Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Det öppna samhället har retirerat efter New York”

Ledande centerpartister: Tio år efter det fasansfulla dådet i new York har ”kriget mot terrorn” utvecklats till ett globalt angrepp på grundläggande fri- och rättigheter. En tillbakablick på tio års ”krig mot terrorn” är allt annat än munter. På punkt efter punkt har det öppna samhället retirerat. I USA har man antagit rena angiverilagar och givit FBI vidsträckta befogenheter att kartlägga människors sociala nätverk. EU-länderna har bland annat infört datatrafiklagring och lämnat ut passagerardata, inklusive kontokortsnummer, till USA. Den svenska regeringen har också agerat ytterst inkonsekvent. Från ett liberalt perspektiv är det en tragisk utveckling. Vi är redan långt ute på det sluttande planet och frånvaron av debatt är särskilt skrämmande, skriver Lena Ek och Fredrick Federley.

 Det är dags att vi efter tio års ”krig mot terrorn” börjar överblicka följderna av och utvärdera vår egen reaktion på de ofattbara händelserna. En sådan tillbakablick är dessvärre allt annat än munter. På punkt efter punkt har det öppna samhället retirerat. I det påstådda valet mellan ”frihet” och ”trygghet” har det senare alltid satts i första rummet, också då det gått ut över fri- och rättigheter som vi har tagit för givna.

Kriget mot terrorn har fått omvälvande följder i de demokratiska länderna. I frihetens högborg USA har man antagit rena angiverilagar som uppmuntrar bibliotekarier att anmäla dem som lånar ”fel” litteratur. FBI har fått vidsträckta befogenheter att samköra hotellregister med loggar från telefonbolagen och kartlägger människors sociala nätverk in i minsta detalj. Fel umgänge kan få dig arresterad eller förhindra dig från att arbeta.

Det är lätt att moralisera över det som sker på andra sidan Atlanten, men också i de europeiska länderna har åtgärderna gått långt bortom vad vi kunde föreställa oss före den 11 september. EU-länderna har beslutat om införande av datatrafiklagring och lämnar villigt över passagerardata, inklusive kontokortsnummer, på europeiska passagerare till amerikanska myndigheter. Europaparlamentet har i denna fråga drivit ett hälsosamt motstånd. Genom penningtvättsdirektivet åläggs medlemsstaterna att kartlägga bidrag till ideella organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen, som också måste börja registrera sina givare. I Storbritannien sker efter upploppen, som passande nog benämnts som ”terror” av premiärministern, en snabb nedmontering av individens rättssäkerhet i form av snabba rättegångar och drakoniska straffskärpningar för inlägg på Facebook.

I Sverige drevs FRA-lagen igenom med tidvis hårdhänta medel gentemot skeptiska riksdagsledamöter. Det man bör påminna sig om i denna fråga är också att de två stora partierna var fullständigt överens om behovet av ökad övervakning – Socialdemokraternas motstånd handlade inte om sakfrågan. Från enskilda partier har framförts idéer om en angiverilag för lärare. Och rädslan för terror har motiverat märkliga polisingripanden med dragna vapen mot hederliga familjefäder på oklara grunder. Sverige har under skumma former överlämnat misstänkta terrorister till CIA för vidare transport till tortyr i Egypten.

Någon kanske skulle invända att det ”inte är så farligt” men när vi har gjort sammanställningen ovan får åtminstone vi en isande känsla i kroppen. Utöver de listade förslagen har dessutom långt fler åtgärder vidtagits. Helheten är skrämmande. I flera av världens diktaturer har kriget mot terrorn blivit en täckmantel för att ingripa mot den inhemska demokratiska oppositionen. Nyligen rapporterade New York University School of Law om hur bistånd styrs bort från kvinnor och flickor för att förhindra radikalisering av unga män, och om hur auktoritära stater klassificerar hbtq- och kvinnorättsaktivister som terrorister. Vidare har detta kunnat ske därför att den demokratiska världen vänt bort ansiktet då dessa övergrepp skett i länder som varit allierade i kriget mot terrorn.

Efter den arabiska våren finns anledning till självrannsakan för många politiker i hela den demokratiska världen. Det var knappast genom vårt principfasta försvar för frihet och demokrati som de massrörelser som kastat diktator efter diktator över ända uppstod. Tvärtom, västvärldens reaktioner präglades länge av avvaktan och oro för vad som skulle hända om regionen ”destabiliserades”.

Carl Bildts konsekventa hållning i fråga om internetfrihet i Nordafrika och i förhållande till David Cameron förtjänar en eloge. Det förhindrar inte att regeringen som helhet agerar ytterst inkonsekvent när man samtidigt i Sverige driver igenom lagar och ålägger internetoperatörerna att installera övervakningsteknik som de nordafrikanska diktatorerna skulle drömma om att ha tillgång till. Tio år efter det fasansfulla dådet i New York är den tragiska slutsatsen att ”kriget mot terrorn” utvecklats till ett globalt angrepp på grundläggande fri- och rättigheter. I stället för att göra oss tryggare har krigsmetaforen väckt rädsla och motiverat åtgärder som annars är förknippade med traditionella krig mellan stater och där nationers överlevnad står på spel.

Från ett liberalt perspektiv är det en tragisk utveckling och särskilt skrämmande är frånvaron av debatt kring vad som håller på att ske. Vi riskerar inte längre att hamna på det sluttande planet, vi är redan långt ute på det. Utvecklingen förefaller också ha överraskat de liberala partierna runt om i världen. Just som liberaler trodde att slaget om marknadsekonomi, representativ demokrati och rättsstat var vunnet dyker hotet mot våra grundläggande värden upp i länder vi trodde var immuna mot auktoritära tankar.

Därför är det liberala uppdraget i dag viktigare än på länge. Det handlar om själva grundvalarna för vår frihet och för det öppna samhället. Uppdraget är att backa bandet och återta friheten. Det kräver konsekvens, uthållighet och mod. Det kommer att leda till konflikter med de partier som försvarar statens rätt att kränka medborgarnas frihet i jakten på någon abstrakt samhällsnytta.

Den dagen rädslan, oron och sorgen får ta överhanden vinner också de odemokratiska krafterna. Varje steg mot ett mer slutet, mer intolerant och mer auktoritärt samhälle är en seger för de terrorister vi försöker bekämpa. Det vackraste och starkaste sätt vi kan hedra världens oskyldiga offer för terrorhandlingar är att varje dag kämpa för det öppna, fria och toleranta samhälle där de levde.

Denna uppgift kan bli Centerpartiets. Med en ny partiledare och en ny partistyrelse har vi möjligheten att styra kursen i rätt riktning och bli den liberala kraft som slår vakt om de värden vi byggt upp. En kamp mot kampen mot terrorism som slår vakt om de fria och öppna samhällena bör ses som en kärnuppgift. Det borde göra att vi på alla samhällsnivåer agerar mot ytterligare restriktioner av yttrandefrihet, inskränkningar i rättsväsendet och åsidosättande av rättsstatens principer. Eftersom rädslan och viljan att minska det fria utrymmet är starkt inser vi att vi inte i alla lägen kommer att få vår vilja igenom. Det är dock ingen ursäkt att ducka för det som kan bli Centerpartiets moderna kärnfråga.

Fredrick Federley,

riksdagsledamot (C), partistyrelsekandidat

Lena Ek,

Europaparlamentariker (C), kandidat till partiets verkställnde utskott

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.