På DN Debatt 2/3 uppmanar ett antal socialdemokratiska företrädare regeringen att byta spår i jordbrukspolitiken. Vi kan inte se att det råder skilda uppfattningar i Sverige om hur jordbrukspolitiken ska bedrivas. Tvärtom har denna kritiska hållning till EU:s jordbrukspolitik alltid varit något som riksdagspartier från höger till vänster slutit upp bakom under många år. Samma linje drevs av den socialdemokratiska regeringen i förhandlingarna om den nuvarande EU-budgeten. En tydlig politisk linje som kraftfullt tar ställning för frihandel, marknadsanpassning och miljönytta samt förmår Europa att skapa en modern budget som gör oss konkurrenskraftiga i en tid av globalisering.

Den svenska linjen är konsekvent, såväl i jordbruksförhandlingarna som i diskussionen kring den framtida EU-budgeten i stort. Regeringen främsta fokus är att skrota marknadsstörande och osolidariska stöd, där exportstöden är det allra värsta exemplet. Vi vill fasa ut inkomststöden till jordbruket, en åtgärd som uppgår till 400 miljarder kronor om året. Stöd, som i dag inte bara går till jordbrukare, utan också i vissa fall till flygplatser och golfbanor, vilket är helt orimligt. I stället vill vi öka fokus på miljöinsatser och ökad konkurrenskraft på landsbygden. Däremot är vi ointresserade av att bara döpa om samma gamla politik utan reell politisk förändring. Att regeringen dessutom prioriterar utvecklingsländernas behov genom att EU:s politik inte ska påverka världsmarknadspriset råder det ingen tvekan om. I fråga om jordbruksstödens fördelning delar regeringen synen att det är helt orimligt att en holländsk bonde får fyra gånger så mycket stöd som en baltisk kollega för samma mark. Stödnivåerna måste utjämnas genom att de höga stöden minskas först.

Att regeringens linje sammanfaller med socialdemokraternas linje är ingen slump. Få frågor i Sveriges riksdag har det genom åren funnits en sådan tydlig samsyn kring som EU:s jordbrukspolitik.

Eskil Erlandsson, landsbygdsminister (C)
Birgitta Ohlsson, EU-minister (FP)