Advokat Johan Åkermark tar på DN Debatt 12/5 upp några aspekter som har att göra med händelserna runt programledaren och chefredaktören Ola Lindholm. Den 12 april rapporterade Expressen att han i samband med en fotbollsmatch fått lämna ett urinprov eftersom det fanns misstanke om att han var narkotikapåverkad. Nyligen rapporterade tidningen att det fanns ett spårämne i urinen som visar att han tidigare använt kokain.

Johan Åkermark skriver att det tidigare fanns en praxis på redaktionerna att en brottsling kunde namnges när denne dömts i domstol och fått några års fängelse. Detta har möjligen varit en informell praxis på en del redaktioner, men aldrig varit en del av det pressetiska regelsystem som pressen antagit.

Enligt det ska allmänintresset vägas mot den enskildes behov av skydd för sin personliga integritet. Det betyder i princip att vid en namngivning måste man beakta både vem den berör och allvaret och sanningshalten i det han eller hon påstås ha gjort. Det handlar alltså både om vem och vad.

Allmänintresset kan väga över innan en dom faller. Ett exempel är att flera tidningar, bland annat DN, namngav Anna Lindhs misstänkte mördare när han häktades. Detta anmäldes till PO och prövades av Pressens Opinionsnämnd (PON). Tidningarna friades. Allmänheten hade rätt att få reda på vem som satt häktad misstänkt för mordet på vår utrikesminister, oavsett om han i slutänden skulle befinnas skyldig eller ej.

I fallet Ola Lindholm är det förvisso så att han är en känd person och att han yrkesmässigt bär upp en roll där han är en förebild för barn – och att det kräver ett personligt ansvarstagande. Hans personliga liv kan alltså under vissa omständigheter vara av allmänintresse.

Problemet är ”vad”. När Expressen valde att på sin förstasida namnge honom och skriva att han var ”tagen för knark” var allt som inträffat, enligt tidningen, att han fått lämna ett urinprov. Enligt min mening är händelsen knappast av det slag som motiverar en namnpublicering, alltså en situation där allmänintresset väger tyngre än den enskildes personliga integritet.

När det, i ett senare skede, visat sig att det fanns ett spårämne som kommer från kokainbruk kan saken ha kommit i ett annat läge. I alla händelser har allmänintresset ökat.

Ola Lindholm är inte dömd. Och en dom är inte avgörande för en namnpublicering. Men en rättsprocess bör ha kommit så långt att det finns starka belägg för att den utpekade kan vara skyldig. Anna Lindhs mördare var häktad på sannolika skäl för mord när han namngavs. När det gäller Ola Lindholm är omständigheterna, minst sagt, annorlunda.

Ola Sigvardsson
Allmänhetens pressombudsman (PO)