En ung kvinna skrev till mig häromdagen och berättade om en händelse på en Stockholmskrog. Hon blev anklagad av en vakt för att vara alltför berusad och tillsagd att lämna lokalen. När hon protesterade hölls hon fast och drogs ut på trottoaren. Polis tillkallades, tog med henne till polisstationen och satte henne i en cell för tillnyktring. Dessförinnan fråntogs hon sina smycken och någon drog av hennes behå.
Inget konstigt med det kanske. Ett vanligt omhändertagande bara. Det är vakters och polisers jobb att avvisa störande gäster och frihetsberöva dem vid behov. Då bör alla eventuella risker elimineras för att personen skadar sig själv. De flesta som utsätts för sådana omhändertaganden berättar nog lite vinklat om händelsen, utifrån det egna perspektivet. Ofta ligger kroggästens berättelse ett gott stycke från vaktens, och inte sällan en bit från det som verkligen hände.
Men ibland kanske det är gästens berättelse som stämmer bäst och vaktens som avviker mest från sanningen?
Jag har hört och läst många skildringar som den unga kvinnans, bland annat på webbsidan www.upprattelse.nu. Inte sällan förmedlar berättelserna ett intryck av övergrepp. Och det finns ordningsvakter och poliser som har berättat för mig att sådant förekommer. En del vakter agerar onödigt bryskt och avfärdar sedan alla anklagelser om övervåld. De förlitar sig på den mycket goda chans de har att bli trodda i en rättsprocess. Risken att de åker dit om de ljuger är liten.
Sveriges televisions "Uppdrag granskning" visade för en tid sedan reportage om två skilda ingripanden vid krogar. Några säkra slutsatser kan man inte dra av reportagen, men det fanns en del som talade för att två berörda vakter for med osanning. Och i ett av fallen har den åtalade kroggästen nyligen frikänts sedan domstolen konstaterat att vaktens berättelse inte stämde.
Det finns alltså flera tecken som tyder på att vissa krogvakter är olämpliga, att de ingriper i onödan eller onödigt våldsamt och sedan ger gästen skulden. Vanligt tycks vara att de gör en motanmälan för våldsamt motstånd om gästen polisanmäler. När sådana händelser ska bedömas av rättsväsendet har vakterna inte sällan ett försteg. Vakten var nykter och gästen i regel berusad. Vakten uppträder vant och säkert inför rätten. Han blir nästan alltid trodd.
Den som nästan alltid blir trodd kan känna sig oberörbar. Då är det lätt att också få känslan att man kan göra lite som man vill.
Om det här är riktigt innebär det att unga människor riskerar att dömas felaktigt för brott. Att detta är allvarligt begriper var och en. Och den som tänker sig in i situationen att han själv eller en son eller dotter skulle råka ut för detta kan förstå vanmakten hos den som drabbas. Det finns en fara att ungdomar som utsätts för sådant tappar tron på rättssystemet för lång tid. Samhället tillfogar dem ett sår som kan bli svårt att läka.
Riskerna för att sådant sker måste tas på allvar. Och motverkas.
Ibland riktas anklagelser även mot poliserna. Det påstås att de litar alltför blint på vakterna. Det sägs att vissa av dem är så mycket kompis med vakterna att det uppstår en osund lojalitet. Och det hävdas att avvisiteringarna är onödigt bryska. Varför kunde inte den unga kvinnan få ta av sig behån själv?
De poliser som kallas till platsen för att ta hand om den som stör ordningen ska i princip göra en egen bedömning av situationen. Är förutsättningarna för ett gripande uppfyllda? Är personen så berusad att han eller hon måste omhändertas?
Situationen för poliserna är ofta svår. Till stor del måste de lita på vaktens ord. Men ett problem är som sagt att vakten ibland kanske berättar en historia som syftar till att skydda honom själv mot anklagelser och där gästens berusning eller motstånd därför överdrivs. Och det tar emellanåt emot för en polis att ifrågasätta vaktens besked. De kanske känner varandra väl och ska samarbeta också framöver.
Hur försäkrar man sig mot att osunda lojaliteter eller andra ovidkommande hänsyn ibland styr poliserna i deras agerande?
Det här är frågor som behöver undersökas. Justitiekanslern inleder därför nu en granskning av vakternas arbete med ordningen på krogarna och de polisingripanden som sker i sådana sammanhang.
Vi kommer att begära in yttranden från polismyndigheterna i de tre storstadslänen. Vi frågar hur tillsynen i dag sker över vakterna, hur olämpligt beteende motverkas i utbildningen, hur polisen arbetar för att i möjligaste mån säkerställa att frihetsberövanden vid krogingripanden är befogade, och hur man ser till att avvisiteringar inte sker på ett onödigt kränkande sätt.
Även andra frågor kommer att ställas, och fler kommer att ges tillfälle att yttra sig. Inget hindrar för övrigt att vem som helst hör av sig till JK med upplysningar och synpunkter.
Ett särskilt problem tycks vara att vissa krogvakter saknar utbildning. De är varken ordningsvakter eller väktare utan "entrévärdar", "trivselvärdar" och dylikt. Sådana personer får inte använda mer våld än vem som helst, det vill säga bara i nödvärn och för att gripa någon på bar gärning som har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Men det finns flera vittnesmål om att sådana personer ibland gör betydligt mer än så.
Det förekommer påståenden även om andra problem och oegentligheter som har koppling till krogvakter. Det har till exempel sagts mig att vissa vakter har ett system att ta reda på vad som sägs under en förhandling i rätten för att kunna berätta det för den som ska vittna senare och kan behöva anpassa sin berättelse. Och det har påståtts att vissa vakter har satt i system att lura till sig för stora ersättningar när de vittnar. Den granskning som vi inleder kan komma att beröra i varje fall det första av dessa problem.
Däremot tar vi inte upp andra problem med krogarna. Det kan nämnas att det i Stockholms län finns en "Operation krogsanering" som sedan femton år arbetar mot sådana problem. Då handlar det om bland annat ekonomisk brottslighet, olaglig arbetskraft, diskriminering, narkotika och brott mot reglerna om serveringstillstånd. Polisen och Ekobrottsmyndigheten har särskilda enheter för arbetet mot krogrelaterad brottslighet.
JK:s granskning kommer som sagt att begränsa sig till storstadslänen. Det betyder naturligtvis inte att det inte kan finnas problem på andra håll. Men förhoppningsvis ger den granskning som nu inleds resultat som kan komma till nytta i hela landet.
Det är viktigt att säga att de flesta krogvakter av allt att döma sköter sitt jobb ansvarsfullt och bra. Att även dessa drabbas när branschen granskas och delvis misstänkliggörs är synd. Men förhoppningsvis kan de stå ut med detta i medvetenhet om att en undersökning kan leda till förbättringar som de säkert själva vill ha.
Det bör också sägas att arbetet som dörrvakt är krävande på många sätt och att man knappast kan fordra ett perfekt agerande i alla lägen. Vakterna är utsatta och behandlas ibland illa. Detta är faktorer som måste beaktas i en granskning.
Men osanningar i rättsprocessen kan aldrig accepteras. Att osanningar ibland lönar sig är beklagligt och att de kan löna sig i en rättsprocess är särskilt tråkigt. Att de ibland medför att oskyldiga personer döms för brott är uppenbarligen oacceptabelt. Om osanningar som leder till att oskyldiga döms kommer från personer som ska upprätthålla lag och ordning, då är det ett samhällsproblem.
Inte minst därför är det viktigt att så långt som möjligt undersöka vilka problem som finns och vid behov försöka göra något åt dem.
Göran Lambertz