Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Det svenska exemplet visar vägen för världen”

Sverige har visat att det går. Vad vi gör för klimatet i Sverige är nästan bara betydelsefullt som exempel. Därför är det viktigt att vi berättar för resten av världen om Sveriges höga koldioxidskatt och Europas och Japans höga drivmedelsskatter, skriver Thomas Sterner, medförfattare till dagens IPCC-rapport.

I dag offentliggörs tredje och sista delen av IPCCs senaste rapport. Det är fortfarande möjligt att undvika en omfattande klimatförändring men det brådskar att införa mycket kraftfulla styrmedel – ett exempel är den svenska koldioxidsskatten.

Arbetsgrupp I, som samlades i fjol i Stockholm, slog fast att uppvärmningen sker och att den med allra högsta grad av säkerhet beror på mänsklig aktivitet. Att minska uppvärmingen kommer kräva en kraftig minskning i utsläppen av växthusgaser.

Arbetsgrupp II presenterade nyligen sin rapport i Yokohama och visade att vi redan ser många effekter: Utbredningen av djur, växter och hela ekosystem förändras, skördar av vissa grödor minskar och vattenknapphet på grund av klimatförändringar börjar märkas på fler ställen och på samtliga kontinenter.

Klimatmodeller visar att vad vi än gör så kommer vi att drabbas av ytterligare förändringar under 2020–40 – då vi ser effekterna av den uppvärmning som redan är oundviklig. Vad som händer därefter – om vi lyckas hålla oss nära 2 graders uppvärmning eller om vi går mot 3–4 eller fler grader – det beror på hur vi handlar nu.

Om detta handlar delrapport III som diskuterar underliggande orsaker, möjliga åtgärder och styrmedel. Den visar tydligt att eftersom detta är ett globalt problem kommer det krävas global handling, något som faktiskt är en kontroversiell men viktig lärdom för klimatförhandlingarna. Vidare slår rapporten fast att det kommer krävas starkare styrmedel för att påverka våra konsumtionsvanor, våra teknologival, investeringar och andra faktorer som bestämmer utsläppen av klimatgaser. Alla alternativ kan behövas, exempelvis biobränsleeldade kraftverk med koldioxidsinfångning och lagring. Dessutom krävs det effektiva och starka styrmedel för att forska kring nya energikällor såsom förnybar energi, med låga utsläpp av klimatgaser. En skillnad mot den tidigare rapporten (AR4 från 2007) är att vi nu har haft fler politiska institutioner och klimatekonomiska styrmedel att analysera.

Rapporten visar hur antalet styrmedel växer över världen. Man skall dock inte vara för entusiastisk. Utsläppen ökar fortfarande och vad vi behöver är inte många styrmedel utan starka styrmedel som gör det dyrt för företag och individer att släppa ut växthusgaser – och som gör det lönsamt att utveckla alternativa teknologier som inte innebär utsläpp.

Sverige har visat att det går. Vi har en koldioxidsskatt på över tusen kronor per ton. De flesta jag talar med utomlands har svårt att tro att den kan vara så hög. Likadant är det med drivmedelsskatterna i hela Europa och i Japan. Den svenska skatten har bidragit till att utsläppen minskat medan BNP växt. Men Sverige är mycket litet och vad vi gör är bara betydelsefullt som ett exempel – effekten beror helt på om vi lyckas berätta för världen vad vi gjort! Dessutom behöver vi försvara skatten, i fjol sänktes den för kraftvärme och då ökade genast kolanvändningen.

Jag har många gånger varit frustrerad över att vi inte kunnat enas om att uttrycka oss tydligare kring vad som behövs, så låt mig säga det här:

För att undvika klimatförändringar långt bortom 2 grader behövs långtgående internationellt samarbete. Det behövs ett rejält pris på koldioxidutsläpp och fördelaktiga villkor för förnybar energi. Utvecklingen när det gäller styrmedel och internationella avtal går alltför långsamt och om världens framtid endast berodde på denna utveckling skulle läget vara nattsvart.

Vi har dock tur: utvecklingen för förnybar energi går oväntat fort, inte minst i värdlandet för denna konferens, Tyskland, men också i Spanien, Kina, Indien och även Texas. Det senare är nog så viktigt om man skall vinna litet entusiasm för klimatpolitik i exempelvis det republikanska partiet i USA. Kan den förnybara energin utvecklas och bli än billigare, kan motståndet mot en kraftfullare klimatpolitik övervinnas. Som ett första steg måste subventioner till fossil energi tas bort, annars får inte förnybar energi en ärlig chans!

Många klagar på den långsamma IPCC-processen, men jag tycker trots allt att det är en ganska fin process. Det finns inget annat område där man anstränger sig att sammanfatta hela forskningen inom ett område för att sedan ha ett omfattande remissförfarande och en hel vecka där alla världens regeringar försöker kontrollera att de förstår varje ord i sammanfattningen. Detta är unikt och visar på vilket allvar världssamfundet tar klimatfrågan.

Ibland tillkommer misstro mellan parter som till vardags har handelskonflikter, gamla oförrätter eller rent av krig. Man hör kommentarer eller förslag som kan bottna i nationella intressen och jag avstår för den goda sakens skull från att återberätta en del roliga exempel.

Ett illustrativt exempel (som vi ägnade nästan en dag åt) var om tillväxten i utsläpp berodde på ekonomisk aktivitet eller tillväxt. Utvecklingsländerna stödde generellt ordet ”aktivitet” (vilket pekar på att rika länder har ansvaret), medan de rika länderna föredrog ordet ”tillväxt” (vilket ju snarare pekar ut snabbväxande utvecklingsländer som ”problemet”).

Flera avsnitt om internationellt samarbete ströks ur sammanfattningen och ett antal bra diagram – därför att de byggde på en uppdelning mellan låg-, medel- och höginkomstländer. Flera mäktiga länder kan, av politiska skäl, inte tolerera att man har någon annan uppdelning än ”utvecklingsländer”. Klockan 6 på natten mellan fredag och lördag var sammanbrottet nära men klockan 8 på morgonen godkändes dokumentet.

Vi författare får ständigt frågan vad som är nytt i IPCC-rapporten. Bortsett från aktuell statistik är det relativt få idéer som är nya. Det är inte meningen. Syftet är att syntetisera kunskapen och informera beslutsfattare. IPCC blir därmed en djupt konservativ organisation. Forskare är normalt försiktiga.

Refereegranskning innebär ytterligare en nivå av prövning (det är många som vittnat om hur svårt det är för nya idéer att bli publicerade). Vi inom IPCC lägger på ytterligare en mantel av försiktighet genom att försöka väga samman all publicerad forskning. Arbetsgrupp III:s rapport på 1.600 sidor är författad gemensamt av bortåt 500 författare som övervakats av cirka 40 vetenskapliga redaktörer. Vi citerar 10.000 vetenskapliga referenser och har fått och skriftligen besvarat 38.315 kommentarer från 879 expertgranskare från ett sjuttiotal länder.

Efter det har vi suttit i Berlin i en vecka och gått igenom sammanfattningen rad för rad, ord för ord. Det har kärvat ibland och en del bra text har tagits bort för att den uppfattats som kontroversiell av några länder. Det är synd men påverkar bara sammanfattningen och i gengäld ger det en viss styrka: har en mening klarat sig genom den granskningen kan man vara säker på att det stämmer – och troligen är ett ”understatement”.

Det finns förslag om att revidera och kanske förenkla IPCC-processen. Det vore angeläget med ett närmare samarbete mellan arbetsgrupperna. Arbetsgrupp II studerar effekter – och den informationen behöver vi för att beräkna kostnaderna som klimatförändringarna kommer medföra, vilket i sin tur hjälper oss förstå hur tuffa styrmedlen bör vara: hur mycket vi måste begränsa utsläppen – och hur snabbt vi bör bygga ut den förnybara energi som förhoppningsvis ger oss en hållbar tillväxt.

Dagens IPCC-rapport

• Dagens rapport kommer från IPCC:s Working Group III och är den sista av de tre delarna i  IPCC:s senaste rapport (Fifth Assessment Report).
• Den presenteras i dag i Berlin. Flera tusen personer har varit engagerade under fyra år för att ta fram den.
• Den skall utgöra underlag för de internationella UNFCCC-förhandlingarna, Conference of the Parties, COP20 i december i Lima och framför allt COP21 i  Paris 2015.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.