Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

"En färgblind stat missar rasismens nyanser"

Maria Demker och Andreas Johansson Heinö (DJH) anser att Sverige bör sluta föra officiell statistik som delar in medborgarna i “svenskar med svensk bakgrund” och “svenskar med utländsk bakgrund” (DN Debatt 21/7). De anser att en sådan statistik är skadlig av flera skäl, skriver Karim Jebari, doktorand i filosofi.

För det första anser DJH att en persons föräldrars födelseland ges en orimligt stor betydelse. För det andra anser DJH att en sådan statistik i sig reflekterar en omodern syn på svenskhet. Enligt DJH är svenskhet något som man kan välja. Att inte erkänna samer, judar och romer som de specifika minoriteter de är samtidigt som vi signalerar till medborgare med utlandsfödda föräldrar att de inte är “riktigt svenska” innebär att staten tar ifrån människor möjligheten att välja sin svenskhet. För det tredje skulle en konsekvent identitetspolitik kräva att etnicitet och religion registreras, något som DHJ uppfattar som mycket farligt.

Frågan är: vad är egentligen problemet? Så som vi ser det är problemet att det finns kategorier som människor delas in i på grund av dess namn, hud-, ögon- och hårfärg. När vi ser en person inordnar vi denna person i en kategori - medvetet eller omedvetet. Vi rasifierar människor - medvetet eller omedvetet.

Vänta nu, det finns väl inte olika raser? Hur kan man då se dem? Den här frågan bygger på ett missförstånd. Det finns inga biologiska raser, men det finns socialt konstruerade raser. Om någon är blond och blåögd anses denna person vara vit, vilket vi alla är överens om. Att raser finns innebär bara att vi är mer eller mindre överens om vilka som tillhör (godtyckliga) grupper som vi kallar för “raser” eller “etniciteter”.

Så länge som vi tänker och agerar utifrån andra medborgares (socialt konstruerade) rastillhörighet måste officiell statistik reflektera detta. Ras är helt enkelt en extremt viktig aspekt av den sociala verklighet som präglar relationer mellan människor i Sverige. Om den offentliga statistiken inte reflekterar detta så kan vi inte heller förstå Sverige och de problem som finns i Sverige. I en bemärkelse håller vi med DJH: det är inte särskilt intressant att veta att en person är utlandsfödd eller att personens föräldrar är utlandsfödda. Begreppet “utlandsfödd” är inte ett socialt relevant begrepp. När vi ser en medborgare som Jimmie Åkesson eller Loreen tänker vi inte “utlandsfödd” eller “svenskfödd”. Vi tänker i termer av “etnicitet” eller “ras”.

Kategorin “utländsk bakgrund” är ett trubbigt verktyg som i statistiken inte fångar in detta på ett tillfredsställande sätt. Men är alternativet då att ta bort denna kategori? Exempelvis visar statistik att 40 procent barn som bor med två föräldrar födda utomlands lever i hushåll med låg inkomst, vilket kan jämföras med 2,7 procent barn som bor med två föräldrar födda i Sverige (Rädda Barnen 2012). Eller att 29.6 procent elever med utländsk bakgrund (och födda i Sverige) inte når målen vilket kan jämföras med 18.6 procent för elever med “svensk” bakgrund. Detta är exempel på hur en (mycket grov och) enkel indelning kan visa på omständigheter som inte bör ignoreras.

Statistik baserat på etnicitet är något som DJH uppfattar, inte som farligt, utan till och med mycket farligt. Varför då? Att registrera medborgarnas rastillhörighet är rådande praxis i länder som Kanada och USA. Denna typ av uppgifter skulle vara oerhört värdefull för att förstå och kvantifiera rasismen i Sverige - precis på samma sätt som vi studerar skillnader mellan män och kvinnor för att kvantifiera könsdiskrimineringen.

En sådan statistisk revolution skulle kunna synliggöra den diskriminering som det finns mycket anekdotisk evidens kring, men där hårda fakta så ofta saknas. Genom att förhålla oss till världen som den faktiskt är, snarare än hur den borde vara, kan vi förändra den till det bättre.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.