Centerpartiet har förändrats under de senaste 10–15 åren. Vi har gått från att knappt våga kalla oss borgerliga till att vara initiativtagare till bildandet av Allians för Sverige. Från en folkrörelse med starka traditioner men otydliga idéer, till en frihetsrörelse med tydlig profil men försvagade traditioner.
Centerpartiet har länge burits av tilltron till människans förmåga att lösa de problem hon ställs inför. Med frihet, företagande och en stark miljöpolitik kan hon hantera allt från välfärdens utmaningar till klimatförändringar. I valrörelsen 2006 kopplades dessa idéer till sakfrågor som uppfattades som tydliga, och valframgången var ett faktum. Men grunden lades långt tidigare – i partiprogrammet som antogs 2001. Där formulerades några gamla Centeridéer om, andra förkastades, och flera nya sattes på pränt.
I arbetet med att ta fram det partiprogrammet var över 4.000 Centermedlemmar involverade. Tillsammans satte vi nya ord på känslan som så många centerpartister bär med sig. Känslan som bottnar i vår historia och viljan att få bestämma över sin mark, rätten att få sköta sig själv utan byråkraters förmaningar och statliga pekpinnar. I en ny tid beskrev vi detta som federalism, självbestämmande och frihet. Med det blev vi ett bredare parti, ett parti som vågade stå upp för innebörden i sina idéer och kalla sig liberalt.
Några år senare visade Centerpartiet i handling att vi menade allvar med våra idéer. Motståndet mot Göran Perssons förslag om att införa övergångsregler som skulle försvåra för nya EU- medborgare att komma till Sverige blev ett bevis för partiets idémässiga pånyttfödelse.
Inför valrörelsen 2006 beskrev Centerpartiet ett samhälle byggt av fler företag, mer miljövänlig teknik och större frihet på arbetsmarknaden. Symbolerna blev avdraget för hushållsnära tjänster, miljöbilspremie och ungdomsavtal.
Sen kom regerandet och idédebatten fick stå tillbaka för förhandlingar. FRA-lagen röstades igenom och Centerpartiets rykte som frihetsrörelse fick sig en rejäl törn. En illa kommunicerad energiuppgörelse ledde till att allt fler ställde sig frågan vad Centerpartiet egentligen tycker i energifrågan – inte minst alla de medlemmar som gick med i partiet för kärnkraftsmotståndet. Plötsligt var vi ett parti som sagt en sak och agerat på ett annat sätt. Ett sådant parti förtjänar inte väljarnas förtroende, och fick det inte heller i valet 2010.
Nu behöver Centerpartiet ett uppriktigt nyfiket arbetssätt som har till syfte att ompröva vår politik. Att Centerpartiet väljer att samarbeta inom Allians för Sverige är fullständigt naturligt för ett frihetligt parti med rötterna i de självägande bönderna vars politik bygger på egenmakt och självbestämmande. Men under de senaste åren har Centerpartiet glömt sitt eget idéarv och definierar sig självt mer och mer utifrån vad Moderaterna har för åsikt. Det omöjliggör en egen berättelse om det samhälle man vill vara med och bidra till.
En ny partiledares allra viktigaste uppdrag måste därför bli att definiera Centerpartiets värdegrund och idé för samhället. Det är nödvändigt för att mejsla ut sakfrågor och profilfrågor. Grunden bör vara ett samhälle byggt på Centerpartiets viktiga värden om självbestämmande, miljöengagemang och entreprenörskap – tre viktiga värden där Moderaternas agenda är alltför svag för att vara rättesnöret.
För att återerövra agendan över det egna partiets utveckling måste en ny partiledare ge den arbetsgrupp som ska ta fram det nya partiprogrammet inför partistämman 2012 ett mycket brett mandat. Uppdraget bör vara att återskapa en sammanhållen idé för Centerpartiet och ompröva politiken på alla områden. Inte för att Centerpartiets idéer är fel – tvärtom – utan för att återupprätta de idéer som Centerpartiet burits av i över hundra år och sätta dem i en modern kontext.
Ett område där Centerpartiet alltid varit starka är just människors självbestämmande, vad innebär det i dag? Det som för femtio år sen handlade om rätten att bestämma över sin egen mark, för tio år sen handlade om att få bestämma vilken skola mitt barn ska gå i, handlar i dag om andra saker. Det handlar förmodligen om möjlighet att själv bestämma mer över sin arbetstid. Att vare sig näringslivsorgansiationer eller fackföreningar ska kunna lägga sig i min överenskommelse med min arbetsgivare om att jobba mer vissa tider för att kunna umgås mer med mina barn andra gånger.
En frihetsrörelse är heller inte en riktig frihetsrörelse om den inte klarar av att försvara den personliga integriteten, därför bör integritetsfrågorna en gång för alla redas ut i ett partiprogramsarbete. Oavsett om man får sin mark tvångsinlöst av staten eller sin e-post läst av Försvarsmakten så är det en kränkning. Vi måste stå upp för både bönder i Bollnäs och studenter i Solna.
Att formulera ett samlat försvar av integriteten, den ekonomiska såväl som den personliga, måste vara partiprogramsgruppens allra viktigaste uppdrag.
Varje parti som gör anspråk på att bli stort, och särskilt om det är frihetligt, måste också ha ett engagemang utanför Sveriges gränser. Mänskliga fri- och rättigheter måste gälla överallt. Ska Centerpartiet bli trovärdigt i strävan efter att varje människa ska ha möjlighet att växa måste vi bygga en utrikespolitik. Den bör handla om vilka principer som styr vårt beslutsfattande när svensk trupp är inblandad i att tvinga fram demokrati i världen, hur vi kan stödja demokratikämpar och hur vi kan bidra till att fler människor ges möjlighet att röra sig över gränser i världen i strävan efter ett bättre liv.
Centerpartiet behöver formulera en sammanhållen idé för vilket samhälle man vill skapa. Grunden bör vara att försöka förstå vad självbestämmande betyder i dag, ompröva integritetspolitiken och forma en centerpartistisk utrikespolitik. Därtill bör Centerpartiets frihetliga syn på miljö- och klimatfrågor tydliggöras.
Centerpartiet har en lång resa framför sig för att bli ett stort parti igen. Man behöver bli intressant för flera genom spännande och nytänkande förslag, man måste förnya politiken på flera sakfrågeområden. Men inget av detta kan göras med trovärdighet innan man återupprättar en idé som partiet självt tror på och som människor runtomkring tror på.
Att byta partiledare kommer inte att lösa alla Centerpartiets bekymmer. Centerpartiets framtida storhetstid ligger i att den nye partiledaren har modet att ompröva politiken och formulera en sammanhållen idé för ett samhälle byggt på Centerpartiets värderingar. Den idén måste vara Centerpartiets egen och inte skapas utifrån Moderaternas agenda, risken är annars att Centerpartiet blir alltmer irrelevanta för väljarna.
Magnus Andersson
kommunalråd (C) Solna