Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Ekonomipriset i strid med andan i Nobels testamente”

Ekonomipriset riskerar att stå i strid med Alfred Nobels testamente som stadgade att priserna skulle tilldelas ”dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta”, menar artikelförfattaren.
Ekonomipriset riskerar att stå i strid med Alfred Nobels testamente som stadgade att priserna skulle tilldelas ”dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta”, menar artikelförfattaren. Foto: ANDERS WIKLUND TT

Kan bidra till ökad korruption. Flera oberoende forskningsrapporter visar att de som studerar ekonomi är mera benägna för korruption. Och beteendet tycks vara en effekt av utbildningen. Ett pris som riskerar bidra till ökad korruption i världen står i strid med andan i Nobels testamente, skriver statsvetarprofessorn Bo Rothstein.

Senare års forskning har visat att korruption är ett mera omfattande samhällsproblem än vad som tidigare ansetts vara fallet. När man jämför länder finner forskningen negativa effekter av korruption för nästan alla mått på mänsklig välfärd såsom till exempel barnadödlighet, ekonomiskt välstånd, förväntad livslängd, antal barn som lever i fattigdom, tillgång till rent vatten, antal kvinnor som dör i barnsäng, villighet att åtgärda miljöproblem med mera. Korruption har nyligen också visat sig vara en viktig förklaring till såväl inbördeskrig som krig mellan stater.

Vidare visar sig korruption också ha starka samband med mera subjektiva mått såsom i vilken utsträckning människor anser sig vara nöjda med sina liv, anser sig vara lyckliga och i vilken utsträckning de anser att de i allmänhet kan lita på andra människor. Även om mätningar av graden av korruption i olika länder är behäftade med vissa svårigheter kan man likväl uppskatta att drygt sjuttio procent av jordens befolkning lever i länder med dysfunktionella samhällsinstitutioner. Detta innebär att det i sig inte är brist på kapital, kunskaper eller naturtillgångar som är huvudproblemet utan just korruption i de offentliga institutionerna.

Som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien kommer jag därför nu att ta initiativet till att denna fråga snarast bör utredas. Visar det sig att dessa forskningsresultat har beständighet måste Vetenskapsakademin, om man skall vara trogen sina egna ideal, avsluta sitt engagemang vad gäller att utse pristagare.

Det finns naturligtvis inga moderna samhällen som är fria från korruption, något sådant vore lika utopiskt som ett samhälle fritt från kriminalitet. Det är emellertid viktigt att påpeka att omfattande korruption ingalunda är något som enbart finns i utvecklingsländer. Flera analyser av till exempel Greklands och Italiens ekonomiska problem pekar ut just korruptionen som en grundorsak. Det finns också analyser som pekar på att finansmarknadernas sammanbrott 2008 kan förklaras i termer av korruption. Liksom graden av kriminalitet varierar graden av korruption mellan olika samhällen. Samhällen som har jämförelsevis låg korruption brukar enligt de flesta mätningar vara länderna i Nordvästeuropa liksom Australien, Kanada och Nya Zeeland. Jämfört med närliggande länder klarar sig Botswana, Chile och Estland väl.

Orsakerna till korruption är mångahanda men ett överraskande resultat är att befolkningen i länder med svårartad korruption ingalunda internaliserar detta beteende som en del av sin kultur. Tvärtom tar de i allmänhet starkt avstånd från sådant beteende och de inser också att korruption svårt skadar deras samhällen. Anledningen till att de deltar i denna verksamhet är att de inte uppfattar att de har något egentligt val. Det nyttar föga att vara den ende i byn som inte betalar läkaren under bordet för att få sjukvård till sina barn. Det är förmodligen inte bara meningslöst utan också livsfarligt att försöka vara den ende hederlige polisen i en mexikansk polisstyrka. Korruption är med andra ord ett så kallat ”frekvensproblem” i så måtto att om man tror att ”alla andra” sysslar med denna ljusskygga verksamhet så är de flesta antingen tvungna att delta eller ser man det som meningslöst att låta bli.

En fråga är då varifrån dessa föreställningar om ”vad alla andra gör” kommer ifrån. Mycket tyder på att dessa genereras av hur den politiska och ekonomiska eliten i samhället uppträder. Om de är kända för att syssla med allehanda oegentligheter sprider sig detta snabbt neråt i samhället. Det tyska ordspråket ”fisken ruttnar från huvudet ner” tycks stämma. Den etik som ledningen för företag och offentliga institutioner visar upp spelar en stor roll och därför är den etiska dimensionen i utbildningen av dessa grupper av stor betydelse.

Ett problem härvidlag är att det finns intressanta skillnader när man undersöker vilka föreställningar om dessa etiska problem som olika universitetsutbildningar genererar. Flera av varandra oberoende forskningsrapporter visar att de som studerar ekonomi är mer benägna för korruption än de som studerar andra ämnen. Detta visade sig först i ett antal så kallat experimentella studier där man försätter studenterna i olika hypotetiska situationer. Dessa har nyligen kompletterats av en studie gjord på verkliga data av René Ruske (publicerad i tidskriften KYKLOS 2015) som jämfört kongressledamöter i USA. Hans studie visar att de ledamöter som har en examen i ekonomi har haft en dubbelt så hög risk att ha varit involverade i korruption jämfört med de som inte har denna utbildning. Anledning till dessa resultat tycks vara att det finns ett ideologiskt moment i ekonomutbildningen som understryker vikten av själviskt beteende – föreställning om en så kallad ”homo economicus”. Den experimentella forskningen ger dessutom vid handen att detta dysfunktionella beteende inte enbart är något studenterna har med sig till utbildningen utan att det ofta är en effekt av vad de lär sig.

Dessa resultat är bekymmersamma eftersom ekonomutbildningarna dels är så omfattande och dels ofta leder till höga positioner i samhället. Det är också problematiskt i ljuset av att Sverige delar ut ett av världens mest prestigefyllda vetenskapliga priser i ämnet, nämligen Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, i dagligt tal Nobelpriset i ekonomi. Priset fanns inte i Alfred Nobels ursprungliga testamente från 1895 utan lades till genom en donation från Sverige Riksbank 1968. Ansvarig instans för utdelningen är Kungliga Vetenskapsakademin.

Priset har varit omstritt dels för att man ansett att ekonomi inte är en vetenskap av samma dignitet som till exempel fysik och kemi, dels för att man ansett att det politiserats då det ofta delats ut till ekonomer som predikat marknadsliberalismens primat. Den första kritikpunkten anser jag felaktig men den andra må ha visst fog för sig. Det problem jag lyfter här är emellertid av en betydligt högre dignitet. Om det visar sig att universitetsutbildning i ekonomi, såsom den vanligen tycks ske, leder till ökad tolerans för korruption är detta i ljuset av de ovan nämnda forskningsresultaten mycket allvarligt. Ekonomipriset kommer i så fall att stå i direkt strid med Alfred Nobels testamente som stadgade att priserna skulle tilldelas ”dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett pris som riskerar bidra till ökad korruption i världen är förstås raka motsatsen.

Som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien kommer jag därför nu att ta initiativet till att denna fråga snarast bör utredas. Visar det sig att dessa forskningsresultat har beständighet måste Vetenskapsakademien, om man skall vara trogen sina egna ideal, avsluta sitt engagemang vad gäller att utse pristagare. Den sammantagna bilden av forskningsresultatet ger enligt mitt förmenande vid handen att till dess att en sådan utredning blir klar bör priset försättas i moratorium, det vill säga inte delas ut. Nobelstiftelsen, som ansvarar för prisceremonin, bör också överväga om man alls bör befatta sig med ett pris vars effekter kan stå i direkt strid med vad Alfred Nobel stadgade i sitt testamente.

Läs mer. DN Debatt