Kungliga nationalstadsparken instiftades den 1 januari 1995 efter beslut av riksdagen. Den sträcker sig från Ulriksdal i norr över Haga, Norra och Södra Djurgården till Fjäderholmarna i söder. Syftet var att värna den biologiska mångfalden, det kulturhistoriska arvet och invånarnas rekreationsmöjligheter. Därmed hejdades – tillfälligt – byggplaner motsvarande 100 hötorgsskrapor och motorvägar tvärs igenom området.

Det här området i centrala Stockholmsregionen var på väg att byggas bort. Regering och riksdag delade vår bedömning att ett biologiskt och kulturhistoriskt rikt avsnitt med fantastiska rekrea­tionsvärden därmed skulle gå förlorat. Här ryms tre kungliga slott, Ulriksdals barockpark, Hagas storslagna engelska landskapspark, södra Djurgårdens lummiga natur, Fjäderholmarnas port mot Stockholms skärgård, Isbladskärrets och Laduvikens fågelsjöar, Lill-Jansskogens, norra Djurgårdens och Ulriksdals orörda natur, många museer, folkliga nöjen som Gröna Lund och Skansen, en mängd kulturhistoriskt och arkitektoniskt intressanta byggnader och mycket mer.

I dag, drygt femton år senare, är Kungliga nationalstadsparken hotad. Mängden av projekt, storskaliga exploateringar, rivningar av kulturhistoriska byggnader och andra ingrepp bara växer.

Stockholms stad har till slut tagit fram en översiktsplan för sin del av parken – en översiktsplan som är så starkt urvattnad att den medger nästan vad slags bebyggelse som helst utan hänsyn till vad lagen föreskriver. Nya byggprojekt inpå gränsen håller på att strypa den biologiska mångfalden och förvandla viktiga delar av kulturlandskapet till konventionella stadsparker inhägnade av höga kontors- och bostadshus­fasader. Ett tandlöst nationalstadsparksråd har instiftats för att vårda och utveckla parken. Men arbetet går i snigelfart medan ingreppen tilltar. Varken länsstyrelsen under den nuvarande landshövdingen eller regeringen tar parken i försvar.

Regeringen pekade i sin proposition för femton år sedan på vikten av att minska trafikstörningar, stärka den biologiska mångfalden och förbättra tillgängligheten. Området genomkorsas av och gränsar till ett antal stora vägar och järnvägar, som skapar buller och utgör barriärer för både människor, djur och växter. Under dessa år har ingenting gjorts för att förbättra parken i dessa avseenden. Bullret vilar fortfarande tjockt över Haga och Brunnsviken och är förstärkt av den kontorsvägg som Solna byggt längs E 4 och som också sprider neonljus över parken, spridningsvägarna för djur och växter klipps av och allmänheten ska fortfarande tråckla sig över Norrtull, Valhallavägen, Lidingövägen, Bergshamravägen och Roslagsvägen för att nå parken.

Under åren har en mängd storskaliga byggnader uppförts i parken, bland annat Fysikcentrum i fonden av Hagas engelska landskapspark. På Roslagstullsklippan, som i den engelska parken av Gustav III givits rollen som Albanoberget utanför Rom, har byggts både student- forskar- och äldrebostäder. Flera hotell har byggts till. Enligt propositionen ska befintliga verksamheter knutna till forskning, museer och kultur kunna utvecklas. Vi ifrågasätter därför inte utbyggnader, så länge de inte skadar parken (enligt lagen) och har dessa ändamål.

Men vad händer nu? Det enda som rönt någon större uppmärksamhet i pressen är ingreppen runt Haga slott (DN Debatt 16/5). Det är bra att nationalstadsparken uppmärksammas men dessa åtgärder är obetydliga jämfört med dem som nu planeras.

Stockholms stad och universitetet vill flytta ut stadsfronten till Brunnsvikens strand och låta bygga 100.000 kvadratmeter i Albanoområdet. Hagas engelska landskapspark begåvas därmed med en fond av höghus och en viktig spridningsväg från Bellevueparken till Lill-Jansskogen klipps av. Ett nytt kårhus ska byggas i Laduvikens dalstråk. Bakom Naturhistoriska riksmuseet ska Botanhuset byggas på ängsmark. Frösundavik får ett 5.000 kvadratmeter stort rehabcenter.Tre tennishallar, spa och restaurang kan komma att byggas vid Djurgårdsbrunn. Enda kvarvarande byggnaden från Stockholmsutställningen 1930 – Lindgården – vill Stockholm stad ersätta med hotell. En fotbollsarena planeras på anrika Ös­termalms IP. Stockholms stad vill bygga på den del av parken som ligger vid Norrtull.

Listan kan göras betydligt längre.

Runt parken byggs det som aldrig förr, vilket betyder att den successivt skärmas av från omgivande landskap. Sollentuna har kommit långt i att skära av parken norrifrån och tar nu sista biten ned till Edsviken. Solna bygger igen en stor del av Järvakilen genom att bygga först Västra Järva och sedan Ulriksdalsfältet fullt.

Allvarligast av allt är den planerade Norra Djurgårdsstaden som förstör viktiga biotoper och skär av spridningsvägar inom parken – mellan norra och södra Djurgården. Att så sker är väldokumenterat i kommunens egna utredningar och miljökonsekvensbeskrivningar.

Likaså att bebyggelsen ger kulturlandskapet runt Karl XI:s fiskarstuga och Kristinaladan en bestående negativ skada. Vi har inte motsatt oss detta – men vädjat till staden att utforma byggnaderna med hänsyn till parkens värden. Sjuvåningshus kommer att ligga i kanten på parken, med bilväg framför. Staden har dessutom flyttat gränsen in i parken. En grodtunnel och en 30 meter bred gräsmatta är vad som erbjuds som ersättning för förstörda spridningsvägar. Stålgasklockan i Hjorthagen kan komma att ersättas av en skyskrapa på 170 meter.

Vi hade hoppats att regeringen, med miljöminister Andreas Carlgren i spetsen, skulle ha stoppat detta dråpslag mot nationalstadsparken. När regeringen avvisat vårt överklagande står vårt återstående hopp till Regeringsrätten, där vi nu begär rättsprövning.

Förbundet för Ekoparken med sina 50 organisationer har hela tiden försökt att få till stånd en dialog med politikerna (landshövdingen inkluderad). Vi öppnade för en lagändring som gjorde det möjligt att vända upp och ned på Bellevueparken för att spara drygt en miljard kronor vid byggandet av Norra länken. Då hoppades vi på ett nytt samtalsklimat. Tyvärr måste vi nu pröva ärendet i domstol. Risken är att den lagändring om tillfällig skada som vi gick med på nu – genom regeringens tillåtande lagtolkning – öppnar vägen för underminering av parkens värden och framtida existens.långsiktiga utplånande. Om inte heller Regeringsrätten tolkar lagen om nationalstadsparken till parkens fördel måste riksdagen besluta om en ny och starkare lag.

Richard Murray
Förbundet för Ekoparken

Märtha Angert Lilliestråle
Haga-Brunnsvikens Vänner