Man kan testa en FRA-are genom att tala om spioneriet som bedrivs av FRA. Reaktionen blir nog att "nej, nej, FRA bedriver legal underrättelsetjänst, spioneri är illegal underrättelsetjänst. FRA bryter inte mot lagen".
Detta fick jag lära mig när jag började på FRA och det är lika sant i dag. FRA får inte bryta mot lagen och FRA gör det inte heller. Att kalla signalspaning för spioneri och FRA:s tjänstemän för agenter och spioner är journalistiskt effektfullt, men också ett sätt att måla upp verksamheten som skum och olaglig.
FRA har bedrivit "civil signalspaning" sedan myndighetens tillkomst 1942. Med begreppet avses spaning och bearbetning riktad mot ickemilitära kommunikationssystem.
Före 1976 bedrevs spaning mot internationell ickemilitär trafik i mindre omfattning. Det fanns inte så mycket sådan trafik tillgänglig. 1976 inledde FRA sin spaning mot internationell satellitkommunikation vilket gav mycket bättre möjligheter att till våra uppdragsgivare leverera bra underrättelser om krisområden runt om i världen. Verksamheten byggdes ut och datamängderna ökade.
Kring 1980 utvecklade vi automatiska urvalssystem för att sålla fram ett intressantare material och för att sålla bort ointressant trafik, till exempel internationell nyhetsmedietrafik. En utmaning var att med en oförändrad personalstyrka kunna hantera en allt mer utbyggd trafik. Redan för 25 år sedan var den civila trafiken mycket större än den militära trafiken. För statsråd och andra som kom ut på besök och för övervakande organ har vi stolt visat upp våra system och resultat. De har fått full insyn och inte haft anledning att kritisera.
FRA har skannat internationell trafik i många år. Den som skriver "bomb, terror, attentat, Usama" i ett mejl hamnar faktiskt inte i FRA:s garn, ens om det formuleras på utländskt språk och skickas till Mellanöstern. Det var ett missgrepp när vi av pedagogiska skäl beskrev våra metoder som urval med "sofistikerade sökbegrepp". Vi förenklade för mycket och det ledde tankarna fel, Många trodde att skrev man "spännande saker" i e-posten så skulle FRA granska det. Och så är det inte.
Vad är civilt och vad är militärt? Även militärer använder civila kommunikationer. I själva verket finns mer militär trafik där än i det rent militära systemen. Så vilken sorts civil trafik spanade vi på? Alla sorter, bara vi fann den på internationella förbindelser och om den kunde möta uppdragsgivarnas underrättelsebehov. Telefoni, javisst. E-post när det blev aktuellt. Det gällde att hänga med i utvecklingen för att kunna leverera relevanta resultat.
Däremot spanar FRA inte inrikes. Det hade varit lätt att göra, det finns massor av trådlös inrikestrafik, och det hade inte varit ett lagbrott. Alla får lyssna i etern och FRA får dessutom genom sitt uppdrag delge vad man finner.
FRA spanar mot utlandet, polisen spanar nationellt, så är rollfördelningen. För ökad säkerhet efter lagens införande finns tekniska metoder för att "spärra ut" inrikestrafik så väl som möjligt.
Att spana på inrikestrafik, det vill säga kommunikation mellan två parter i Sverige, har inte funnits i FRA:s inriktning och jag är övertygad om att ingen uppdragsgivare skulle våga försöka ge oss en sådan inriktning. Skulle detta ändå hända så är jag säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. Det är ju också en fråga om självbevarelsedrift. Hela FRA:s framtida existens skulle riskeras.
Samma grundfilosofi finns för framtiden. FRA ska spana mot utlandet. Den uppdragsgivare som skulle kräva spaning mot Sverige skulle inte få gehör utan mothugg. FRA-are, chefer och andra, har - trots vad som påstås - god moral och yrkesetik. Spaning mot personer i Sverige kan utföras av polisen och kräver domstolsprövning.
När man riktar en sökning mot något i utlandet, det kan till exempel vara en som handlar med komponenter till kärnvapenframställning, så kan det förstås dyka upp en svensk i andra änden av kommunikationen. Detta är ju inte mer konstigt än att när polisen avlyssnar en narkotikakung så avlyssnar man ju samtidigt den som ringer upp honom, även om ärendet är oskyldigt. Till skillnad från polisens fall är det för FRA inte realistiskt att gå till en domstol i t.ex. Jemen och be om tillstånd att avlyssna
Inriktning, resultat, metodik, teknik och kapacitet är sådant FRA vill hemlighålla. Men ganska mycket finns ändå beskrivet i en offentlig utredning: SOU 2003:18 "FRA - en översyn"
Är då FRA:s spaning laglig? Ja! Jurister som sett på verksamheten har alltid givit oss klarsignal. Läs till exempel i ovannämnda SOU. Däremot finns ett framtidsproblem i form av en gradvis ändrad internationell rättspraxis kring Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Sverige behöver anpassa sig till denna rättspraxis och kan inte vänta länge med detta. Kravet är att det skall finnas lagstiftning som reglerar vad signalapaning får och inte får göra. Det handlar om alla former av kommunikationssignalspaning. En sådan lagstiftning har vi fått nu också i Sverige.
FRA kommer inte att kunna övervaka all trafik över landets gräns. Det inses lätt av den som börjar räkna på volymer. FRA måste vara selektivt och satsa på de för uppdraget viktigaste trafikstråken. Och av den bråkdel internationell trafik som övervakas kan sedan, av praktiska, tekniska och ekonomiska skäl bara en ytterst liten del behandlas.
FRA:s nya beräkningsdator har kritikerna gjort till symbol för totalövervakningssamhället. Sanningen är att den är gjord för beräkningsstyrka och skulle fungera uselt för trafikövervakning.
FRA är inte en del av "Militären" eller ens av "Försvaret". Detta kan man tydligen inte säga nog många gånger.
De system som FRA har och skall ha passar inte särskilt bra för en kommande svensk diktatur - om man nu tänker på sådana alternativ. FRA-systemet skulle vara felriktat och alldeles för trubbigt för att användas mot svenskar. Det finns andra elektroniska trafikövervakningssystem som passar diktaturer mycket bättre.
Internationell trafik till och från Sverige blir inte fredad från avlyssning bara för att vi inte lyssnar i Sverige. Däremot skulle Sveriges regering bli mer beroende av andra länders avlyssning och underrättelsetjänster om FRA slutade lyssna.
Att lagstiftningen är unik i västerlandet och att verksamheten liknar Stasis är ren demagogi, sant är det i alla fall inte. Inte heller blir FRA:s signalspaning, ens med nya förutsättningar, bland de tre mest omfattande i Västeuropa.
Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri, men inte i verkligheten. FRA har mer än 25 års erfarenhet av att utvinna resultat med söksystem i internationella dataströmmar, och metodiken har faktiskt förfinats på dessa 25 år.
Trovärdigheten gentemot kritikerna bör öka när FRA - eller övervakarna - redovisar hur väl "inrikesspärrarna" fungerat i praktiken. I övrigt måste vi kunna lita på att en statlig myndighet följer lagen. Och vi måste kunna lita på att de som övervakar gör sitt jobb. Kan vi inte det så spelar det väl ingen roll vilka lagarna är - FRA antas väl ändå bryta mot dem.
FRA:s verksamhet är viktig för Sverige. Den är hemlig, känslig, laglig, kontrollerad och nu äntligen lagreglerad. Det tycker jag är bra.
anders wik