DN Debatt

”Det pågår en tyst attack mot svensk arbetsmiljö”

Foto: MAJA SUSLIN/ TT

Högern försvagar regler. Gustaf fick 55-procentiga bränn- och frätskador. 935 dagar senare har ingen tagit ansvaret för arbetsplatsolyckan. Det är oacceptabelt. Arbetsgivare ska inte kunna fly ansvar via oseriösa underentreprenörer. Alla som arbetar i Sverige ska ha samma villkor, skriver Stefan Löfven och Arvid Solli.

I stället för att skriva en vanlig debattartikel om någonting som låter så byråkratiskt som huvudentreprenöransvar så vill jag dela det här utrymmet för att låta Arvid Solli berätta om det som hände hans son Gustaf. Jag vill också själv berätta vad jag vill göra för att se till att det som hände Gustaf och Arvid inte händer igen. Därmed lämnar jag över till Arvid:

Arvid: 935. Så många dagar har gått sedan min son Gustafs liv förändrades för alltid. Han och hans arbetslag hade fått i uppgift att rengöra en kalkugn på Nordkalk i Luleå på 48 timmar, en arbetsuppgift som normalt tar två veckor. På plats fanns ingen arbetsledare som visste hur arbetet skulle gå till. När Gustaf och hans arbetskamrater sprutade in vatten i den alldeles för heta ugnen hände det som inte fick hända.

Gustaf har beskrivit ljudet precis innan olyckan som att någon släppte en säck mjöl på golvet. En dov duns. Sedan vitt överallt. En obeskrivlig hetta.

Sedan den dagen har Gustaf återigen fått lära sig att stå, gå och äta. De 55-procentiga bränn- och frätskadorna har lämnat synliga ärr och han förlorade åtta fingrar. Synen är långt ifrån återställd. Då var ändå Gustaf den som hade tur. Hans vän avled kort efter olyckan. Och 935 dagar senare har fortfarande ingen ställt sig upp och tagit ansvar för det som hände min son, hans vän och deras arbetskamrater.

Stefan: Sverige har förändrats. När du tidigare gick in på SSAB, Volvo, eller någon annan av våra stora industrier var det en arbetsgivare, en ansvarig. I dag finns en myriad av entreprenörer, underentreprenörer och bemanningsföretag. Det gäller inte bara industrin, det gäller även kvinnodominerade välfärdsyrken. När det skapas en kedja av olika entreprenörer inom en arbetsplats blir ansvarsfördelningen ibland otydlig, och det öppnar för oseriösa aktörer. Arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för löner och skatter tar ofta heller inte ansvar för arbetsmiljön och de anställdas säkerhet. Resultatet blir onda ryggar, utbrändhet, eller i värsta fall allvarliga kroppsskador och dödsolyckor.

Arvid: När jag efter 45 minuters väntan på sjukhuset fick se Gustaf blev jag först lättad. Han såg ut som vanligt, ungefär. Förutom att huden var grå. Jaha, tänkte jag. Tills jag förstod att det berodde på att huden i hans ansikte hade kokat. Ingen ska behöva se sitt barn på det sättet.

Stefan: Jag minns olyckan på Nordkalk väldigt starkt. Jag var ordförande för IF Metall och när jag fick det första samtalet så hade jag bara en tanke: Inte igen. Inte en gång till. Under alla år inom facket är det precis det här jag har kämpat för att förhindra. Arbetsplatsolyckor går inte alltid att undvika, men varenda olycka som inträffar till följd av uppenbara brister i ansvar för arbetsmiljön är fullständigt oacceptabel. Då måste man hitta en ansvarig för att se till att det inte händer igen. Oseriösa arbetsgivare som inte tar ansvar för arbetsmiljön kommer aldrig att vara en godtagbar orsak för att människor skadas eller dör.

Arvid: Vi har nu väntat i tre år på att utredningen ska bli färdig. Jag har själv pratat med samtliga kalkugnstillverkare i hela Norden. Och alla säger de samma sak: det arbetssätt som användes för att snabba upp processen skulle aldrig ha använts. Ingen gör såhär. Ingen ska göra såhär. Ändå var det så de gjorde.

Stefan: Just nu sker en tyst attack på vår arbetsmiljö och säkerhet på jobbet. Sedan högern tog över har mer än var fjärde arbetsmiljöinspektör försvunnit. Och högerns allra första åtgärd när de kom till makten var att lägga ned arbetslivsinstitutet. I EU driver de på för att undanta alla företag med mindre än 250 anställda från EU:s arbetsmiljöregler. Det skulle innebära att 99,4 procent av alla svenska företag kommer undantas. Dessutom vägrar de stå upp för huvudentreprenörsansvar, alltså att huvudentreprenören – den som har huvudansvaret för bygget, industrin eller arbetsplatsen – ska vara ansvarig för att alla entreprenörer i kedjan är seriösa. Konsekvenserna är i bästa fall ett fusk med löner och skatter, och i många fall ohyggliga – de mänskliga kostnaderna omöjliga att överblicka och mäta.

Uppluckring av regelverk och nedskärningar av arbetsmiljöarbetet ökar risken att skadas eller dö på jobbet. Det är stor skillnad på hur de politiska partierna ser på arbetsmiljöfrågorna och arbetsgivares ansvar, men frågan diskuteras sällan och prioriteras ofta ned i debattprogrammen. Men under den kommande mandatperioden kommer viktiga beslut att tas, både i EU och i Sverige. Hur du röstar gör skillnad.

Arvid: På tre år har mycket hänt. Gustaf lever. Och hans liv är under omständigheterna ett gott sådant. I augusti gifter han sig med sin sambo. Men synen är fortfarande dålig. Och varje dag som inte tillbringas på en motorcykel är en sämre dag än vad den borde vara. Läkarna gör ett bra jobb och ögonoperationer är planerade långt in på hösten. Men vi vet inte hur det kommer att gå. Och vi väntar fortfarande på upprättelse. Utredningen är inte färdig. Ingen är ännu ansvarig för det som har hänt min son. Ingen har ställt sig upp och sagt ”det här var vårt fel, vi tar vårt ansvar”.

Stefan: Vi vill stärka skyddet för alla som jobbar i Sverige, och vi vill göra det genom att lagstifta om huvudentreprenörsansvar. Det innebär att arbetsgivare inte kommer att kunna fly sitt ansvar genom att gömma sig bakom underentreprenörer. Vi vill att EU, efter att högern under två år blockerat frågan, antar en ny arbetsmiljöstrategi. Vi vill göra det genom att uppgradera arbetsmiljöarbetet med fler inspektioner och mer resurser till utredningsväsendet så att det kan slås fast vem som är ansvarig och att de ställs till svars. Otydlig ansvarsfördelning och bristfälliga utredningar ska inte göra att oseriösa arbetsgivare kommer undan.

Arvid och Gustaf har väntat i 935 dagar på att någon ska hållas ansvarig för det som har hänt. I morgon kan du gå till vallokalen och rösta för trygghet, ordning och reda på arbetsmarknaden. För Gustaf, och för alla andra som jobbar i EU och Sverige.

Bakgrund. Olyckan

Den 1 november 2011 fick den då 19-årige Gustaf Seppelin Solli och hans arbetslag på företaget Nordkalk i Luleå i uppgift att rengöra en kalkugn på 48 timmar, ett arbete som vanligtvis tar två veckor. Ingen arbetsledare var på plats som visste hur arbetet skulle gå till. Gustaf och sex andra personer från olika underentreprenörer fick i uppdrag att spola in vatten i den varma ugnen. Efter ett par timmars arbete slog plötsligt brännhet kalkånga ut över Gustaf och hans arbetskamrater.

I dag, mer än tre år senare, är det fortfarande ingen som tagit ansvar. Att kedjan av företag, underentreprenörer, bemanningsföretag och andra inblandade är så komplex har varit en starkt bidragande orsak till att utredningen har tagit flera år.