Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”En Medieombudsman kan säkra pressetiska systemet”

Tydlig signal. För att slippa onödiga lagregleringar är det viktigt att upprätthålla ett självreglerande pressetiskt system. Genom att omvandla PO till en Medieombudsman, MO, skulle systemet omfatta även radio/tv och sända en tydlig signal till våra politiker: självreglering fungerar, skriver Ola Sigvardsson och Stina Dabrowski.

På midsommarafton i år sände Sveriges Radios ”Kulturnytt” ett längre inslag med rubriken ”Pressetiska systemet i gungning”.

Ja, det finns skäl till oro. Det krävs kraftfulla åtgärder av mediebranschens ledande aktörer för att vi ska få ha kvar det system som i snart 100 år gett upprättelse åt den som blivit illa behandlad i medierna.

Men bilden behöver nyanseras. Problemen handlar inte om verksamheten i det pressetiska systemet. Här finns tvärtom goda nyheter.

Sedan vi i fjol införde möjligheten att anmäla direkt från PO:s hemsida har antalet anmälningar ökat kraftigt, cirka 70 procent hittills i år. Det visar att systemet är trovärdigt och att den som anser sig illa behandlad i allt högre grad väljer att vända sig till PO.

Även på andra punkter är systemet under modernisering. Numera skrivs de uttalanden som de fällda tidningarna ska publicera inte av jurister utan av journalister, för att göra kritiken mot tidningen mer lättillgänglig för läsarna. Och nu förbereds en regeländring som ska göra det möjligt att pröva publiceringar på konton i sociala medier knutna till tidningar.

I den offentliga debatten hävdas ofta att tidningarna blir allt mer brutala och vårdslösa i sina publiceringar. Att de kränkningar av enskilda människors integritet som sker i den oreglerade delen av internet smittat av sig på den traditionella pressen. Det är inte en korrekt bild. Medan antalet anmälningar till PO ökar sjunker antalet fällda publiceringar: från cirka 60 under 2011 till endast drygt 30 i fjol.

Svenska utgivare tar etiken på stort allvar och kränkningarna av enskilda människor är få. En viktig orsak är att allt fler tidningsutgivare ser anständig publicistik som ett sätt att skilja sina medier från det som sker på nätet. Etik som kvalitetsstämpel.

För denna utveckling har det pressetiska systemet spelat en betydande roll. Det system som i dag sägs vara hotat. Hoten heter lagar och pengar.

Det pressetiska systemet står fritt från staten och är inte reglerat i lag. PO är inte en myndighet utan ett institut som är upprättat och drivs av mediebranschen genom Pressens samarbetsnämnd. I den är Tidningsutgivarna, Sveriges tidskrifter, Journalistförbundet och Publicistklubben representerade. Syftet är att ge den som blir illa behandlad en möjlighet till upprättelse genom offentlighet och att långsiktigt stärka en ansvarsfull hållning i dessa frågor hos medierna. Systemet finansieras av dessa organisationer, i första hand Tidningsutgivarna.

Denna pressens självreglering har hittills fått politikerna att vara återhållsamma med att stifta lagar som ökar skyddet för enskilda mot övergrepp i medierna – men som samtidigt begränsar tryck- och yttrandefrihet.

Detta förhållande kan beskrivas som ett informellt samhällskontrakt mellan medierna och lagstiftarna. Kontraktet skulle kunna formuleras:

”Så länge medierna i sitt dagliga arbete håller sig inom anständighetens gränser får de behålla hela friheten – att använda när den verkligen behövs.”

Detta kontrakt hotas i dag av nya lagar som påverkar tryckfriheten. Vi har den nyligen införda lagen som kriminaliserar kränkande fotografering. Den riktar sig mot dem som till exempel lägger upp smygtagna och känsliga bilder på sina hemsidor, men drabbar också medierna. Till det kommer förslaget om en lag mot integritetskränkning, som till exempel skulle kunna användas för att beivra närgången granskning av makthavare.

Dessa lagar har ett gott syfte. Vem vill att någon ska kränkas vare sig på bild eller i text? Problemet är att de begränsar yttrande- och tryckfriheten. Detta samtidigt som mycket få kränkningar faktiskt sker i de traditionella medierna.

Hotet mot det pressetiska systemet ligger helt enkelt i frågan: Varför ska mediebranschen upprätthålla systemet om lagstiftarna ändå begränsar friheten med lag?

När det gäller pengarna är det helt enkelt så att Dagens Nyheters, Sydsvenskans och Dagens Industris avhopp från Tidningsutgivarna har försvagat organisationens möjligheter att finansiera pressetiken.

I dag diskuteras att omvandla Pressombudsmannen, PO, till en Medieombudsman, MO. Då skulle självregleringen även omfatta radio och tv. En utveckling som är naturlig, då dagens mediehus inte bara ger ut tidningar, utan publicerar sitt material i alla tillgängliga kanaler.

Saken har utretts av organisationen Utgivarna, som inte bara omfattar pressens organisationer utan även SVT, SR och TV4. Tanken är inte bara att bredda basen för medieetikens finansiering, utan också att sända en tydlig signal till våra politiker: självreglering fungerar.

Det är komplicerat att bygga ett nytt medie­etiskt system. Samtidigt är det av stor vikt att det lyckas. Ansvaret vilar på mediebranschen. Men även lagstiftarna har en roll att spela.

 

Ola Sigvardsson, Allmänhetens pressombudsman, PO.
Stina Dabrowski, ordförande i Publicistklubben och Pressens samarbetsnämnd.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.