Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Facken har tappat kontrollen över svensk lönebildning”

Det finns uppenbara risker att företag som får tillgång till riktigt billig arbetskraft slår ut företag som betalar enligt kollektivavtal, skriver Lars Lindgren.
Det finns uppenbara risker att företag som får tillgång till riktigt billig arbetskraft slår ut företag som betalar enligt kollektivavtal, skriver Lars Lindgren. Foto: Fredrik Funck

Tusentals företag saknar kollektivavtal eller tillämpar dem inte eftersom det inte finns några medlemmar som ställer krav. Anställda tvingas välja mellan arbetslöshet och avtalsstridiga löner. Vi behöver nu lagstiftning som garant för anständiga löner och rimliga konkurrensvillkor, skriver Lars Lindgren, Transportarbetareförbundet.

Fackföreningsrörelsen bör öppet deklarera att den inte längre har tillräcklig kontroll över den svenska lönebildningen. Ett antal LO-förbund har i praktiken tappat eller berövats förmågan att teckna normerande kollektivavtal med generellt genomslag. Inom främst den privata tjänstesektorn finns det tusentals företag som antingen inte har tecknat kollektivavtal eller så tillämpas de inte eftersom det inte finns några medlemmar som ställer krav. Konkurrensvillkoren i de mest utsatta branscherna är ofta sådana att de anställda tvingas välja mellan arbetslöshet och avtalsstridiga löner. Många väljer det senare nu när arbetslösheten bland utlandsfödda, trots högkonjunkturen, är så förfärande hög. Lika vanligt är det att de anställda inte förstår hur den svenska modellen fungerar.

Situationen är djupt oroväckande. Där det inte finns kollektivavtal är det i praktiken vidöppet för hårdexploatering av arbetskraft och låsningarna i den pågående debatten om ”enkla jobb” leder närmast automatiskt till att det etableras ett växande låglöneproletariat utan stöd i vare sig lag eller kollektivavtal.

De olika ståndpunkterna erbjuder inte heller några realistiska och långsiktigt hållbara lösningar på problemen. På den ena sidan ser vi hur Svenskt Näringsliv och den politiska högern kräver officiellt erkännande av enkla, extremt lågbetalda jobb och på den andra ser vi hur LO och regeringen håller fast vid den traditionella svenska modellen där lönebildningen hanteras av arbetsmarknadens parter och fackföreningarna ensamma står för avtalsteckning och avtalskontroller utan statlig inblandning.

Det finns en uppenbar risk att de ”enkla jobben” får epidemisk verkan och att de förstärker den offentliga upphandlingens roll som lönenedpressare.

Den hållningen har tjänat Sverige väl under 100 år, men det samlade trycket från EU:s fria rörlighet, arbetsgivarnas rätt att importera arbetskraft från tredje land, flyktingkrisen och ett antal EU-regler och inrikespolitiska beslut har rivit upp så svåra revor i den svenska modellen att det snart krävs systemförändringar som tar sin utgångspunkt i dagens verklighet.

I transportnäringarna är felutvecklingen tydligast inom delar av åkeribranschen och taxi. I åkerinäringen har ett stort antal dragbilar från i första hand öststaterna bedrivit en så omfattande inrikestrafik att priserna på fjärrtransporter har sjunkit till en nivå där det inte längre går att betala avtalsenliga löner. Följden har blivit att svenska chaufförer blir av med jobben och ersätts med utländsk arbetskraft i svenska fordon. I taxi bäddade den stora avregleringen under 1990-talet för en så kaotisk överetablering att det inte längre blev möjligt att tillämpa traditionella kollektivavtal. De företag som försökte, slogs ut. Utanför transportsektorn ser vi liknande tendenser inom exempelvis fastighetsskötsel, restaurangnäring, handel, byggverksamhet och jordbruk.

Fram till 2006, då regeringen Reinfeldt chockhöjde avgiften till a-kassan, hade fackföreningsrörelsen fortfarande en acceptabel förmåga att motverka tendenserna till lönedumpning. Men då närmare 130.000 medlemmar lämnade LO-förbunden när medlemsavgiften plötsligt kunde uppgå till 800 kronor i månaden för en lågavlönad arbetare, minskade den fackliga närvaron på arbetsplatserna medan ekonomin i förbunden försämrades.

Trots närmast heroiska insatser för att vända utvecklingen hamnade delar av fackföreningsrörelsen i en nedåtgående spiral där bristande resurser ledde till lägre facklig närvaro, vilket, i sin tur, ledde till ännu sämre resurser att ta itu med alla de problem som skapades i den fragmentiserade och konkurrensutsatta tjänstesektorn. Dessförinnan hade EU:s öststatsutvidgning gett fattiga arbetare från det gamla Sovjetimperiet rätt att söka arbete i Sverige och några år senare kom Lavaldomen som i praktiken förbjöd svenska fack från att ställa krav på avtalsenliga löner för utstationerad arbetskraft. Nu förvärras situationen ytterligare i flyktingkrisens spår.

Andra länder har varit mer förutseende. I exempelvis Norge öppnade man för att allmängiltigförklara kollektivavtal inom problemdrabbade områden, redan när EES-avtalet med EU trädde i kraft 1994. Det innebar att kollektivavtalens kärnvärden och miniminivåer kunde omvandlas till lag. Lagstiftningen började dock inte tillämpas förrän öststatsutvidgningen ledde till underbudskonkurrens och lönedumpning inom bygg- och oljeindustrierna. Då upphöjdes de kollektivavtalen till lag och en särskild tillsynsmyndighet fick uppgiften att kontrollera att de lagbundna villkoren i avtalen tillämpades. När sedan problemen spreds till andra branscher allmängiltigförklarades även de kollektivavtalen. I Finland har det funnits likartade system sedan 1970-talet. Det är hög tid att den svenska regeringen börjar fundera på något liknande.

Varken de borgerliga kraven på enkla låglönejobb eller socialdemokratins fasthållande vid status quo kan minska problemen eller så skapar de nya. Det finns redan kollektivavtal som täcker alla upptänkliga arbetsuppgifter som kan räknas in i kategorin ”enkla jobb”: det finns avtal för städning, budbilstjänster, trädgårdsarbete, taxi, vaktmästartjänster, skörde- och planteringsjobb, sanering, enklare byggnadsarbeten, hemservice, och så vidare.

Där är ofta redan miniminivåerna så låga att de tangerar kraven på att det ska gå att leva på en heltidslön. Om lönerna sänks ytterligare tvingas vi acceptera en ordning där arbetare måste ha flera jobb för att ens komma i närheten av en dräglig standard. Det bör inte ske.

Därtill finns uppenbara risker att företag som får tillgång till riktigt billig arbetskraft slår ut företag som betalar enligt kollektivavtal. Och hur ska kommuner agera när de exempelvis upphandlar privata städ- eller taxitjänster och inte kan säga nej till företag som betalar legaliserade armodslöner? Det finns en uppenbar risk att de ”enkla jobben” får epidemisk verkan och att de förstärker den offentliga upphandlingens roll som lönenedpressare.

Problemet och styrkan med den renodlade kollektivavtalsmodell som vi lever med idag, är att den kräver en hög organisationsgrad och facklig närvaro på i stort sett alla berörda arbetsplatser. De problematiska delarna av tjänstesektorn kan inte leva upp till de kraven nu och kommer heller inte att klara uppgiften under överskådlig tid.

Därför bör regeringen, vid sidan av alla andra åtgärder som syftar till att underlätta integration i det svenska samhället, snarast tillsätta en utredning som undersöker möjligheterna att följa exempelvis Norges väg. Vi behöver snart en ordning där lagstiftning och myndigheter hjälper till inom de arbetsmarknadssektorer där fackföreningarna inte längre kan eller får agera som pålitlig garant för anständiga löner och rimliga konkurrensvillkor.

DN Debatt. 24 februari 2017
Rättelse 2017-02-24 13:53
Bilden som illustrerar artikeln har bytts ut.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.