När det handlar om att genom internet skada kritisk och samhällsbärande infrastruktur hamnar vi mitt i den storskaliga säkerhetspolitiken. Därför är det viktigt med en dialog mellan EU och Nato för att minska sårbarheten i våra system, skriver EU-kommissionären Cecilia Malmström i en replik till Piratpartiet.
Att det begås brott och finns säkerhetshot på internet är för de flesta självklart. Det finns en bred enighet om detta i både forskarvärlden, det partipolitiska Sverige och Europa. På DN.se/debatt sticker i stället Piratpartiets Anna Troberg huvudet i sanden och anklagar mig för att skrämmas med cyberskuggor. Det är anmärkningsvärt och förvånande att ett parti som är så internetfokuserat i övrigt inte verkar vara medvetet om de faror som internet också medför.
Internet är ett frihetsprojekt, men den frihet som nätet medför måste vi hjälpas åt att bevara. Det är naivt att tro att internet är fritt från brottslighet och hot. Precis som att människor kan få sina plånböcker stulna på gatan kan de få sina konton kapade på nätet. Precis som att tågtrafik kan attackeras i den verkliga världen kan kriminella och terrorister hacka sig in i datoriserade säkerhetssystem och orsaka stor skada på den infrastruktur våra samhällen är byggda på. Detta är ett reellt hot. Detta är konkret.
Just hur konkret kände nog inte minst Estland, som 2007 fick centrala samhällsorgan attackerade av utländska datorer. Liknande attacker har rapporterats också på andra håll. Ett mer lokalt exempel är hackerattacken mot ett bostadsbolag i Motala i december i fjol, då någon hade lyckats stänga av värmen för 700 hyresgäster. Detta var mindre storskaligt, men det visar ändå på de konkreta risker som digitaliseringen medför. Nästa gång kan målet vara än mer samhällskritisk infrastruktur.
Trots detta frågar Troberg vari cyberhotet består. Hon liknar brottsligheten på nätet vid riddare Katos ansiktslösa spejare från sagan ”Mio min Mio”. Det är faktiskt ingen dålig liknelse, men i dag är det inte brotten som är osynliga, utan förövarna. Det är enklare att stjäla pengar via en dator än att råna en bank. Och detta är de organiserade ligorna väl medvetna om. Att Piratpartiet inte är det är alarmerande.
I höstas lade jag ett lagförslag om att medlemsländerna ska stärka sin motståndskraft mot storskaliga it-attacker. Det är ett sätt att bemöta denna växande brottslighet. Ett annat är att bli bättre på att samarbeta. Det är i det ljuset som jag har inlett en dialog med Nato. Det handlar inte om att Nato ska övervaka våra datorer, eller att de ska börja utföra polisarbete. Det har jag aldrig påstått. Men en annan sanning om internet är att vi inte alltid vet vem det är som ligger bakom en attack. Det kan handla om kriminalitet för att kapa folks konton, men det kan också vara grupper som vill skada kritisk och samhällsbärande infrastruktur. I det senare fallet har vi landat mitt i den storskaliga säkerhetspolitiken. Det handlar helt enkelt om att föra en dialog mellan EU och Nato för att minska sårbarheten i våra system.
Kanske är det dags för Piratpartiet att lyfta huvudet ur sanden och inse att vi måste sätta ansikten på spejarna från Astrid Lindgrens sagor för att kunna bekämpa dem. Kanske är det dags att de i stället börjar delta i debatten och komma med konkreta förslag om hur vi kan göra internet säkrare.
Cecilia Malmström
EU-kommissionär