I går presenterade Europeiska kommissionen sin rapport om översynen av EU:s långtidsbudget. Därmed tar den viktiga debatten om framtidens EU-budget fart på allvar. Totalt handlar det om tusentals miljarder kronor som ska fördelas inom EU 2014–2020. Sverige anser att EU-budgeten måste minskas, omprioriteras och moderniseras.

Den ekonomiska krisen har runt om i världen, med smärtsam tydlighet, visat på behovet av sunda offentliga finanser. Det relativt goda läget i den svenska statsbudgeten utgör tyvärr ett undantag inom EU. Alltför många medlemsländer har stora underskott samtidigt som de redan tidigare har stora statsskulder. Samarbetet inom EU är viktigt för att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och för att alla medlemsländer långsiktigt ska återgå till sunda offentliga finanser.

Regeringens syn är att EU gemensamt bör finansiera sådant som ger ett mervärde på EU-nivå, det vill säga som innebär stordriftsfördelar eller att gränsöverskridande problem kan lösas. I dag går en stor del av EU-budgeten till utgifter som inte uppfyller dessa kriterier. Resurserna måste användas till åtgärder som skapar förutsättningar för långsiktig tillväxt i EU-länderna och bidrar till att lösa gränsöverskridande utmaningar som görs bättre på EU-nivå än nationellt.

EU som organisation måste också föregå med gott exempel och använda de gemensamma resurserna ansvarsfullt. Behovet av att hushålla med den gemensamma EU-budgeten är större än någonsin.

I ett läge där många medlemsländer gör kraftiga nedskärningar i sina nationella budgetar finns det inget utrymme för en ökning av EU-budgeten. Vi anser att EU-budgeten under den kommande perioden tvärtom bör minskas.

I förhandlingen om den innevarande budgetramen 2007 till 2013 drev Sverige tillsammans med fem andra likasinnade medlemsländer att utgifterna i EU:s budget inte skulle överstiga en procent av EU-ländernas samlade BNI (bruttonational­inkomst). Den här gången vill vi att budgeten för 2014 till 2020 ska ligga på en nivå under en procent av BNI.

Minskningen av EU-budgeten och omfördelningen av resurserna bör dels ske genom betydligt lägre utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken, som samtidigt bör få ett ökat relativt fokus på miljö- och landsbygdsåtgärder som bidrar till att tillhandahålla gränsöverskridande kollektiva nyttigheter. Dels genom att strukturfonderna koncentreras till de delar av EU där behoven av stöd är som störst.

Dessa båda utgiftsområden, jordbrukspolitiken och strukturfonderna, tar i dag närmare 80 procent av EU:s budget i anspråk. Neddragningar på dessa områden kan både åstadkomma minskade utgifter och samtidigt skapa utrymme för ökade satsningar på andra områden som effektivt och långsiktigt bidrar till att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och samtidigt löser gränsöverskridande problem som görs bättre på EU-nivå än nationellt.

Därför är jag oerhört besviken över att kommissionen i gårdagens rapport inte verkar för radikala reformer eller neddragningar inom jordbrukspolitiken.

Vi bör i stället satsa mer på gemensam europeisk forskning, inte minst inom klimatområdet. Vi bör också verka för en förenkling av administrationen vid EU-finansiering av forskning. EU-finansiering av forskning måste fortsatt baseras på ansökningarnas kvalitet och inte på geografisk fördelning.

Miljö- och klimatutmaningar bör i första hand mötas med samordning av nationella insatser och reglering på EU-nivå. Därutöver kan det vara motiverat med ett begränsat utrymme i EU:s budget.

Mer resurser bör också läggas på gränsöverskridande, strategisk infrastruktur som exempelvis broar eller tunnlar som flera länder har nytta av. Bron mellan Danmark och Tyskland, över Fehmarn Bält, är ett bra exempel på att även vi i Sverige har stor nytta av att det investeras i våra grannländer.

Kriminaliteten känner sig inte begränsad av nationsgränserna. Det finns därför anledning att bygga ut och lägga mer resurser på det rättsliga samarbetet inom EU. Det konkreta samarbetet och det ömsesidiga förtroendet för de olika rätts­systemen behöver öka.

EU behöver också bli en starkare och tydligare global aktör. EU:s fredsfrämjande insatser, EU:s bistånd och EU:s nya utrikesförvaltning är viktiga för att lyckas.

Vi måste inför alla europeiska skattebetalare kunna motivera vad våra gemensamma medel används till. Vi måste också säkerställa att de används effektivt. Nya utmaningar som kräver åtgärder på EU-nivå behöver inte nödvändigtvis finansieras över EU-budgeten, de kan ofta lösas genom bättre koordinering av nationella resurser eller gemensamma regler.

Sverige är ett av de länder som betalar betydligt mer till EU-budgeten än vad vi får tillbaka. Om EU:s budget omprioriteras till modernare utgifter som exempelvis ökad gemensam forskning och ett förstärkt rättsligt samarbete skulle bördan av att finansiera EU-budgeten i viss mån fördelas mer jämt mellan medlemsländerna. De så kallade nettopositionerna mellan medlems­länderna skulle då bli mindre ojämlika och behoven av rabatter på EU-avgifterna skulle i någon mån minska.

Utan en minskning av utgiftsnivån och modernisering av utgiftsstrukturen måste de rabatter Sverige har på vår avgift fortsätta att gälla (i dag uppgår den svenska rabatten till 5,4 miljarder kronor). Sveriges nettobidrag till EU-budgeten måste minska, inte minst i relation till andra EU-länder med liknande välståndsnivå.

Vi är beredda att under innevarande mandatperiod förhandla hårt inom EU för att åstadkomma en mindre och modernare budget för åren 2014 till 2020. Dessa båda frågor är helt avgörande för att EU ska ha sunda offentliga finanser och därmed kunna vara en förebild för alla de medlemsländer som nu måste genomföra strukturreformer och besparingar.

Birgitta Ohlsson
EU-minister