Eleverna ska ha inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad. Några kommuner har dock fattat radikala beslut om hur lärarnas löner ska bestämmas: eleverna ska offentligt utvärdera sina lärare och dessa betyg ska kunna ligga till grund för en lärares löneutveckling. När en lärare sätter betyg är utgångspunkten läroplanens kriterier. En lärare har utbildning, yrkeserfarenhet och tjänsteansvar. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå, skriver Jan Björklund.
Några kommuner har på senare tid fattat radikala beslut om hur lärarnas löner ska bestämmas. Eleverna ska utvärdera lärarna och utvärderingarna kommer att bli offentliga. I praktiken är det en form av betygssättning på lärarna och betygen ska kunna ligga till grund för lärarens löneutveckling.
Dessa beslut är djupt olyckliga och riskerar att fortsätta sänka läraryrkets status och attraktionskraft. Själva idén är totalt feltänkt.
Göteborg är den största enskilda kommunen som fattat detta beslut. Även Sollentuna kommun har nyligen gjort detsamma. Besluten har fattats, eller understötts, av kommunalpolitikerna. Även i Malmö kommun har likartade beslut fattats.
Tyvärr riskerar de här idéerna att sprida sig som ringar på vattnet, inte minst för att de som drivit fram besluten är några av Sveriges ledande kommunala politiker; kommunalrådet Annelie Hulthén (S) i Göteborg nämns som en tänkbar socialdemokratisk skolminister vid en rödgrön valseger. Ilmar Reepalu (S) i Malmö är den ledande socialdemokraten i Sveriges Kommuner och landsting (SKL) och har under lång tid ägnat sig åt att ta strider mot den svenska lärarkåren. Barn- och ungdomsnämndens ordförande i Sollentuna är även ordförande i SKL:s utbildningsberedning.
Man hymlar inte heller med att elevernas betyg på lärarna ska kunna ligga till grund för lönesättningen. Göteborgs skolkommunalråd Ann Lundgren (S) bekräftar i en intervju i Göteborgs-Posten den 4 mars att elevernas ”utvärdering” är en del i lönesättningen. I Sollentuna skriver nämndens ordförande i protokollet att ”utvärderingen” kan finnas med som en faktor vid lönesättningen.
Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad.
Men maktbalansen mellan lärare och elev i klassrummet kan rubbas betänkligt med den nya Göteborgs-modellen för lönesättning av lärare. Lärare utövar ledarskap i klassrummet, och i detta ingår också att fatta obekväma beslut. En lärare ger ibland fler läxor än vad vissa elever uppskattar och ibland sätter en lärare ett lägre betyg på en elev än vad eleven själv anser sig förtjäna. Ibland måste lärare säga ifrån ordentligt för att upprätthålla ordning. Ibland måste lärare anmäla elever till rektor eller lämna information till föräldrar som eleven inte önskar. En ansvarskännande lärare är inte alltid populär hos alla elever.
Om eleverna ska sätta betyg på sina lärare måste man inse att risken är påtaglig att vissa elever utnyttjar tillfället att ge igen för något som eleven är missnöjd med. Eleven behöver inte efteråt ta ansvar för sin bedömning, trots att den kan få långtgående konsekvenser för den enskilda läraren.
Elever och lärare befinner sig på samma arbetsplats, men på helt olika villkor. Eleverna går i skolan under skolplikt, och är där för att förbereda sig för vuxenlivet. De har ännu inte den mognad och de livserfarenheter som vuxna människor i regel har.
Många lärare vittnar om hur ökade möjligheter att anmäla lärare till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet och andra statliga ombudsmän och myndigheter gör att lärare tvekar att ingripa i konfliktfyllda situationer. Få lärare vill bli anmälda, även om det långt senare klaras ut att inget fel begåtts. Men under tiden är det obehagligt och riskerar ofta att uppmärksammas stort lokalt. Risken finns att lärare undviker att ta konflikter med elever, om de vet att eleven kan ge igen i lönesättningen.
Som argument för att eleverna ska betygsätta lärarna har även anförts att lärarna minsann sätter betyg på eleverna. Men den jämförelsen håller inte, enligt min mening. Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. I regeringens skolreformer ska dessutom bara legitimerade lärare få sätta betyg och betygssättningen ska granskas av Statens skolinspektion. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betyget kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid.
Från liberal utgångspunkt är det en självklarhet med individuell lönesättning, även för lärare. Den som är duktig och ambitiös i sin yrkesutövning ska belönas i lönekuvertet. Enligt min mening har individualiseringen i lönesättningen inte fått tillräckligt genomslag. Skillnaderna i löner mellan olika lärare bör kunna vara större. Det är en viktig del i statushöjningen för läraryrket att ambition, ansträngning och goda prestationer också premieras. Men det är lika självklart att det är arbetsgivaren och arbetsledningen som ska sätta lönen efter sedvanliga förhandlingar med parterna.
Kommuner som fattar beslut om att eleverna ska delta i lönesättningen för sina lärare förstår inte skolans utmaningar. Läraryrkets status måste höjas. Folkpartiets uppfattning är att skolan borde återförstatligas, och den här typen av kommunala beslut exponerar tydligt varför.
Ingen annanstans i arbetslivet är det medarbetaren som sätter chefens lön. Varför denna modell skulle tillämpas just i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är en svårförståelig tanke. Syftet med idén är säkert inte att nedvärdera läraryrket, men det som är alarmerande är att konstruktörerna av denna idé inte inser att det är just detta som systemet riskerar att leda till.
Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke. Yrket måste lyftas för framtiden, inte sänkas.
Jan Björklund
utbildningsminister (FP)