Företrädare för tre biståndsorganisationer anklagar på DN.se/debatt 7/2 regeringen för att urholka kampen mot fattigdomen. Argumenten från deras håll känns igen. De blir dock inte bättre av att upprepas.

Den svenska biståndsbudgeten var under alliansregeringens första mandatperiod sammanlagt 127 miljarder kronor, en ökning med nästan 40 procent från den föregående socialdemokratiska mandatperioden. De kostnader som debattörerna invänder mot bidrar enligt vår mening till Sveriges fattigdomsbekämpning. Och de beräknas helt i enlighet med OECD:s riktlinjer för vad som är bistånd.  Men även om man skulle göra tankeexperimentet att inte räkna in dessa i biståndet är biståndsbudgeten med mycket stor marginal mer omfattande än någonsin tidigare. Såväl i kronor räknat som beräknat som i andel av Sveriges BNI.

Någon urholkning av biståndsvolymen har alltså inte skett. Mitt uppdrag som biståndsminister handlar dock inte om att leverera miljarder. Jag vill påminna debattörerna om att den goda viljan och den stora penningsäcken inte är nog. Mitt uppdrag är att leverera resultat genom att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Det är därför regeringen sedan den tillträdde hösten 2006 har genomfört ett antal reformer i syfte att skapa bättre förutsättningar för ett effektivt och resultatorienterat bistånd. Reformeringen av biståndet ska fortsätta. Målsättningen är att åstadkomma en så effektiv fattigdomsbekämpning som möjligt.

Biståndet har förnyats under alliansregeringen. Vi har stärkt arbetet med kvinnans roll i utveckling. Vi har gjort en mycket stor satsning för att fattiga länder ska kunna möta klimatförändringarna. I år satsar vi ytterligare 500 miljoner kronor för världens barn och unga. Vårt fokus på Afrika har stärkts.

Sverige ska vara ett föredöme som biståndsgivare.

Gunilla Carlsson (M)
biståndsminister