Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

"Elever med särskilt stöd klarar ändå inte skolan"

17 000 skolbarn i ny undersökning: Bland elever som fått omfattande specialpedagogiskt stöd är andelen godkända 40 procentenheter lägre än bland elever utan stöd. Två av fem elever har fått specialpedagogiskt stöd någon gång under grundskoletiden. Men andelen elever som efter årskurs 9 saknar godkänt betyg i matte, engelska och svenska är ändå väsentligt högre i denna elevgrupp. Det visar en ny omfattande studie från 'Lärarnas riksförbund och Göteborgs universitet som presenteras i dag. Dessa nedslående undersökningsresultatet visar att stödet till lågpresterande elever inte fungerar. Därför behövs mer forskning, mindre skolklasser och förbättrad behörighet hos speciallärarna, skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.

I och med att det svenska betygssystemet ändrades från en relativ betygsskala från 1-5 till målrelaterade betyg där ett betygssteg är icke godkänt, blev det uppenbart att vissa elever inte når målen. Med skolplikten följer att alla elever har rätt att nå målen.

När den relativa betygsskalan gällde innebar det i realiteten att lagstiftaren ansåg att sju procent av varje årskull som skulle ha betyget 1, i praktiken inte hade inhämtat tillräckliga kunskaper. Det paradoxala var att man på förhand ansåg sig veta att sju procent av en årskurs skulle ha betyget 1, i praktiken inte godkända, medan sju procent skulle ha högsta betyget, 5. I samband med läroplansreformerna och införandet av ett nytt betygssystem ökades ambitionerna och vi fick ett nytt synsätt.

Mot denna bakgrund blir det centralt för den svenska skolan att satsa på extra stöd och specialundervisning som lyfter alla, och som ser till att eleverna verkligen når betyget godkänt.

Lärarnas riksförbund och forskningsgruppen UGU vid Institutionen för Pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet har genomfört en omfattande studie om hur den svenska skolan lyckas hjälpa de elever som har problem att nå kunskapsmålen. Resultaten, som presenteras i dag, är nedslående.

Vi har följt 17 000 elever, födda 1982 och 1987, genom hela grundskolan. Av dessa har över 40 procent fått någon typ av specialpedagogiskt stöd någon gång i grundskolan. Detta måste anses vara en stor andel. Studien visar att andelen elever som efter årskurs 9 saknar godkänt betyg i matematik, engelska och svenska är betydligt högre bland de elever som under sin grundskoletid fått specialpedagogiskt stöd.

Här finns omedelbar anledning att fråga sig varför? Bland dem som har fått stöd i klassen är andelen med godkänt betyg cirka 10 procentenheter lägre jämfört med de elever som inte fått stöd.

Och bland de elever som fått mer omfattande stöd utanför klassen är andelen godkända 40 procentenheter lägre än bland de elever som inte fått något specialpedagogiskt stöd alls.

Det måste påpekas att just det faktum att elever får stöd tyder på att dessa elever har svårigheter med inlärningen. I studien ingår även färdighetstest. Vi kan se att resultaten för färdighetstesterna sammanfaller med resultaten för måluppfyllelse i årskurs 9, samt att resultaten också sammanhänger med insatta specialpedagogiska stödinsatser.

Färdighetstesterna visar att de som har sämst grundförutsättningar, och lyckas sämst, också är de elever som har fått stödundervisning. Den avgörande frågan är om det är rätt stöd de har fått? Varför har de insatser de fått inte gett bättre resultat?

Varje gång en elev inte klarar grundskolan är det en enskild människa som inte fått den hjälp hon eller han borde ha rätt till. Det är ett svek mot den enskilda eleven, men också ett problem för vårt samhälle. Alla medborgare måste ha grundläggande kunskaper om Sverige ska kunna hävda sig som kunskapsnation.

Trots att skolan lägger ned stora resurser på att ge elever med svårigheter extra stöd för att klara studierna lyckas långt ifrån alla barn nå kunskapsmålen. Enligt statistik från Skolverket är 11,4 procent av eleverna som gick ut nionde klass i våras inte behöriga till gymnasiet. Det är det sämsta resultatet Skolverket uppmätt den senaste tioårsperioden.

Med bristfälliga kunskaper i att läsa, skriva och räkna går det inte att klara av gymnasieskolan och i förlängningen att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är fastlagt att elever med lågutbildade föräldrar generellt klarar sig betydligt sämre i skolan än elever med högutbildade föräldrar. Den sociala bakgrunden har stor betydelse. Trots att alla politiska partier i många år sagt sig vilja ändra på det klarar skolan fortfarande inte sitt kompensatoriska uppdrag.

När en elev halkar efter eller behöver extra stöd för att nå målen i skolan säger skollagen att han eller hon alltid har rätt till detta. Vi vill här åter peka på frågan om det är rätt stöd som sätts in. Vår studie visar ju att drygt 40 procent av eleverna också har fått specialpedagogiskt stöd någon gång under grundskoletiden.

Vi vet inte tillräckligt om hur detta stöd ser ut. Vår erfarenhet säger att det kan vara allt från att en lärare konsulterar en specialpedagog till att elever får enskilt stöd av speciallärare. Studien visar att pojkar, elever med utländsk bakgrund och de vars föräldrar saknar högre utbildning är överrepresenterade bland de elever som fått extra stöd.

Elever som behöver extra hjälp ligger i regel efter sina kamrater som klarar kunskapsmålen och det är just därför de får stöd. Men kan skillnaden tillåtas vara så här stor? Forskningen behöver också slå fast om elever med behov av specialstöd klarar sig bättre om specialläraren har goda ämneskunskaper.

Jag menar att det inte räcker med god pedagogisk kunskap, man måste veta vad man undervisar i. Dessa synpunkter har vi pekat på i samband med att regeringen presenterade en ny speciallärarutbildning.

Lärarnas riksförbund anser att en rad saker måste göras med anledning av resultaten i studien.

1. Öka forskningen om specialundervisningen. Forskning och beprövad erfarenhet om specialundervisning måste avgöra metoderna. Vilka specialinsatser är bäst vid olika tillfällen? Är det integrerad specialundervisning i klassen eller undervisning i särskild grupp? Detta är en känslig fråga bland utbildningsideologer. Därför behöver man genom forskning fastslå vilka metoder som är bäst i olika situationer.

2. Antalet elever i klasserna måste begränsas. Det är orimligt att det kan finnas så många som 32 elever i en klass i årskurs fyra och att en ämneslärare kan ha upp till 200 elever i veckan. Det ska finnas tid för läraren såväl att ge elever som är i behov av särskilt stöd uppmärksamhet som att ge tid till de elever som har viljan och förmågan att gå snabbare fram.

3. Speciallärare måste också ha behörighet i de ämnen de undervisar i. En elev som behöver speciellt stöd i matematik kan behöva hjälp av en speciallärare som är särskilt kunnig i matematik. Det är en förmån att få specialisthjälp.

4. Alla lärare ska vara behöriga i ämne och skolformer. Hur många av de elever som inte klarar godkänt i årskurs 9 undervisas av obehöriga lärare? Vi måste satsa på utbildade speciallärare för alla skolformer och ämnen. Eleverna har rätt till välutbildade speciallärare.

5. Inför speciallärargaranti för eleverna i grundskolan. Forskning tar tid. Inför därför skyndsamt en speciallärargaranti. Rapporten visar att mer resurser måste till. I det fall då elevernas behov av stöd inte kan tillgodoses i de minskade klasserna eller i halvklassundervisning ska eleven ha rätt till undervisning av speciallärare med adekvata ämneskunskaper.

6. Fördjupad analys krävs av de specialpedagogiska insatserna. En utredning måste se över de specialpedagogiska insatserna och grundskolans utformning i förhållande till elever med sämre förutsättningar.
Metta Fjelkner

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.