DN Debatt

”Ett tillitsfullt samhälle klarar att ha stor etnisk mångfald”

Budapest, september 2015. När hoppet var ute om att kunna åka tåg till gränsen för att lämna Ungern, samlades flyktingar och startade en marsch längs vägarna mot gränsen.
Budapest, september 2015. När hoppet var ute om att kunna åka tåg till gränsen för att lämna Ungern, samlades flyktingar och startade en marsch längs vägarna mot gränsen. Foto: Roger Turesson

Forskningsresultat. Vi kan visa att i regioner där rättfärdigheten hos myndigheterna uppfattas vara hög, där har en stor etnisk mångfald ingen negativ effekt på den sociala tilliten. Det är bara där befolkningen uppfattar korruptionen som hög och myndigheterna som orättfärdiga som stor etnisk mångfald skapar låg social tillit, skriver Bo Rothstein.

Flyktingkrisen skakar nu landet. Opinionsundersökningar visar att frågan delar landets befolkning nästan mitt itu. Samtidigt som flera flyktingboenden har satts i brand ställer många upp frivilligt för att hjälpa till. Även den i grunden invandringsvänlige statsministern hävdar liksom säkert många andra att frågan är om vi mäktar med. För att försöka ge ett svar på denna fråga vill jag peka på två faktorer. Jag vill inte förringa de många problem, inte minst av organisatorisk karaktär, som den nuvarande mycket omfattande flyktingströmmen ger upphov till. Från ett historiskt perspektiv ser emellertid frågan mindre problematisk ut.

Ett exempel är Finland som, utfattigt och svårt plågat efter två förödande krig mot Sovjetunionen, 1944 tvangs ta emot och snabbt lyckades integrera omkring 400.000 flyktingar från Karelen. Finland hade vid denna tid under 4 miljoner innevånare vilket betyder att man fick en flyktingkvot som motsvarade minst tio procent av den egna befolkningen. Ett annat exempel är det av nazismens nederlag sönderslagna Tyskland som efter 1945 fick ta emot omkring 12 miljoner flyktingar från länder som Polen, Ungern, Sovjet och Tjeckien. Lite längre tillbaka hittar vi det då utfattiga Grekland som fick ta emot 1,5 miljoner flyktingar från Turkiet på 1920-talet. Naturligtvis skapade dessa flyktingkatastrofer stort mänskligt lidande men länderna ifråga lyckades förvånansvärt väl med att integrera nykomlingarna.

Mot detta kan självklart invändas att dessa flyktingströmmar handlade om personer med samma etnicitet som i mottagarlandet vilket naturligtvis underlättade integrationen. Poängen med dessa exempel är emellertid att visa att länder under omständigheter och förutsättningar som varit oändligt mycket sämre än de vi har nu, tagit emot mångdubbelt större flyktingskaror än de vi nu har att hantera.

 

Det mest intressanta i denna forskning är att den viktigaste faktorn bakom denna ökning av tilliten är i vilken utsträckning de som invandrat uppfattar att de blivit rättvist och opartiskt bemötta av de danska myndigheterna.

 

Hur kommer det då att gå när det gäller att integrera personer från helt andra kulturer. Ett betydande antal forskningsresultat, mestadels från ekonomer, har pekat på att samhällen med stor etnisk mångfald får betydande svårigheter när det gäller den sociala sammanhållningen. Teorin är enkel, vi känner helt enkelt större samhörighet och är mer beredda att agera solidariskt med människor som är lika oss själva. Det finns emellertid också ett betydande antal forskningsresultat, mestadels från sociologer och statsvetare, som visar på att etnisk mångfald inte nödvändigtvis har dessa negativa effekter. Inom Europa kan man till exempel peka på att det finns ett antal regioner med knappt någon etnisk mångfald som fungerar mycket dåligt. Detta gäller till exempel södra Italien och inte minst Sicilien och Sardinien samt också Grekland där standardmåtten på mänsklig välfärd är uppseendeväckande låga.

Vad är det då som får ett samhälle att vara välmående, solidariskt och med någorlunda väl fungerande demokratiska institutioner. En teori som visat sig få stort stöd är att det handlar om graden av tillit mellan medborgarna. Denna tillit, som ofta benämns socialt kapital, har man nu under många år mätt genom att fråga representativa urval av befolkningen i vilken grad de anser man i allmänhet kan lita på andra människor. Genomsnittet för positiva svar samvarierar tämligen starkt med de flesta mått forskningen har på mänsklig välfärd. De nordiska länderna kommer här synnerligen väl ut då omkring 60 procent svarar ja på denna tillitsfråga medan länder som Turkiet, Grekland, Italien och Spanien ligger nere på omkring 20 procent eller ännu lägre.

Det är förvisso inte helt enkelt att veta vad folk faktiskt svarar på när de besvarar denna fråga eftersom de faktiskt inte kan veta hur pass pålitliga alla andra människor är. En tolkning är att de gör en slags värdering av den allmänna moraliska standarden och etiken i samhället. Skälet till att ett sådant socialt kapital är en synnerligen viktig tillgång är att om individerna uppfattar att de flesta människor är att lita på så kommer många för båda parter gagneliga ekonomiska transaktioner, sociala förbindelser och emotionella relationer till stånd vilket inte sker i ett samhälle där man uppfattar att de flesta människor bara ser till sitt egenintresse och mest är ute för att sko sig på andra människor.

Bo Rothstein. Foto: Johan Wingborg

Vad händer då i ett samhälle som Sverige när det kommer hit många människor från kulturer där den sociala tilliten är betydligt lägre? Här kommer nyligen utförd forskning med ett överraskande svar. Forskare vid Århus universitet i Danmark har utnyttjat invandringen till att göra ett så kallat naturligt experiment. De har undersökt vad som händer med invandrare från länder med mycket låg tillit när de vistats ett antal år i det höglitande Danmark. Deras resultat visar att dessa invandrares tillit till andra människor stiger kraftigt så att den kommer att ligga närmare de mycket höga danska nivåerna än de länder varifrån man kommit. Det mest intressanta i denna forskning är att den viktigaste faktorn bakom denna ökning av tilliten är i vilken utsträckning de som invandrat uppfattar att de blivit rättvist och opartiskt bemötta av de danska myndigheterna.

Tillsammans med medarbetare vid Göteborgs universitet har jag genomfört en studie av detta problem som bygger på intervjuer med över 80.000 människor i närmare 200 regioner i Europa. Vi kan visa att i regioner där rättfärdigheten hos myndigheterna uppfattas vara hög, där har en omfattande etnisk mångfald ingen negativ effekt på den sociala tilliten. Det är bara i regioner där befolkningen uppfattar korruptionen som hög och myndigheterna som orättfärdiga som en stor etnisk mångfald ger upphov till låg social tillit.

Förklaringen till detta är sannolikt att människors uppfattning om den moraliska och etiska halten i det samhälle de lever i (vare sig de är infödda eller har invandrat) påverkas starkt av hur de uppfattar att personer som läkare, lärare, poliser, socialarbetare agerar. Om dessa visar sig följa etiska normer som oväld, opartiskhet och drivs av en vilja att arbeta för det allmänna bästa (och naturligtvis också är rimligt kompetenta) så skapar detta det sociala kapital ett samhälle behöver för att fungera väl. Detta leder sannolikt också till att vi kan upprätthålla en solidarisk välfärdspolitik även om den etniska mångfalden ökar. Om vi istället skulle få en offentlig personal som huvudsakligen följer det snöda egenintressets logik att försöka sko sig själv på andras bekostnad eller på andra sätt missbrukar sin ställning kommer vi med stor sannolikhet att med den nuvarande invandringen få mycket stora problem till följd av ett alltmer splittrat, osolidariskt och ekonomiskt illa fungerande samhälle.

Läs mer. DN Debatt