Starka offentliga finanser är en absolut förutsättning för tillväxt och fler jobb. Det inser man nu i Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och inte minst Grekland. Runtom i Europa väntar tuffa budgetsaneringsprogram. Det vet vi i Sverige efter de krisår vi gått igenom framför allt under 90-talet – eller borde veta. För oss socialdemokrater är det självklart: Sverige ska tillbaka till överskott.
Den gångna mandatperioden har inneburit att ett överskott i de svenska offentliga finanserna på 70 miljarder kronor har förbytts i ett lika stort underskott – utan att aktiva insatser för att förhindra massarbetslöshet har satts in. En passiv jobbpolitik har lett till att var tredje arbetslös nu är långtidsarbetslös. Ändå väljer de borgerliga partierna att gå till val på ofinansierade skattesänkningar och ökade klyftor. Beskedet är att samma politik ska fortsätta i fyra år till om de borgerliga vinner valet i september.
Det inger oro, inte minst mot bakgrund av den eurokris som nu är för handen. Eurokrisen har blottlagt svagheter i valutaunionen. Många europeiska länder har, till skillnad från Sverige, mött den dramatiska utvecklingen på de finansiella marknaderna med redan svaga offentliga finanser. Europas ledande politiker har därtill agerat svagt och kortsiktigt. Resultatet ser vi nu i form av fallande kurser på världens börser och en försvagad euro.
Två saker är nu nödvändiga: Sverige behöver en regering som klarar att bygga upp överskott i ekonomin och samtidigt aktivt bekämpa massarbetslösheten – något som de borgerliga partierna hittills aldrig behärskat. För oss socialdemokrater är det otänkbart att EU på något sätt skulle ”godkänna” svenska statsbudgetar. Det Europa behöver är en ny och stram Stabilitets- och tillväxtpakt byggd på tydliga regler och sanktioner som tvingar Europas länder att sanera sina statsfinanser – inte ytterligare koordinering på EU-nivå, som EU-kommissionen föreslår.
Socialdemokraternas position är följande:
Sanktioner. Det måste finnas konsekvenser för medlemsländer som bryter mot pakten. Det bör övervägas om medlemsländer som bryter mot pakten ska få ta del av EU-medel, till exempel jordbruksstöd och utvecklingsfonder
Pakten ska gälla alla – även de stora. Stabilitetspakten måste gälla för alla medlemsländer utan undantag. När Tyskland och Frankrike bröt mot pakten, utan att det ledde till konsekvenser, så öppnade det dörren för många av de överträdelser vi nu ser.
Stödvillkor. Det måste vara tydligt på vilka villkor som det finns möjlighet att ta del av stabiliseringsmekanismen. Räntor och andra villkor bör ge drivkrafter till ett ansvarsfullt beteende.
För Sveriges del är det oerhört viktigt att euron blir framgångsrik. Det är viktigt för Europas ekonomiska framtid. Vi är fortfarande positiva till euron som politiskt projekt och är övertygade om att den kan bidra till handel, jobb och långsiktig tillväxt. Men då krävs att de ekonomiska svagheter som nu så tydligt framkommit kan vändas till en ny styrka.
Sverige har genom folkomröstningen 2003 valt väg. Vi rödgröna är tydliga med att folkomröstningsresultatet ska respekteras. Med en ny regering i höst blir det ingen ny folkomröstning under nästa mandatperiod. Det gynnar inte Sveriges ekonomi att mitt under eurokrisen kräva att Sverige ska stressa in i valutaunionen.
Men den borgerliga regeringen är djupt splittrad. Folkpartiets besked är att de vill skynda in i valutaunionen redan inom ett par år – kosta vad det kosta vill. Statsminister Fredrik Reinfeldt har i denna fråga, liksom i många andra, varit ovillig att ge klart besked om var Moderaterna står. Det är viktigt att landets statsminister ger besked: Blir det – eller blir det inte – en ny folkomröstning om euron redan under nästa mandatperiod med en borgerlig regering? Ska Sverige stressa in i euron som minst ett av de fyra borgerliga regeringspartierna går till val på?
Vi har båda lång erfarenhet från socialdemokratiska regeringar. Vi var med om att sanera statsfinanserna efter den förra borgerliga regeringen. Mellan 1994 och 2006 sjönk statsskulden som andel av BNP från 77 procent till 44 procent. När vi lämnade över till den borgerliga regeringen hösten 2006 hade vi ett överskott i statsbudgeten på 70 miljarder kronor. Sysselsättningsutvecklingen var stark. Bara under vårt senaste år vid makten skapades 150.000 nya jobb. Tillväxten var hög och låg sedan flera år över EU-snittet. Under åtta år bedrevs denna ekonomiska politik ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i 15 gemensamma budgetar. De rödgröna partierna har gett ett tydligt besked till väljarna att åter vilja ta ansvar för Sverige. Vårt land ska tillbaka till sunda offentliga finanser med överskott och jobbtillväxt.
De borgerliga partierna har i stället föreslagit ytterligare skattesänkningar om närmare 100 miljarder kronor. Statsministern har ännu inte berättat hur de stora skattesänkningarna ska finansieras. Det är en farlig väg att gå. Givet dagens läge i Europa måste man vara ärlig och säga att vi inte har råd med fortsatta stora skattesänkningar. Det urholkar välfärdens kvalitet. Ska vi klara de offentliga finanserna och välfärden så måste fler
i arbete.
Varje arbetad timme behövs. Till skillnad från regeringen, som lade fram en vårproposition kliniskt ren från jobbpolitik, har vi rödgröna partier presenterat konkreta förslag för hur vi ska skapa 100.000 fler jobb, praktik- och utbildningsplatser i Sverige. Vi investerar också i välfärden för att stärka kvaliteten och att motverka de uppsägningar som väntar med regeringens politik.
Europa behöver en ny och stram Stabilitets- och tillväxtpakt och fler ansvarstagande europeiska regeringar. Sverige behöver en ny regering som ser sambanden mellan jobb och starka offentliga finanser – inte en regering som ensidigt fortsätter med ofinansierade skattesänkningar. Höstens val blir ett avgörande vägval. Konflikten står mellan fler jobb och en stark ekonomi med oss rödgröna, eller ökade klyftor och riskabla skattesänkningar med de borgerliga.
Mona Sahlin
partiordförande för Socialdemokraterna
Thomas Östros
ekonomiskpolitisk talesman för Socialdemokraterna