DN Debatt

”En myt att vinster tömmer vård och skola på resurser”

Förbud mot vinster i välfärden är ett av Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedts huvudnummer i valkampanjen.
Förbud mot vinster i välfärden är ett av Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedts huvudnummer i valkampanjen. Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Politisk retorik utan grund. Kvaliteten är likvärdig i privat och offentlig välfärd. Välfärdsbolagens överskott ger stor samhällsnytta genom att skapa medel för framtidssatsningar. Ett nollresultat skulle ge en nedåtgående spiral. V-ledaren saknar underlag för sitt krav på vinstförbud, skriver entreprenören Dan Olofsson.

Sverige är ett land där vi tar rimligt rationella beslut, där alternativ prövas utifrån erfarenheter, fakta, forskning med mera. Det ska vi slå vakt om. Motsatsen till detta finns i obskyra länder där en självsvåldig makthavare utan något underlag bara har en uppfattning samtidigt som denna uppfattning inte ifrågasätts av andra. Tyckandet får styra. Granskning sker inte. Det är en farlig kombination.

Vänsterpartiet hävdar att skola, vård och omsorg dräneras på skattemedel genom att privata välfärdsföretag får ta ut vinster. Detta är så allvarligt enligt Vänsterpartiet att ett generellt vinstförbud behövs. Konsekvensen av detta blir en avveckling av en hel bransch med 160.000 anställda, eftersom nästan ingen vill investera utan någon avkastning. Och utan investeringar får man över tid en avveckling av en näring.

I denna strategi bortser Vänsterpartiet från att de privata välfärdsbolagen bidrar till att korta vårdköer, till en mångfald i utförande och till en valfrihet för brukarna, något som värdesätts av de flesta.

Visst sker misskötsel i privata välfärdsbolag, och där ska givetvis åtgärder sättas in. Men det finns inte någon bred undersökning som visar att det finns fler fall av misskötsel i privat verksamhet än i offentlig. Det är därför en oseriös argumentering att ta enskilda exempel på misskötsel i det privata som argument för att avveckla 11.000 företag med i snitt 15 anställda. Vem skulle på motsvarande sätt komma på tanken att avveckla det offentliga bara för att där förekommer ett jämförbart antal fall av misskötsel?

Många av oss anser att om man driver verksamhet i välfärdssektorn ska man inte arbeta med räntesnurror och ägande på kanalöar. Om nu några fortfarande gör det får som nämnts det specifika problemet åtgärdas.

Det finns inte någon bred undersökning som visar att de privata i snitt levererar sämre kvalitet än de offentliga. Jag har under flera månader uppmanat vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt att visa upp en sådan undersökning. Han gör inte detta och det enkla skälet är att det inte finns någon.

Mindre undersökningar som gjorts underbygger uppfattningen att de privata välfärdsföretagen i snitt levererar en kvalitet som i vart fall är jämförbar med vad offentliga enheter levererar. Till samma kostnad för skattebetalarna.

Om en kommun har att välja mellan en privat och offentlig leverantör till ett äldreboende och båda lämnat ett anbud på exempelvis 1 miljon kronor för att leverera till en given kvalitet uppstår frågan om skattebetalarna förlorar om man väljer den privata. Svaret är nej, för man får en tjänst med samma kvalitet till samma kostnad för skattebetalarna.

Om sedan det privata företaget driver verksamheten på ett bra sätt med engagerad personal, successivt förbättrat arbetssätt och goda hjälpmedel så att det resulterar i ett normalt överskott på 60.000 kronor, så innebär dessa 6 procent en samhällsnytta, eftersom de används till att återinvestera i verksamheten, till skatt och till att ge avkastning till de som investerat.

Det är således en myt att hävda att skattebetalarnas medel förskingras av de privata välfärdsbolagen. Tvärtom vill jag hävda att de överskott företagen själva arbetar ihop skapar en betydande samhällsnytta genom att de utvecklar näringen. Hade välfärdsföretagen i stället gjort nollresultat likt det offentliga hade inte dessa medel för framtidssatsningar skapats, och branschen hade inte heller attraherat nytt investeringskapital. Det hade gett en nedåtgående spiral.

En undersökning visar dessutom att svenska folket tror att 25 procent av omsättningen går till vinst. I verkligheten är det genomsnittliga rörelseresultatet cirka 6 procent, och härav går mindre än hälften till de som investerat.

En relevant debatt borde handla om hur vi utvecklar kvaliteten, hur mycket välfärden sammantaget får kosta och hur vi på olika sätt får bästa möjliga användning av varje skattekrona. Denna debatt blir kanske svårare att föra än nuvarande ”one liners” om att förbjuda vinster i välfärden, som egentligen är en ickefråga så länge de båda typerna av verksamheter levererar samma kvalitet till samma kostnad för skattebetalarna.

Ett annat skäl till att inte avveckla de privata företagen är att de tillsammans med nytt investeringskapital har goda möjligheter att kommande decennier stå för en intressant tjänsteexport som tillför Sverige exportintäkter. Så tänker företagare, men så tänker man inte i Vänsterpartiet.

Avslutningsvis vill jag också nämna att Vänsterpartiet lagt ett förslag till hur man får verksamheten att fungera när vinstförbud införs. Jag har i medier ställt frågor kring detta förslag, men Jonas Sjöstedt väljer att inte svara på en enda fråga för att i stället ägna sitt debattutrymme åt allmän retorik. Exempelvis fick Jonas Sjöstedt frågan om hur man ska attrahera kapital till välfärdssektorn om de som investerar inte ska få någon avkastning. Han svarar inte. Den enkla orsaken är att det inte går att attrahera något nämnvärt kapital med denna metod. Det förslag Vänsterpartiet lagt fungerar inte för hela den bransch som är berörd.

Om Jonas Sjöstedt blir minister till hösten och inför ett generellt vinstförbud för välfärdssektorn är enda realistiska alternativet att det offentliga får överta denna verksamhet. Det skulle kosta skattebetalarna ett antal tiotal miljarder kronor för att finansiera denna verksamhet. Denna extra kostnad tillkommer trots att Jonas Sjöstedt inte har något underlag som visar att det ger en kvalitetsförbättring. Vad som också bekymrar mig är att många engagerade företagare kommer att tröttna, med vårdköer med mera som följd. De kränks när Sjöstedt sätter girighetens stämpel på dem samtidigt som han på sitt eget självförhärligande sätt anser sig stå för omtanke. Och bland de kränkta finns många kvinnliga företagare som varje dag gör ett föredömligt arbete.

Sjuka, gamla och elever är det viktiga. Det är inte rimligt att utsätta dessa för de drastiska förändringar som här berörts. Vi lever trots allt i ett land där vi under decennier vant oss vid att pragmatiskt och lugnt ta ett steg i taget i stället för att rusa i väg och avveckla hela branscher innan vi har något faktaunderlag som stödjer detta.

Det är den som föreslår stora förändringar som har bevisbördan och som ska redovisa underlag, inte den som vill gå försiktigt fram tills vi vet mer.

Sammanfattningsvis är det en myt att vinsterna i välfärdsbolagen dränerar välfärden. Härtill fungerar inte Vänsterpartiets förslag till lösning för helheten om vinster förbjuds.

Tyckandet har fått styra för Jonas Sjöstedt, inte de seriösa underlagen som han saknar. Det viktiga nu är att detta tyckande får sin granskning.