För att en läkemedelsbehandling ska vara effektiv och säker måste patienten veta vilka läkemedel som ska tas, i vilka doser och varför. Vi välkomnar den nationella läkemedels-strategi som presenterats på DN Debatt 21 juni av socialminister Göran Hägglund med flera.
Men den allra viktigaste åtgärden för säkrare läkemedelsbehandling är tillgång till korrekt information om patientens pågående läkemedelsbehandling på ett sätt som inte är möjligt med dagens lagstiftning. Andra insatser för att förbättra läkemedelsanvändningen är inte effektiva om inte denna information kan nås såväl av patienten själv, av läkare och sjuksköterskor som ordinerar läkemedel i vården samt av personal som expedierar recept på apotek.
Som patient har du tillgång till informationen på läkemedelsförpackningarna som du hämtat ut på recept och kan få information från minst tre ”läkemedelslistor” med olika innehåll i olika it-stöd: o Läkemedelslistan (Patientjournalen) - som tar upp namnen (varumärke) på de läkemedel som ordinerats från de vårdenheter som har en gemensam patientjournal.
• Läkemedelsförteckningen – som upptar namnen (varumärke) på de läkemedel som patienten faktiskt hämtat ut på apotek de senaste 15 månaderna.
• Mina sparade recept på apoteket (Receptregistret) – som omfattar giltiga recept på läkemedel (varumärke), det vill säga recept där patienten kan hämta ut läkemedlet ytterligare en eller flera gånger utan förnyad kontakt med sjukvården.
Sjukvården har tillgång till Läkemedelslistan och Läkemedelsförteckningen, medan apoteket, när läkemedlet hämtas ut, har tillgång till Receptregistret. Inget av dessa beskriver dock det patient, vård och apotek i olika situationer har behov av att veta - vilka läkemedel som patienten faktiskt förväntas ta just i dag eller varför! En patient kan ha flera vårdgivare med olika journaler; på apoteket expedieras läkemedel från andra tillverkare och därmed byts namn och utseende ut; när läkaren avslutar en behandling eller ändrar dos kan sjukvården inte enkelt uppdatera Receptregistret så att inaktuella, eller för patienten till och med farliga recept stryks.
Vi har initierat flera studier hos patienter med fler än fyra läkemedel. Totala överensstäm-melsen mellan det som patienterna uppger är deras aktuella läkemedelsbehandling och uppgifterna i patientjournalen eller receptregistret är inte bättre än 60 procent och knappt var fjärde patient har helt överensstämmande uppgifter. Det kan saknas läkemedel; läkemedel kan finnas kvar fastän de inte ska användas; samma läkemedel kan finnas med flera gånger under olika namn; doserna stämmer inte överens etcetera.
Mer än fem år efter att det utbyte av tillverkare av läkemedel på apotek införts uppger 7 procent av de tillfrågade i en annan studie att de medicinerat fel, det vill säga tagit för lite eller för mycket av ett läkemedel på grund av det generiska utbytet. Till detta kommer de som inte känner till att de medicinerat fel på grund av utbytet.
Det är inte brister i it-systemen som är den direkta orsaken. Denna situation är en följd av att lagstiftningen inte tillåter en sammanhållen och alltid uppdaterad läkemedelslista gemensam för patient, sjukvård och apotek. Ett bättre tekniskt beslutsstöd beskrivs av de tre aktörerna i deras debattartikel. Även detta måste dock ha tillgång till uppgifter om patientens hela pågående läkemedelsbehandling, annars kommer det inte att identifiera problem som finns och varna för problem som redan är hanterade!
Två nationella projekt – ett med syfte att åstadkomma en gemensam läkemedelslista för patient, sjukvård och apotek och det andra med syfte att förenkla för förskrivaren att ange orsaken till läkemedelsbehandlingen – drivs redan av Sveriges Kommuner och landsting (det andra projektet gemensamt med Socialstyrelsen). För att dessa projekt ska kunna lösa dagens problem krävs dock politiska beslut som gör det lagligt för patienter att lämna tillstånd till delad information mellan patient, sjukvård och apotek på samma sätt som de patienter nu kan göra som får läkemedel förpackade i påse för varje dostillfälle, så kallade ”dosdispenserade läkemedel från apoteket”.
Det krävs en insikt i de bakomliggande problemen och en politisk vilja att förändra dagens regelverk för att svenska patienter ska kunna få en säkrare och effektivare läkemedelsbehandling än i dag. En nationell läkemedelsstrategi måste hantera detta.
Mikael Hoffmann
överläkare, med dr, Stiftelsen NEPI – Nätverk för läkemedelsepidemiologi
Anders Ekedahl
docent, leg apotekare, Stab Forskning och utveckling, Apoteket AB
Hans Rutberg
chefläkare, docent, Patientsäkerhetsenheten, landstinget i Östergötland
Eva Tärning
at-läkare, doktorand, Linköpings universitet