Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Elitens trixande hotar den mellanmänskliga tilliten”

Foto: IBL

Ny forskning. Om den politiska eliten beter sig på det sätt som vi har nu sett i bland annat Panama-skandalen, kommer folk inte bara att förlora förtroendet för denna elit och demokratin som politiskt system. Också den mellanmänskliga tilliten skadas. Ny forskning ger starkt empiriskt stöd för det, skriver statsvetaren Bo Rothstein.

Foto: Fotograf Johan WingborgI en stor intervjustudie utförd av BBC för några år sedan tillfrågades människor i tjugosex länder om vad som oroade dem mest. Som nummer ett kom korruption – högre än arbetslöshet, fattigdom och miljöförstöring. Vad som nu kommit fram i Panama-dokumenten tycks visa att människors oro för korruptionens utbredning förefaller synnerligen välgrundad. För många kommer denna skandal att bekräfta deras övertygelser om vad som kan förväntas av eliten i samhället.

Sverige är ingalunda förskonat från denna typ av problem. Som exempel kan nämnas vad som avslöjats om Kommunals tidigare ledning eller nu senast om den före detta moderatledaren Bo Lundgrens agerande för att förmå tjänstemän i det ämbetsverk han var styrelseordförande i att tänja på reglerna för att bättra på hans egen pension.

Opinionsmätningar av förtroende för demokratins institutioner i västvärldens länder tog sin början för drygt sextio år sedan. Vad som är oroande är att i dagsläget är detta förtroende mer urholkat än det varit någon gång sedan andra världskrigets slut. Vad som är särskilt problematiskt är att medborgare i ett stort antal väletablerade västerländska demokratier inte bara blivit mer kritiska till sina politiska ledare. De har också kommit att tvivla mer på värdet av demokrati som överordnat politiskt system.

Till detta kommer att alltfler också uttrycker sitt stöd för auktoritära alternativ till demokratin. I EU och USA är det nu mindre än hälften av de som är födda efter 1960 som svarar klart ja på frågan om det är väsentligt att leva i en demokrati. Bland unga i USA (16-25 år) anser nästan var fjärde person att demokrati är ett ”dåligt” eller ”mycket dåligt” styrelseskick. Vi ser också i många av dessa länder att populistiska och auktoritära partier/kandidater får ett ökat stöd.

Skandaler som de vi nu sett undergräver naturligtvis förtroendet mellan medborgarna och de centrala samhällsinstitutionerna. Vad som är mindre känt är den nya forskning som visar att det finns ytterligare en negativ effekt. Denna forskning startade för ungefär tjugofem år sedan när ett antal samhällsvetare blev intresserade av att studera mellanmänsklig tillit. I ett stort antal studier har man kunnat visa att i samhällen där de flesta människor tror att ”de flesta andra människor” går att lita på fungerar demokratin bättre och de är som regel också mer ekonomiskt välmående.

 

Vad som är särskilt problematiskt är att medborgare i ett stort antal väletablerade västerländska demokratier inte bara blivit mer kritiska till sina politiska ledare. De har också kommit att tvivla mer på värdet av demokrati som överordnat politiskt system.

 

En förklaring till den positiva effekten av social tillit är kopplad till samhällets förmåga att producera vad som kallas ”kollektiva nyttigheter”. Ett exempel är att det är tämligen meningslöst att göra en insats för en bättre miljö genom att sortera sitt avfall om man inte litar på att de flesta andra medborgare är villiga att göra detsamma. Om man tror att de flesta överutnyttjar eller rentav fuskar i socialförsäkringssystemet kommer man att inte vara särskilt benägen att betala skatt för dessa även om man anser att de i princip behövs.

En effekt av dessa forskningsresultat var att social tillit kom att uppfattas som en viktig tillgång för samhället vilket gjorde att begreppet ”socialt kapital” uppfanns. Utifrån detta kom självklart nästa fråga, nämligen hur man skapar eller genererar detta sociala kapital? Eller som vissa ekonomer ställer frågan: Om tillit är en form av kapital, hur investerar man?

Den första teorin var att social tillit kunde genereras om människor var aktiva i föreningslivet. Detta var en på många sätt ”söt” teori, men den hade ett problem, nämligen att den visade sig omöjlig att verifiera empiriskt.

I stället har ett antal studier med olika metoder och data visat att när människor skapar sig en uppfattning om huruvida de anser att ”de flesta andra människor” i deras samhälle går att lita på, är deras uppfattning om den etiska standarden och kvaliteten på de offentliga institutionerna den viktigaste faktorn. Länder med höga nivåer av korruption har till exempel vanligtvis låg social tillit och vice versa. Teorin för hur detta fungerar är i stora drag denna: När människor skapar sig en uppfattning om den allmänna sociala tilliten i sitt samhälle, drar de sina slutsatser från det beteende de möter från de individer som innehar offentliga positioner. Eftersom det är omöjligt att faktiskt veta om ”de flesta” i ett samhälle är att lita på, måste nämligen individen använda något slags ledtrådar. Denna så kallade korruption-tillit teori fungerar enligt följande.

• För det första, om personer som innehar offentliga ämbeten i ett samhälle är kända för att vara korrupta, oärliga och opålitliga, kommer medborgarna dra slutsatsen att även människor som förväntas agera i allmänhetens tjänst inte går lita på. Från detta kommer de att dra slutsatsen att de flesta andra människor i samhället i allmänhet inte går att lita på.

• För det andra, kommer människor att kunna se att de flesta andra människor i ett sådant samhälle med oärliga och korrupta personer i den offentliga sfären själva måste syssla med allehanda oegentligheter för att kunna erhålla vad de anser sig behöva. Från detta kommer de att återigen dra slutsatsen att ”de flesta andra människor” inte kan lita på.

• För det tredje, kommer individen att inse att för att klara sig själv i ett sådant samhälle måste man själv engagera sig i olika korrupta nätverk. Och att uppfatta sig själv som en opålitlig person leder till samma slutsats som ovan, nämligen att de flesta människor i samhället inte går att lita på. Som man känner sig själv känner man andra.

Denna teori om vad som skapar och förstör social tillit har nyligen fått starkt empiriskt stöd i ett flertal forskningsrapporter. Om den politiska eliten beter sig på det sätt som vi nu har sett i Panama-skandalen, kommer folk inte bara att förlora förtroendet för denna elit och demokratin som politiskt system. Det finns ytterligare en kostnad för samhället som på lång sikt kan ha ännu allvarligare konsekvenser, nämligen att den grundläggande mellanmänskliga tilliten eroderas.

I ett sådant samhälle är det svårt att få demokratins institutioner att fungera väl vilket gör att systemet inte förmår ”leverera” de nyttigheter som medborgarna vill ha. Därmed skapas en ond spiral – det demokratiska systemet levererar allt sämre vilket skapar låg social tillit vilket i sin tur ytterligare minskar det demokratiska systemets förmåga att leverera. Till detta skall läggas att förtroende är en komplicerad sak, eftersom om det väl en gång gått förlorat är det oftast synnerligen svårt att återvinna.

Slutsatsen är att vi dessvärre nog har att räkna med en dubbel negativ effekt från skandaler av detta slag, dels att förtroendet för demokratins institutioner eroderas ytterligare och till detta att den mellanmänskliga tilliten också tar skada. Som det tyska (och kinesiska) ordspråket lyder: Fisken ruttnar från huvudet ner.

Foto i text: Johan Wingborg

DN Debatt. 24 april 2016

Läs fler artiklar. Till DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.