Det bor romer i nästan alla europeiska stater. Gemensamt för romerna i Europa är att de är den minoritet som drabbas av mest utanförskap, diskriminering och ren rasism. Därför samlar jag i dag i Stockholm, tillsammans med Europarådet, ledande aktörer för att tala om hur antiziganismen i Europa kan bekämpas. Deltagare är romska företrädare samt representanter från EU och civila samhället.
I flera av Europas länder är antiziganismen rumsren och rasistiskt våld drabbar regelbundet romer. Amnesty rapporterar att det har skett över 120 våldsamma attacker mot romer i Ungern, Tjeckien, Slovakien och Bulgarien mellan 2008 och 2012. I Ungern mördades nio romer i rasistiskt motiverade attacker under dessa år.
Pappan till en romsk pojke som höggs till döds har till Amnesty vittnat om att: ”Alla är rädda. Vilka grymheter som än händer berättar man inte, eftersom man är så rädd.”
Detta sker i den europeiska union som tilldelades Nobels fredspris 2012, bland annat för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna. Vi kan inte stillatigande se på när romer diskrimineras i Sverige eller drabbas av detta våldsamma förtryck i många europeiska länder. Europa måste bekämpa antiziganismen och kränkningar av de mänskliga rättigheterna betydligt kraftfullare.
I dag saknas i många europeiska länder ledarskapet för att stå upp för det självklara, nämligen att även romers mänskliga rättigheter fullt ut ska respekteras. I stället ägnar sig ledande politiker åt att hetsa mot romer och spä på hatet. Politiska partier och opinionsbildare uttrycker förenklade och rasistiska budskap om romer.
Medborgargarden och paramilitära grupper har intensifierat sina aktioner mot romer. I tider av ekonomisk oro och arbetslöshet får främlingsfientliga partier mylla att växa i.
Att romer från andra europeiska länder ser sig tvungna att tigga på Stockholms gator är inte förvånande med tanke på verkligheten i deras hemländer.
Europas romer har förtryckts och diskriminerats i århundraden. Romer har hållits som slavar in på 1800-talet, fördrivits, jagats och inte tillåtits att bosätta sig fritt. Under andra världskriget mördades minst en halv miljon romer av nazisterna.
Fortfarande är situationen för en stor del av Europas romer djupt bekymmersam – många lever i ren misär. Arbetslösheten är hög, barnens skolgång är bristfällig och medellivslängden är lägre än för övrig befolkning. Och det är ofta romer som drabbas av vår tids slaveri, människohandeln.
Även Sverige har en historia och en nutid att skämmas för när det gäller romer. Svenska myndigheter har under lång tid varit ansvariga för övergrepp mot romer.
Romer förnekades rösträtt och rätten att bosätta sig fritt. Få romer fick gå i skolan och undermåligt boende förkortade romers livslängd. Barn omhändertogs och skildes från sina föräldrar. Kvinnor tvångssteriliserades. Allt detta är delar av den svenska 1900-talshistorien. Fortfarande drabbas svenska romer av fördomar, diskriminering och utanförskap. Alltför många romska barn går inte klart skolan och för få romer har ett jobb att gå till. Romer som söker bostad eller vill hyra bil nekas på grund av sin etniska tillhörighet.
Från regeringens sida tar vi romers utanförskap på stort allvar. I Sverige pågår sedan förra året arbetet med regeringens strategi för romsk inkludering med flera initiativ för att bryta romers utanförskap. Strategin genomförs i samråd med svenska romer. En vitbok om de övergrepp som romer har drabbats av historiskt tas nu fram. Runt 50 miljoner kronor satsas för att stärka romers ställning i första hand på arbetsmarknaden och i skolan.
Men det räcker inte med att agera i Sverige. Vi behöver bidra till att förstärka arbetet mot hatet i hela Europa och dagens möte är ett led i detta. Visst sker det en del internationellt, men alldeles för lite. Romska organisationer, Europarådet och EU är aktiva på olika sätt. EU:s medlemsländer har presenterat nationella strategier för integrering av romer fram till 2020. Dessa följs årligen upp av EU-kommissionen. Det finns också avsatta resurser för arbetet. Men dessvärre kan det konstateras att det inte alltid handlar om resurser utan snarare om bristande politisk vilja att genomföra åtgärder för att förbättra romers livssituation. Regeringar i flera EU-länder säger en sak i Bryssel och agerar på ett annat sätt på hemmaplan. Avsatta EU-medel används inte alltid. Lokala beslutsfattare ser det inte som politiskt opportunt att lyfta fram romers situation utan väljer i stället att blunda för att en del av befolkningen lever i misär och utsätts för trakasserier och hot.
Fler regeringar måste inse att romernas utanförskap framför allt har ett mänskligt men också ett ekonomiskt pris. Europa har inte råd att låta miljoner medborgare utestängas från utbildning och den reguljära arbetsmarknaden.
Mycket kokar ner till den utbredda antiziganismen. Fördomar och stereotyper om romer tillåts spridas utan att större motstånd hörs. Politiska ledare på nationell och lokal nivå måste säga ifrån. Antiziganistiska yttringar ska alltid fördömas, bemötas och ifrågasättas. Och de ska bestraffas i de fall lagar om hets mot folkgrupp bryts. Politiska partier har ett ansvar att vidta åtgärder för att få slut på rasistiska uttalanden.
Dagens möte syftar till att lyfta frågan om hur antiziganismen i Europa kan bekämpas. Det handlar om livssituationen för miljontals européer. Och den handlar ytterst om vi ska leva i ett Europa som respekterar alla medborgares mänskliga rättigheter.
Erik Ullenhag (FP), integrationsminister