Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Ett historiskt misstag att inte erkänna Västsahara”

Västsaharier demonstrerar för självständighet i al-Ayun, Västsaharas inofficiella huvudstad.
Västsaharier demonstrerar för självständighet i al-Ayun, Västsaharas inofficiella huvudstad. Foto: Samuel Aranda.

Helomvändning. Marocko har ockuperat stora delar av Västsahara i snart 41 år, i strid med beslut från FN. S beslutade på sin kongress 2012 att Sverige ska erkänna Västsahara, men efter lobbning från Marocko har regeringen meddelat att ett erkännande inte är aktuellt. Vi vädjar till regeringen att ompröva beslutet, skriver Julia Finér i Emmaus.

Socialdemokraterna har nu genomfört en av de största och mest anmärkningsvärda helomvändningarna i sin utrikespolitik. Från att högljutt och vid upprepade tillfällen ha stridit för att det ockuperade Västsahara måste erkännas har regeringen på kort tid, efter aggressiv lobbning från Marocko och med ett hemligstämplat underlag präglat av felaktigheter meddelat att ett erkännande inte längre är aktuellt. Vi vädjar till regeringen att ompröva beslutet och att initiera fler kompletterande insatser för Afrikas sista koloni.

Marocko har ockuperat stora delar av sitt grannland Västsahara i snart 41 år, i strid med beslut från FN och internationella domstolen i Haag. Västsahara är enligt FN Afrikas sista koloni och inte ett enda land i världen erkänner Marockos rätt till landet. Rakt genom landet har Marocko byggt en över 200 mil lång mur och gjort dess omgivning till ett av världens mest minerade områden. Den militära närvaron är omfattande och västsaharierna utsätts för systematiska och väl dokumenterade brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Försvinnanden, mord, godtyckliga fängslanden, våldtäkter och förföljelse är vad västsaharierna möter under ockupationen. Naturresurserna utvinns av ockupationsmakten och västsaharierna tillåts inte organisera sig. En stor andel av befolkningen lever i flyktingläger i sydvästra Algeriet under mycket ansträngda förhållanden.

Ovanstående förtryck och det faktum att ockupationen har konstaterats vara illegal har gjort att Sveriges regering, under såväl rödgrön som borgerlig ledning, har kritiserat Marocko och stöttat västsaharierna i deras kamp för rätten till sitt land. Socialdemokraterna är ett av de partier som tydligast och mest ihärdigt försvarat västsaharierna. Fram tills nu.

FN:s arbete med att finna en lösning står still och har inte burit någon frukt. Den folkomröstning om sitt eget lands framtid som skulle genomföras redan 1992 i utbyte mot att Västsahara övergick från en väpnad till en fredlig kamp har fortfarande inte genomförts. Övergreppen mot befolkningen samt den illegala utvinningen av naturresurser har eskalerat. Länge har Socialdemokraterna konstaterat att det behövs fler påtryckningsmedel gentemot ockupationsmakten. Att erkänna Västsahara skulle vara en tydlig markering mot Marocko som samtidigt skulle ge Västsahara ny kraft och nytt stöd i förhandlingar med Marocko.

Socialdemokraterna beslutade på sin kongress 2012 att Sverige, mycket på grund av frånvaron av framsteg via FN och andra försök, ska erkänna Västsahara. Därefter drev partiet med stöd av bland annat Miljöpartiet igenom ett tillkännagivande i riksdagen som innebar att den dåvarande borgerliga regeringen var skyldig att genomföra ett erkännande. Så sent som i valrörelsen för ett drygt år sedan stod S och MP sida vid sida och utlovade att de skulle erkänna Västsahara om de gavs chansen att bilda regering. För mindre än tre månader sedan arrangerade Socialdemokraterna ett seminarium i en fullsatt andrakammarsal i riksdagen och till högljudda applåder betonade socialdemokrater där vikten av ett erkännande. Det var därför vi med stor förvåning tog emot beskedet från kabinettsekreterare Annika Söder att regeringen inte kommer att erkänna Västsahara.

Om det är så att utländska statsmakter kan påverka politiska beslut i Sverige med våld, hot och repressalier är denna fråga mycket större och än allvarligare än de effekter beslutet får för Västsahara.

Eftersom utrikesdepartementet valde att direkt sekretessbelägga hela den utredning som ligger till grund för beslutet är det svårt att få en helhetsbild av hur regeringen argumenterar. Ett av de huvudargument som används av ambassadör Fredrik Florén som har ansvarat för utredningen är att kriterierna för ett erkännande inte är uppfyllda. Han menar att eftersom den västsahariska regeringen inte har en effektiv territoriell kontroll över hela det västsahariska området kan ett erkännande inte vara aktuellt. Vad Florén verkar bortse från är att detta kriterium inte alls tolkats på samma sätt när vi erkänt andra länder under liknande premisser.

Så sent som i november skrev tre av världens främsta experter i internationell rätt och folkrätt (professorerna Ove Bring, Pål Wrange och Said Mahmoudi) på DN Debatt att folkrätten inte hindrar ett erkännande av Västsahara. Tvärtom är de legala förutsättningarna liknande som när vi har erkänt Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Palestina. Experterna konstaterade då att: ”Västsaharierna hade haft en statsbildning som hade varit effektiv om det inte vore för Marockos olagliga ockupation.” Ett erkännande syftar just till att hjälpa den västsahariska regeringen att återfå sin rättmätiga kontroll över sitt territorium. Floréns slutsats att rättsliga kriterier för ett erkännande saknas är alltså direkt felaktig.

En än allvarligare dimension kring den socialdemokratiska helomvändningen är de omständigheter som föranlett beskedet. Då frågan om ett eventuellt kommande erkännande från Sveriges regering uppmärksammades i höstas initierade Marocko ogenerade och aggressiva påtryckningar mot Sverige. Flera Ikeasatsningar i landet stängdes ned av den marockanska regimen och en Volvoåterförsäljare fick sin butiksskylt nedmonterad och ersatt med den marockanska flaggan. Vi har fått vittnesmål om en samtidig ökad våldsanvändning mot västsahariska politiska fångar och flera delegationer med marockanska politiker åkte till Sverige för att bedriva lobbning mot riksdag och regering. Några månader senare vänder alltså Socialdemokraterna och överger den politik kring ett erkännande de tidigare stridit så hårt för. Om det är så att utländska statsmakter kan påverka politiska beslut i Sverige med våld, hot och repressalier är denna fråga mycket större och än allvarligare än de effekter beslutet får för Västsahara.

I den lilla del av utredningen som är offentlig framhävs att Sverige ska satsa mer på bistånd och på FN:s insatser. Vi delar denna analys. Tyvärr krockar den med att Sida nu implementerar den strategi föregående regering stakade ut. Bistånd ska kanaliseras via så kallade strategiska partner och ett resultat av detta är att vi som förser de västsahariska flyktinglägren med livsnödvändigt protein i form av makrill kommer att bli av med allt vårt statliga stöd för detta. Om regeringen menar allvar med ökat bistånd utgår vi från att Sida ges nya direktiv.


Vi hoppas att regeringen är väl medveten om att FN:s insatser hittills varit fullkomligt fruktlösa, om inte direkt kontraproduktiva. Detta får inte hindra oss från att fortsätta hoppas på FN men vi vill vädja till regeringen att vara beredd att ompröva sin nya politik kring ett erkännande i det fall regeringens förhoppningar på FN inte ger snara resultat. Ett erkännande kan vara ett sätt att bryta det stillestånd som nu råder i avkolonialiseringsprocessen och ge Västsahara en ökad möjlighet att möta Marocko som en jämlik förhandlingspart.

DN Debatt. 26 januari 2016
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.