När enmansutredaren Hans Regnér nyligen överlämnade sitt slutbetänkande "Äktenskap för par med samma kön - vigselfrågor" (SOU 2007:17) till justitieminister Beatrice Ask, var hans förslag att även två män eller två kvinnor ska kunna ingå äktenskap. Han tillstår att han endast har tagit ställning till den rättsliga aspekten av äktenskapet, och vi kan således konstatera att utredningen är medvetet ensidig. Någon kritisk granskning och vägning av argumenten för och emot en förändring återfinns inte i utredningen - detta trots att Regnérs uppdrag just var att presentera samtliga skäl som talade för och emot och därmed grundligt analysera frågan. Göran Persson, då statsminister, utlovade att i denna fråga skulle ingen sten lämnas ovänd.

Regnérs utredning kan knappast betraktas som annat än en argumentation mot äktenskapet så som det hittills kommit att uppfattas och respekteras.

Vi har låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) översätta de viktigaste delarna av en fransk utredning som arbetat parallellt med den svenska Äktenskaps- och partnerskapsutredningen. Till skillnad från den svenska enmansutredningen rörde det sig i Frankrike om en parlamentariskt sammansatt utredning, och när den presenterade sitt slutbetänkande i januari 2006 var slutsatsen den rakt motsatta i jämförelse med den svenska: äktenskapet ska bevaras som en relation mellan en man och en kvinna.

Den franska utredningen valde att synnerligen grundligt analysera frågan och att - framförallt - lägga stor vikt vid barnperspektivet och vad FN:s Barnkonvention preciserar som "barnets bästa". Där ligger sannolikt ett bärande skäl till den stora skillnaden _ utgångspunkten och den angelägna frågeställningen är: Ska lagar stiftas för att tillgodose vuxnas intressen och krav, eller för att skydda barnets (den svagaste partens) intressen och rättigheter?

I den franska utredningen slås fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.

I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung. Redan idag reses krav ifrån två av riksdagspartiernas ungdomsförbund (c och mp) om vad som kan tyckas vara en logisk fortsättning längs den inslagna vägen _ nämligen införandet av en ny rättsfigur i svensk familjerätt: månggiftet. På miljöpartiets senaste kongress fick partistyrelsen dessutom i uppdrag att arbeta fram en både "köns- och antalsneutral" samlevnadsbalk.

Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt att veta vem eller vilka som är biologiska föräldrar och ingen kan göra gällande något annat än att varje barn har en biologisk mamma och en biologisk pappa. Ett barn har rätt att känna till sitt eget genetiska ursprung och arv - inte enbart halva utan hela sitt "jag".

Så länge äktenskapsbegreppet förblir i sin nuvarande form innebär det också, enligt den franska utredningen, att faderskapspresumtionen kan bevaras och att äktenskapet därmed kan sammanlänka föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala.

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det inte om eftersom samkönade pars situation är annorlunda, vilket motiverar en annan juridisk behandling. Att det inte finns någon rätt för homosexuella par att ingå äktenskap har såväl en fransk överdomstol som Europadomstolen slagit fast, betonar utredningen.

Parallellt med debatten i Sverige om att eventuellt ge äktenskapsbegreppet ett nytt innehåll, har liknande samtal alltså förts i andra länder. I de fall dessa länder har valt att skapa rättsliga ordningar kring homosexuell samlevnad har den nordiska lösningen från 1990-talets mitt generellt fått stå som förebild - registrerat partnerskap har inrättats som ett eget rättsbegrepp. Så är det just i Frankrike. Få länder anser att enkönade parrelationer ska anses vara äktenskap.

Även bland homosexuella i Sverige finns det grupper som förespråkar denna linje; att bevara den nuvarande ordningen; partnerskap för homosexuella och äktenskap för heterosexuella. Detta är ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och visar respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga.

En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar. Krav på särlagstiftning för människor med viss religiös tillhörighet kan komma att växa i styrka i den politiska debatten. Inget av detta tar Regnér upp till resonemang.

Den franska utredningen visar att det finns goda skäl att inte ändra nuvarande lagstiftning, där begreppet äktenskap bevaras för relationen man-kvinna och begreppet partnerskap bevaras för relationen mellan två män eller två kvinnor.

Vi hoppas att vår regering och riksdag ska ta till sig den franska utredningens resonemang, och se till så att en djupare analys av frågan görs även i Sverige - i synnerhet utifrån ett tydligt barn- och framtidsperspektiv. Därmed skulle den svenska Äktenskaps- och partnerskapsutredningens direktiv efterlevas.
YVONNE ANDERSSON,
riksdagsledamot (kd)
STAFFAN DANIELSSON,
riksdagsledamot (c)
THORBJÖRN FÄLLDIN,
fd statsminister
ULLA LÖFGREN,
riksdagsledamot (m)
MIKAEL OSCARSSON,
riksdagsledamot (kd)
ALF SVENSSON,
riksdagsledamot (kd)
INGEGERD TROEDSSON,
fd talman
HANS WALLMARK,
riksdagsledamot (m)