Carl Bildt är en framstående internationell politiker. Som utrikesminister har han ansvar för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.
FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000 om kvinnor, fred och säkerhet framhåller vikten av kvinnors deltagande på alla nivåer i konflikthantering, fredsförhandlingar och återuppbyggnad i krigsområden. Resolutionen pekar på att kvinnors deltagande är en förutsättning för en hållbar fred.
I sin andra utrikesdeklaration sedan han tillträdde anger Carl Bildt att Sverige ska arbeta för att resolutionen ska bli verklighet. Regeringen har en konkret handlingsplan för att genomföra resolutionen där det framhålls att Sverige ska driva på utvecklingen internationellt, att svenska delegationer som besöker konfliktområden bör träffa kvinnoorganisationer, och att samtal med regeringar, konfliktparter och internationella organisationer ska omfatta frågor om kvinnors deltagande, mänskliga rättigheter och säkerhet.
En granskning som Kvinna till Kvinna har gjort av Carl Bildts tal, pressmeddelanden, blogg och resor till vissa konfliktregioner, sedan han tillträdde som utrikesminister 2006 fram till 20 april 2008 visar följande:
1. Tal: Av de 25 tal som finns utlagda på UD:s hemsida tar Carl Bildt upp kvinnors konstruktiva medverkan i fredsbyggande vid endast ett tillfälle.
2. Pressmeddelanden: I de 276 pressmeddelanden som har publicerats sedan tillträdet finns inget som tar upp kopplingen kvinnor, fred och säkerhet.
3. Resor: Efter kontakter med tjänstemän på UD och ambassader i Mellanöstern, södra Kaukasus och på Balkan visar det sig att Carl Bildt inte har träffat en enda representant från kvinnoorganisationer under sina resor till dessa länder. Han har träffat ministrar och andra högt uppsatta personer, varav omkring 90 procent har varit män.
4. Bloggen "Alla dessa dagar": Inte ett enda av Carl Bildts inlägg handlar om kvinnors rättigheter eller kvinnors roll för fred och säkerhet. Det enda inlägg där kvinnor nämns handlar om att fler kvinnor utnämnts till höga positioner inom UD.
Vad har hänt med utrikesministerns högtidliga åtagande att verka för att kvinnor ska delta i konflikthantering och fredsförhandlingar? Hur ska utrikesministern kunna genomföra sin egen handlingsplan om han inte ens träffar och lyssnar till några kvinnoorganisationer när han är ute på sina resor i konfliktregioner?
Våld mot kvinnor används systematiskt i krigsföring. Det leder till en destabilisering av hela samhällen och höjer våldsnivån i stort.
Det sexualiserade våldet riktat mot kvinnor ingår inte i den gängse säkerhetspolitiska analysen om vad som utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Det finns en ovilja att ta till sig jämställdhet och kvinnors perspektiv i den säkerhetspolitiska analysen. Det kan bero på att området traditionellt dominerats av en exklusiv skara av främst män.
Män saknar ofta insikt om betydelsen av det civila samhället, om kvinnors villkor och de viktiga roller kvinnor spelar i alla faser av väpnade konflikter. Därmed saknas också kunskap om kvinnors betydelse för det civila samhället och i byggandet av demokrati. Kvinnor är ofta marginaliserade från beslutsfattande och makthierarkier i stora delar av världen och väljer därför andra vägar för politisk påverkan. Många framstående MR-, demokrati - och fredsaktivister återfinns inom just kvinnorörelserna, exempelvis i Irak, Iran, Georgien och på Balkan. Kvinna till Kvinnas erfarenheter från södra Kaukasus, Balkan och Mellanöstern visar också att mäns våld mot kvinnor ökar efter en konflikt, liksom stödet för traditioner som förtrycker kvinnor och minskar deras rörelsefrihet och möjlighet att delta i samhället.
Utrikesministern får en ofullständig bild av verkligheten genom att inte ta dessa samband på allvar. Han går miste om viktig information som kan ha betydelse för en politisk händelseutveckling på marken när han inte möter och samtalar med kvinnor. De är inte del av den manliga makteliten men har perspektiv, erfarenheter och nätverk som är viktiga för möjligheterna att skapa hållbar fred och säkerhet.
Kvinna till Kvinna har 15 års erfarenhet av att stödja kvinnoorganisationer och det civila samhället i konfliktdrabbade områden. Vi har lärt oss att:
Det civila samhället spelar en avgörande roll för att skapa fred. Efter krig är samhällsstrukturer raserade och de som sitter vid makten är ofta de krigförande parterna. I det civila samhället skapas mötesplatser där människor kan agera för att förändra sitt eget och sitt lands framtid i en fredligare riktning.
Hinder för kvinnor att delta i freds- och återuppbyggnadsprocesser, mäns våld mot kvinnor och diskriminerande normer som minskar kvinnors livsutrymme utgör de största säkerhetshoten för kvinnor och i förlängningen påverkar detta hela samhällsutvecklingen negativt.
Vad alla säkerhetspolitiska analytiker måste se är att kvinnoorganisationer i konfliktdrabbade länder är centrala fredsaktörer. I Bosnien och Hercegovina var de till exempel först med att ordna möten över etniska konfliktgränser och formulera en gemensam plattform för hur landet skulle gå vidare. I Georgien, liksom i Israel och de palestinska områdena, samarbetar organisationer över gränser - såväl etniska, religiösa som politiska - och försöker se möjliga lösningar på konflikten. I Irak kämpar kvinnor mot extremism och religiös fundamentalism. Problemet är att deras arbete osynliggörs och marginaliseras från de storpolitiska arenorna.
Vad Carl Bildt säger i sina tal och vem han träffar på sina resor spelar roll. Sverige är en del av EU och det internationella samfundet och har därmed makt att påverka. Det är av betydelse vad Sveriges utrikesminister väljer att lyfta fram som nyckelfaktorer för att bygga fred och demokrati. Och det gör skillnad för kvinnor i konfliktdrabbade områden som kämpar för fred och sina rättigheter. Att utrikesminister Carl Bildt träffar dem ger kvinnor status inför sina ledare. Att synliggöra dem är att ge dem bekräftelse och makt.
Låt oss ge utrikesministern tre förslag på hur han kan leva upp till utrikesdeklarationens intentioner när det gäller kvinnor, fred och säkerhet:
Träffa och lyssna själv till de irakiska kvinnoorganisationerna som inte bjudits in till den internationella Irakkonferensen som Sverige står värd för.
Ta initiativ till en fredskonferens mellan politiker från utbrytarrepubliken Abchasien och Georgien med utgångspunkt i det fredsarbete som kvinnoorganisationerna på de båda sidorna bedrivit i flera år. Skapa en plattform för dem att föra fram budskap till sina ledare.
Inom EU kretsen: Synliggör de ansträngningar till försoning som görs mellan kosovoalbanska och serbiska kvinnor. Diskutera deras initiativ med ledarna i Kosovo och Serbien. Dessa organisationer gör det som deras ledare borde göra.
"Peace is my profession", så uttryckte Carl Bildt sig i ett tal inför EU:s 50 årsdag i mars 2007. Det är ett uppfordrande uttalande och vi förväntar oss därför att utrikesministern går från ord till handling.
LENA AG