När skådespelaren Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar önskar sig den riktige mannen tillbaka och finner "ömhet i ett slag över munnen" kan det synas som ett lite tragiskt effektsökeri. Sett i ett större perspektiv är utspelet dock intressant.

Inlägget dök upp på nya webbsajten Newsmill, där Arianna Huffington tjänat som förebild. Huffington Post är ju ansedd som världens mest inflytelserika blogg.

Tricket är att ha en liten stab som erbjuder billiga annonser och förmår skribenterna att delta gratis. Stora mediekoncerner klarar inte den kalkylen eftersom de har sin barlast bestående av en massa nyhetsjournalister som uppbär lön. Washington Post förmår exempelvis trots nio miljoner unika webbesökare i månaden inte att få ihop ekvationen.

Så hur får man då professionella kommunikatörer att skriva gratis, eller i extremfallet att betala för att få skriva? Jo man ser, som Arianna Huffington, potentialen i den nya så kallade uppmärksamhetsekonomin. Celebriteter uppträder gratis på nätet för att nå uppmärksamhet. Detta genererar sedan skribenterna inkomster i form av generösa erbjudanden om nya film- eller reklamkontrakt. Branschen talar om "rakbladsmodellen": att ge bort rakhyvlarna gratis för att sedan ta betalt för rakbladen.

Problemet är att reportern inte kan producera nyheter enligt den mall som gäller för rakhyvlar eller mobiler. Inom journalistiken kan man inte ta igen på karusellen vad man förlorat på gungorna. Gratis nyheter ger därför kvalitetsmässigt sämre nyheter.

Professionella nyhetsjournalister ersätts med färgstarka celebriteter. Utvecklingen utgör ett hot mot den representativa demokratin, hävdar Andrew Keen, författare till "The Cult of the Amateur" i tidskriften Prospect.

Huffingtons lösning på det problem hon själv skapat är att introducera en ny aktör: medborgarjournalisten. Alla med bredband och mobilkamera ska nu bli journalister och rädda demokratin.

Så blev den misslyckade novellisten och journalistiska novisen Mayhill Fowler inhyrd av HuffPost för att bevaka den amerikanska presidentvalskampanjen. Genom henne spreds Obamas uttalande om bittra småstadsamerikaner som dras till vapen och religion.

Men "medborgarjournalisten" utgör nog snarare en del av problemet än en del av lösningen.

Medborgarnas möjligheter att agera journalister i det fördolda bidrar till att erodera tilltron till reporteryrket på ett sätt som på sikt, enligt Keen, "omöjliggör upprätthållandet av en ansvarsfull journalistik".

Det slag över munnen som den traditionella nyhetsjournalistiken just nu får smaka på saknar varje spår av ömhet.