DN Debatt

”En utbildning räcker inte längre för ett helt arbetsliv”

Den utbildning människor har med sig när de kommer in på arbetsmarknaden räcker inte ett helt arbetsliv. För att kunna arbeta fram till pensionen måste vi lära nytt redan medan vi har ett arbete, skriver artikelförfattarna.
Den utbildning människor har med sig när de kommer in på arbetsmarknaden räcker inte ett helt arbetsliv. För att kunna arbeta fram till pensionen måste vi lära nytt redan medan vi har ett arbete, skriver artikelförfattarna. Foto: Foto Alamy

Reform behövs. I framtiden kommer tryggheten inte att ligga i anställningstid, utan i kompetens. Men enskilda arbetsgivare satsar sällan på generell kompetensutveckling. Därför behöver vi en reform för livslångt lärande för att få hög sysselsättning och minskade klyftor, skriver analysgruppen Arbetet i framtiden.

Svensk arbetsmarknad står inför den akuta utmaningen att slussa in nyanlända i arbete. Här krävs ett konstruktivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter och politiken. Stora insatser kommer att krävas gällande bland annat skola, språkutbildning, validering, bostadsbyggande. Hanteras uppgifterna snabbt och med kraft kan de nyanlända bli ett välkommet tillskott på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Bortom de akuta utmaningarna finns också långsiktiga trender som globalisering, digitalisering och automatisering. De måste mötas oavsett hur flyktingmottagandet organiseras. Även de behöver hanteras väl för att möjligheterna till ökat välstånd, förbättrad arbetsmiljö och hållbar utveckling ska tas tillvara.

Globalisering, digitalisering och automatisering bidrar redan i dag till ett starkt förändringstryck. Vissa jobb försvinner, andra förändras och nya tillkommer. Det sker i snabb takt och berör hela arbetsmarknaden. Kraven skärps på människor att utvecklas och lära nytt under hela arbetslivet.

Regeringen har tillsatt tre grupper för framtidsanalys. Vi är ordförande och sekreterare för den grupp som analyserar framtidens arbetsmarknad. Vi tror att kompetens på sikt kommer att vara den enskilt viktigaste faktor som avgör människors möjlighet till anställning, rörlighet och goda arbetsvillkor. På den framtida arbetsmarknaden ligger tryggheten inte längre i anställningstiden, utan i just kompetensen. Tillgången på rätt kompetens kommer också att vara avgörande för företagens möjligheter att utvecklas och växa.

Därför krävs en ny syn på utbildning och kompetensutveckling. Den tid är förbi då en kunde gå ut i arbetslivet i unga år, med längre eller kortare utbildning bakom sig, och stanna på samma jobb fram till pension. Den utbildning människor har med sig när de kommer in på arbetsmarknaden räcker inte längre ett helt arbetsliv. För att kunna bidra i arbetslivet fram till pension måste vi i högre grad lära nytt redan medan vi har ett arbete. Nya kunskaper och perspektiv stimulerar också utveckling och nyskapande i företag och andra verksamheter.

 

En kompetensförsäkring gör det ekonomiskt möjligt för den enskilde att delta i kompetensutveckling. I kombination med befintliga studiefinansieringssystem ska den ersätta en del av inkomstbortfallet under utbildningen.

 

Allt detta är väl belagt, men i dag saknas ett sammanhängande och brett system för livslångt lärande för alla som har ett arbete. Det är en brist som måste åtgärdas. Förmåga att möta framtidens behov av kompetens under hela arbetslivet är avgörande för Sveriges konkurrenskraft, välstånd och sammanhållning.

Många ser dessa behov men enskilda arbetsgivare satsar sällan tillräckligt mycket på generell kompetensutveckling, eftersom de inte kan vara säkra på att det egna företaget får skörda frukterna av insatserna. Därför har politiken en roll att spela för att få till en satsning där både staten och arbetsmarknadens parter medverkar. En reform för livslångt lärande ser vi som en av de viktigaste framtidsreformerna för hög sysselsättning, låg arbetslöshet och minskade klyftor.

Regeringens analysgrupp för arbetet i framtiden kommer därför att lägga fram förslag på en reform för livslångt lärande. Det viktiga är en ny, mer framtidsinriktad syn på utbildning och kompetensutveckling. De konkreta beståndsdelarna måste utredas närmare, men de mest centrala är:

En kompetensförsäkring som gör det ekonomiskt möjligt för den enskilde att delta i kompetensutveckling. I kombination med befintliga studiefinansieringssystem ska den ersätta en del av inkomstbortfallet under utbildningen. Den ska vara allmän och obligatorisk, och omfatta både anställda och egenföretagare. Den bör utformas så att det blir möjligt att särskilt stimulera till kompetensutveckling under vissa perioder, i vissa grupper eller mot vissa bristyrken.

En möjlighet för alla över 30 år att få vägledning och information som stärker den enskildes möjligheter att utveckla sin kompetens. Det handlar om att få stöd av en person som arbetar fristående från arbetsgivaren att se sina kompetenser och behov av ytterligare insatser för att kunna fortsätta bidra i arbetslivet. Erfarenheterna från de så kallade omställningsorganisationerna tyder på att personliga möten med professionella vägledare är fruktbara verktyg.

En sammanhållen struktur på arbetsmarknaden för det livslånga lärandet, med tydlig roll- och ansvarsfördelning mellan staten och arbetsmarknadens parter. Inom denna struktur bör en verksamhet etableras med övergripande ansvar för det livslånga lärandets olika delar. Om verksamheten ska organiseras i form av en stiftelse, myndighet eller på annat sätt behöver regeringen komma fram till tillsammans med arbetsmarknadens parter. Uppgiften är att öka den allmänna insikten om vikten av kontinuerlig kompetensutveckling, att uppmärksamma behoven av kompetensutveckling bland de yrkesverksamma och i samverkan med andra aktörer se till att utbildningsutbudet och andra insatser motsvarar det livslånga lärandets behov.

Förslaget i sin helhet innebär omfattande förändringar. Därför bör regeringen utreda hur stödet till det livslånga lärandet ska organiseras, hur en kompetensförsäkring kan utformas och vilka förändringar och anpassningar som krävs i utbildningsväsendets olika delar.

I ett sådant reformarbete är det nödvändigt att arbetsmarknadens parter deltar aktivt. De bör därför vara väl representerade i utredningen. Stat, arbetsgivare och fackliga organisationer bör överlägga om både rollfördelning och finansiering. Staten kan behöva skjuta till en grundplåt. Arbetsmarknadens parter bör också komma överens om krav ska kunna ställas på den enskilde att delta i kompetensutveckling och i vilka situationer det i så fall ska kunna ske.

Fler framtidsinriktade åtgärder behövs för att nå full sysselsättning på lång sikt. Analysgruppen för Arbetet i framtiden arbetar därför även med andra frågor som regering och riksdag bör ta sig an. Det handlar till exempel om att förbättra förutsättningarna för entreprenörskap genom bland annat förstärkt social trygghet och bättre möjligheter till yrkesutveckling för egenföretagare, och andra som inte är tillsvidareanställda. Det handlar också om att skapa vägar in för personer som har svårt att få fotfäste på den ordinarie arbetsmarknaden.

Vi är övertygade om att regeringen behöver göra en rejäl satsning på det livslånga lärandet. Det är när människor utvecklas som de stora framstegen görs. Sverige behöver ett nytt system för kompetensutveckling för att möta de framtida utmaningarna på arbetsmarknaden.