Vi har nu en utmärkt möjlighet att genom ett stärkt föräldraledighetsdirektiv förbättra villkoren för miljontals mammor i hela Europa. I det läget kan jag med mina värderingar inte se någon rimlig anledning att – som Eva-Britt Svensson och andra högljudda svenska debattörer – demonstrativt låsa in sig i en nationell skrubb och på diffusa grunder säga nej, skriver EU-parlamentarikern Olle Ludvigsson (S) i en slutreplik.
Tyvärr är det nog ganska signifikativt för Eva-Britt Svenssons och Jonas Sjöstedts politiska världsbild att de helt felaktigt uppfattar en uppmaning till mer av konstruktivitet och ömsesidighet som ett försök att tysta kritik (DN.se/debatt 22/10).
För deras del är det uppenbarligen provocerande att jag skulle vilja se en mer saklig, allsidig och faktabaserad debatt i EU-frågor. Med deras glasögon är det tydligen så upprörande att jag betonar vikten av att öppet och respektfullt lyssna på våra europeiska grannars synpunkter och argument att jag måste utmålas som en demokratins fiende. Detta är beklagligt.
Vad jag mycket tydligt talar för är ju mer av kritik och mer av demokratiskt samtal. Vad jag säger är ju att vi från svensk sida i betydligt större utsträckning bör engagera oss i att verkligen granska, värdera och analysera EU-arbetet. Min huvudpoäng är att vi aktivt och förutsättningslöst bör involvera oss i EU-samarbetet så att vi inte bara förmår utnyttja dess möjligheter, utan även skaffar oss det inflytande som krävs för att rätta till de fel och brister som naturligtvis finns.
I en demokrati har var och en den självklara rätten att sätta sig i ett hörn och mekaniskt hävda att det som andra håller på med är dumheter. Samtidigt menar jag dock att det är mycket värdefullt för ett demokratiskt samhälle om så få som möjligt väljer att agera på det sättet. Demokratin är som bäst när den bärs fram av en levande dialog där alla förslag debatteras på saklig grund och där alla synvinklar finns representerade.
Jag tror inte på en opposition i riksdagen som automatiskt kastar regeringsförslag i papperskorgen och utan att reflektera nöter ut nej-knappen i voteringarna. Det svenska samhället blir så mycket bättre med en livlig, nitisk och kreativ oppositionspolitik. Jag tror inte heller på ett EU-arbete där EU-initiativen rutinmässigt avfärdas som förkastliga bara för att de är EU-initiativ. Det europeiska samhället – där Sverige är en viktig del – skulle bli så mycket bättre om alla politiska grupperingar öppnade upp för en konstruktiv och ömsesidig dialog om de konkreta förslag som faktiskt ligger på bordet.
Till detta skall läggas min solklara utgångspunkt att solidaritet är något som måste sträcka sig långt bortom den egna nationsgränsen. I de fall där det finns utsatta grupper i Europa och världen som vi kan hjälpa genom att fatta gränsöverskridande beslut bör vi inte tveka att ta det steget. I själva verket är detta utåtblickande och samarbetsinriktade helhetsperspektiv ett av arbetarrörelsens mest centrala och värdefulla grundfundament.
Vi har nu en utmärkt möjlighet att genom ett stärkt föräldraledighetsdirektiv förbättra villkoren för miljontals mammor i hela Europa. I det läget kan jag med mina värderingar inte se någon rimlig anledning att – som Svensson och andra högljudda svenska debattörer – demonstrativt låsa in sig i en nationell skrubb och på diffusa grunder säga nej.
Olle Ludvigsson
EU-parlamentariker (S)