade till nyhetsbyrån AFP att: ”Den här aktionen handlar inte om att leverera humanitär hjälp”. Ett par av Sveriges största biståndsorganisationer tog följdriktigt sitt ansvar och ställde in sin medverkan i Ship to Gaza.

I sammanhanget kan noteras att Olof Palmes Minnesfond, som företräds av Pierre Schori, givit finansiellt understöd till personer som öppet ifrågasätter en tvåstatslösning.

Ship to Gaza bröt i själva verket på ett flagrant sätt mot FN:s rekommendationer att hjälpsändningar skall sändas via land. Israel hade också erbjudit sig att leverera det av skeppen medförda materialet genom de gängse kanalerna.

Vi är naturligtvis de första att djupt beklaga den tragiska förlusten av människoliv. Hade inte passagerarna på det bordade flagskeppet angripit ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastat personer från däck och använt skjutvapen, hade naturligvis inte dessa våldshandlingar ägt rum. Det var först under ren fara för sina liv som israeliska soldater tvingades använda sina vapen i självförsvar.

Kanske viktigast att konstatera är emellertid att de våldshandlingar som initierades av extremistgrupperna ombord i själva verket är ett logiskt och följdriktigt resultat av den extrema anti-israeliska ideologi som många deltagare i Ship to Gaza företräder.

Upprepade resolutioner från FN och EU understryker Israels rätt till självförsvar och den imperativa nödvändigheten av att stoppa vapensmugglingen till Hamas-regimen i Gaza som sedan det blodiga maktövertagandet 2007 hållit fredsprocessen och det palestinska folket som gisslan. FN-resolution 1860 ”understryker” att ”israelisk civilbefolkning måste ges skydd”. Det är i sammanhanget också av vikt att de av hela världssamfundet understödda Oslo-avtalen mellan Israel och Palestinska myndigheten innehåller en tydlig överenskommelse om att det är Israel som ansvarar för att övervaka sjöfarten.

Det skulle vara intressant att veta hur Pierre Schori tänker sig ett praktiskt genomförbart försvar mot extremistregeringen i Gaza, som svarade på Israels totala tillbakadragande med åratal av raketbekjutning mot Israels sårbara civila samhällen i söder och som med full ideologisk kraft driver en agenda för Israels utplånande. Hamas emotsätter sig våldsamt varje återupptagande av fredsförhandlingarna och har lovat att sabotera dem efter förmåga. Organisationen vägrar också helt att rätta sig efter de krav som framförts av det samlade världssamfundet med FN och EU i spetsen: att erkänna staten Israel, att avsvära sig våld och att respektera ingångna avtal. Det är här påtryckningar behöver sättas in.

Skall inte extremisterna tillåtas att avgå med segern är det som FN:s säkerhetsråd konstaterade i sitt uttalande den 31 maj nödvändigt för alla konstruktiva parter att bidraga till en atmosfär av samarbete i regionen. Det viktiga nu – om inte extremisterna skall tillåtas avgå med segern – är att skapa förutsättningar för att föra de återupptagna fredsförhandlingarna framåt.

Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige