DN Debatt

”Erbjud Obama samarbete om fångar på Guantánamo”

Gigantisk rättsskandal. President Obamas besök är ett utmärkt tillfälle att markera indignation över behandlingen av fångarna på Guantánamo. Men det är också ett tillfälle att erbjuda samarbete. Vi bör signalera möjligheten att Sverige blir värd för fri­givna som inte kan skickas till sina hemländer, skriver Thomas Hammarberg.

En av de fränaste kritikerna av skandalen Guantánamo är faktiskt USA:s president. Barack Obama sade nyligen att fängelset alls inte var nödvändigt för USA:s säkerhet, att det var dyrt och ineffektivt, att det skadade Amerikas anseende i världen, att det försvårade samarbetet med andra länder i kampen mot terrorismen. Och kanske mest pinsamt: att det har hjälpt terroristgrupper att vidga sitt stöd.

Han kunde ha tillagt att den fortsatta inspärrningen av fångar utan åtal eller rättegång utgör ett flagrant brott mot den humanitära folkrätten och grundläggande principer om mänskliga rättigheter.

Obamas uttalande kom under den hungerstrejk bland fångarna som inleddes i februari och för en tid väckte uppmärksamhet också i USA. Som mest har närmare hundra av de 166 kvarvarande fångarna deltagit. De mer medtagna har i strid med etablerad medicinsk etik tvångsmatats – fastbundna och med slangar genom näsan ner till magsäcken.

De strejkande protesterade mot trakasserier från säkerhetsvakterna men framför allt mot tecknen på att själva inspärrningen skulle fortsätta utan slut.

En del av de 166 fångarna har nu hållits på Guantánamo i elva år. De flesta har inte åtalats och bara ett par fångar har tidigare dömts – och i de fallen av en militärkommission som inte uppfyller internationella krav. Rättsliga processer planeras nu mot sex fångar som tidigare hölls – och torterades – i hemliga fängelser, bland annat i Polen, och eventuellt mot några till.

Men över hälften, 86 fångar, har efter prövning av amerikanska myndigheter befunnits oskyldiga och skulle därför ”transfereras”. En federal domstol har också beslutat att vissa fångar skulle friges. Men trots de besluten för mer än tre år sedan sitter dessa fångar likafullt fast på Guantánamo. Bland dem ett par uigurer från Kina.

Strax efter att Obama 2009 beslöt att fängelseinstitutionen på Guantánamo skulle stängas, utsåg han en särskild ambassadör, Daniel Fried, att förbereda utfasningen. Fried organiserade ett trettiotal frigivningar av personer som kunde återvända hem. Men han kom att fokusera mycket på de ”clearade” som inte kunde skickas till hemlandet på grund av risken att de skulle drabbas av övergrepp där. Det gällde bland annat fångar från Kina och Syrien.

Jag var vid den tiden kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet och samarbetade med ambassadör Fried i försöken att få europeiska regeringar att ta emot några av dessa ”clearade” fångar. Det lyckades i ett trettiotal fall: Portugal, Irland, Frankrike, Schweiz och Bulgarien var bland de länder som ställde upp.

Carl Bildt hade gett Fried intrycket av att också Sverige skulle samarbeta men sedan kom beskedet att statsrådet Tobias Billström satt stopp för detta – till ambassadörens stora besvikelse.

Daniel Frieds ansträngningar hade dubbla syften: dels att möjliggöra frigivning och en nystart för personer som helt oförskyllt drabbats svårt och dels att förstärka trycket mot kongressens majoritet att ändra hållning.

Det senare var strategiskt viktigt. Republikanerna i kongressen har konsekvent saboterat president Obamas försök att stänga Guantánamo – uppenbart påverkade av Bushadministrationens retorik om att alla fångar där var superfarliga terrorister vars skuld inte ens behövde bevisas. Fried hoppades att sådana förvrängningar skulle undermineras, åtminstone något, om europiska partner välkomnade en del av de fängslade som inte kunde åka hem efter en frigivning.

Den förhoppningen kom på skam och ambassadör Frieds kontor stängdes i januari. Men sedan kom hungerstrejken och Obama har på nytt markerat sin uppfattning att systemet Guantánamo inte kan försvaras. Han har till och med talat om att historiens dom kommer att bli hård.

Guantánamo är förstås en gigantisk rättsskandal. Det nya är att allt fler faktiskt börjar inse detta, också i USA. Det är självklart att frågan måste komma upp i samtalen under Obamas Sverigebesök. Den svenska hållningen kan inte annat än vila på folkrättens grund: de fångar mot vilka det finns hållbara bevis bör ställas inför en rättssäker domstol; de andra bör släppas fria, få kompensation och stöd till ett nytt liv.

Kritiker i USA menar att Obama skulle kunna göra mer för att genomdriva sin uppfattning; de lagtexter mot ”transfereringar” som Republikanerna röstat igenom har inte stängt alla dörrar. Desto viktigare att klargöra att vi verkligen bryr oss. Besöket blir ett utmärkt tillfälle att markera indignation men också att erbjuda samarbete kring nedläggningen av fängelset.

Signalen bör vara att vi faktiskt är beredda att diskutera möjligheten att bli värd för frigivna som av personliga säkerhetsskäl inte kan skickas till sina hemländer.