Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Europeer bedriver en häxjakt på Israel”

Israel vinner slaget men förlorar kriget. Vad beror det på? Svaret är att det inte finns något som gör europeer så irriterade som israeliska bosättningar. Jämför man med andra länder är europeer inkonsekventa i sin kritik, skriver Martin Blecher i en replik på Axel Wernhoffs artikel den 7 augusti.

Låt mig börja med detta. Jag ogillar ordet bosättningar. Vi pratar om samhällen och städer där judar bosatt sig sedan urminnes tider. Vissa är städer med hela urbana infrastrukturer. Andra är mindre samhällen som sträcker sig från förorter till jordbrukskibbutzer.

Läser man Gamla testamentet pratar man ofta om de 12 stammarna. Några av stammarna bodde i det vi fram till 1950-talet kallade för Judéen och som i dag går under namnet Västbanken (brittiskt namn). Oavsett om man är bibeltrogen eller ej har judisk närvaro alltid funnits i Judéen. Judendomens stamfader är begravd i Hebron. I 1948:s krig förstördes det judiska samhället i Gush Etzion.

Judar har endast varit förhindrade att bo i Judéen 1949–1967, när Jordanien ockuperade marken. Inget internationellt samfund har någonsin erkänt Västbanken som palestinskt. Västbankens status ska beslutas i slutliga förhandlingarna mellan parterna. Västbanken är ett omtvistat område. Många hävdar att Västbanken fortfarande är en del av Palestinamandatet 1920 eftersom det internationella samfundet aldrig erkände en ny styrande. I mandatet, den sista rättsliga myndigheten, anges att judar skulle bosätta sig i landet. De juridiska rättigheterna för judar av mandatet ledde många forskare att hävda att den fjärde Genèvekonventionen, som fastställer regler om ockupation av ett främmande territorium, inte gäller för Israel och Västbanken.

För närvarande bor 98 procent av den palestinska befolkningen på 40 procent av Judéens mark. Resterande 60 procent av Västbanken kallas ”Area C”, som är praktiskt taget obebodd och under israelisk förvaltning per Osloavtalet.

Den häxjakt europeer bedriver på Israel är egentligen ganska konstig:

1) Därför att bosättningarna är byggda på drygt 1,7 procent av Judéen.

2) Därför att man som vanligt när det gäller synen på Israel och på resten av världen brister i konsekvens. Man vill ursprungsmärka varor från Judéen, men samma krav ställs inte på Västsahara, Lhasa eller Turkiet. Politik är ekonomi. Ekonomi är politik.

3) Bosättningarna har aldrig utgjort något problem i förhandlingarna med palestinierna. Dennis Ross och Condoleezza Rice som satt på höga poster i de två föregående administrationerna har explicit förklarat att Mahmoud Abbas och dennes företrädare Yasser Arafat var mer intresserade av Jerusalems status och flyktingfrågan än bosättningarna. Förhandlingarna sprack på grund av Jerusalem och flyktingarna. Snarare är bosättningarna ett uttryck för europeisk återfunnen antisemitism. För som sagt: Var är er kritik mot Kina, Turkiet och Marocko? Var är era kampanjer? Bojkotter?

Många tror (felaktigt bör påpekas) att 1967 års stilleståndslinjer är en gräns. Och en gräns som ska utgöra en palestinsk stat. Världens ledare och politiker brukar referera till FN:s resolutioner i frågan och att Israel genom sitt byggande bryter mot dessa. Men vad säger egentligen FN:s resolutioner? Resolution 242 benämns som den viktigaste. Den dåvarande amerikanske FN-ambassadören Arthur Goldberg förklarar att resolutionen pratar om ett tillbakadragande utan att definiera omfattningen av tillbakadragandet. 1993 års Osloavtal förbjuder dessutom varken israeler eller palestinier att bygga samhällen på Västbanken. I dag bor både israeler och palestinier/araber på Västbanken. Deras regeringar försöker förhandla om de framtida gränserna och bestämma vilka delar av området kommer att vara under israelisk eller den palestinska myndighetens jurisdiktion.

Sammanfattningsvis finns det ingen ny suveränitet som ersätter mandatet eller en internationellt erkänd gräns.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.