Vi lämnar i dag ett förslag till regeringen om att skapa ett nytt Trafikverk som ersättning för Banverket, Vägverket, Sika samt delar av Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Transportstyrelsen. 6 000–7 000 anställda och anslag på 30–35 miljarder berörs.
De svenska myndigheterna på trafikområdet skapades i huvudsak under en tid när ny infrastruktur skulle byggas. Ett vägverk skapades för att bygga vägar, ett SJ och senare ett Banverk för järnvägar, ett Sjöfartsverk för farleder och ett Luftfartsverk för flygplatser. Dessa myndigheter med sina mycket kompetenta medarbetare har under åren gjort stordåd genom att bygga och vårda transportinfrastrukturen. Men tiderna förändras och i dag ser problemen annorlunda ut än de gjorde förr.
För det första möts vi dagligen inom transportsektorn av klimatfrågan. Även om de viktigaste landvinningarna står att finna i utvecklingen av drivmedel och energisnåla fordon kan mycket åstadkommas med smarta lösningar av nuvarande och framtida trafikinfrastruktur och transporter.
För det andra måste vi utnyttja transportsektorns hela potential. De olika trafikslagen behöver samverka bättre för att transportkedjorna skall hänga ihop. Över huvud taget måste det bli lättare att flytta gods mellan väg och järnväg. För det behövs omlastningsterminaler och en högre kvalitet av driften inom järnvägen.
En tredje utmaning är hur vi skall hantera trafikökningen i storstäderna. De senaste årens ansträngningar som gjorts för att finna lösningar på trafikproblemen, till exempel Dennisöverenskommelsen, har alla haft det gemensamma att man försökt integrera de olika trafikslagens förslag till en helhetslösning för både spår och väg. Men det har varit engångsinsatser. Vi behöver ha ett kontinuerligt arbete över transportslagsgränserna för att hitta optimala kombinationer.
För det fjärde måste vi använda allmänna medel effektivare. Våra beslutande församlingar behöver ett underlag där de kan jämföra samhällsekonomiska vinster och kostnader för investeringar på ett bra sätt.
Vi föreslår därför att ett nytt Trafikverk skapas som får till uppgift att ansvara för planering för alla trafikslagen och för att upphandla drift och underhåll och nybyggnad av vägar och järnvägar. Genom att arbeta integrerat mellan de olika trafikslagen är vi övertygade om att man kan åstadkomma bättre lösningar på klimatproblemen och skapa ökad ekonomisk effektivitet.
Idén är inte ny. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har de senaste tjugo åren genom olika organisatoriska lösningar försökt öka samordningen mellan de olika stuprören inom trafiksektorn.
Dessa försök har inte lyckats skapa den samordning mellan trafikverken som statsmakterna efterfrågat. Och förklaringen är lika enkel som självklar. Det är svårt, näst intill omöjligt, i vår svenska myndighetstradition att förvänta sig att små myndigheter med begränsade maktmedel skall kunna styra och samordna stora resursstarka trafikverk. Kulturen och traditionen att tänka i stuprör är alltför stark. Det är inte alltför många år sedan som några av trafikverken till och med hade i sin instruktion till uppgift att främja det egna trafikslaget, inte helheten.
Efter att på regeringens uppdrag ha utrett området är vi övertygade om att ett Trafikverk för sjö, luft, väg och järnväg kan skapa en större grad av integration och helhetssyn när det gäller att finna lösningar på framtidens transportproblem.
En gemensam myndighet kan också utveckla beställarfunktionen så att produktiviteten inom anläggningsbranschen ökar. I dag är den alldeles för låg. Om den kan höjas med blygsamma 2 procent per år skulle det innebära en besparing på cirka 600 miljoner kronor.
Man behöver också i ökad utsträckning gå från att upphandla i detalj färdigprojekterade objekt till att upphandla hela funktioner, där en entreprenör kan ansvara för såväl byggande som drift och underhåll. Sådana upphandlingar ger företagen inom anläggningsbranschen möjlighet att använda hela sin potential för att finna smarta och billigare lösningar. Norrortsleden i Stockholm är ett sådant exempel där upphandling av byggande och drift av ett företag inneburit stora besparingar.
Ett nytt gemensamt Trafikverk kan också bli en bättre samtalspartner för olika kundgrupper och för regionerna. Ett Trafikverk kan erbjuda en dialog som innefattar alla trafikslagen. Om den utveckling som inletts i Västa Götaland och Skåne fortsätter, vilket vi hoppas, kan regionerna, med sina politiska församlingar och en väl förankrad helhetssyn på
rafikproblemen få en dialogpartner på central nivå som har samma breda ansvarsområde.
Och sist men inte minst; ett gemensamt Trafikverk kan fortsätta och med större kraft driva det arbete med att öka den inre effektiviteten som inletts av Vägverket och Banverket. Det handlar exempelvis om gemensamma funktioner för IT, personaladministration och ekonomi.
Men att skapa ett stort Trafikverk innebär naturligtvis i sig en stor utmaning och vissa risker. Den största utmaningen blir att skapa balans i systemet. Ett Trafikverk blir stort och behöver motvikter.
Vi föreslår därför att en ny utvärderingsfunktion skapas som skall stå till regeringens förfogande. I dag är kulturen för uppföljning och utvärdering alldeles för svag inom många samhällsområden. Det är skälet till att en utvärderingsfunktion inrättats för exempelvis arbetsmarknadsområdet och sådana förbereds eller utreds inom skolområdet och inom socialförsäkringsområdet. En utvärderingsfunktion inom trafikområdet kan verksamt bidra till att öka effektiviteten. Vi behöver i högre utsträckning lära av både lyckade och mindre lyckade projekt.
Vi menar också att riksdagen och regeringens möjligheter att styra transportsektorn behöver förbättras.
Vi föreslår därför att regeringskansliet inom transportområdet utökas, dels med en ny chefstjänsteman placerad mellan nuvarande enhetschefer och statssekreteraren och med fler medarbetare. Dels att en parlamentarisk beredning inrättas som stöd för regeringens långsiktiga arbete med strategiska frågor. En parlamentarisk beredning finns på försvarsområdet och vår bedömning är att den under åren bidragit till en stimulerande politisk debatt och i vissa frågor möjliggjort breda överenskommelser.
Sist men inte minst föreslår vi att regering och riksdagen varje år får en rapport om styrkor och svagheter i hela transportsystemet. Sådana rapporter i kombination med ett enklare, snabbare och mer flexibelt planeringssystem kan främja effektiviteten ock stärka den demokratiska styrningen av transportsektorn.
Vårt förslag ligger väl i linje med det reformarbete som för närvarande pågår.
I ett första steg har regeringen gjort en myndighet för allt trafiksäkerhetsarbetet – Transportstyrelsen. Den startade sitt arbete den 1 januari i år och utgör i huvudsak en sammanslagning av Luftfartsinspektionen, Sjöfartsinspektionen, Vägtrafikinspektionen, Järnvägsinspektionen samt Vägtrafikregistret, som ansvarar för vägtullar och bilregistret.
I ett andra steg har statsmakterna bolagiserat delar av trafikverken som ansvarar för själva byggandet: Vägverket produktion, Vägverket konsult och Banverket projektering. De heter nu Svevia AB och Vectura AB. Ett arbete pågår också att bolagisera Banverket produktion.
Vårt förslag handlar om det tredje steget, nämligen att skapa en trafikslagsövergripande myndighet för planering, regional dialog, upphandling och drift och underhåll av det svenska transportsystemet – ett nytt Trafikverk.
Nils Gunnar Billinger
Ingrid Cherfils
Bengt Jäderholm
Thomas Nielsen