Det började med en seriös forskningsrapport. Brittiska regeringen tillsatte en utredning för att få svar på frågan om historielärare ibland anpassade undervisningen för att slippa kontroverser i klassrummet.
Resultaten var i sig intressanta. I en skola i norra England undvek man i historieundervisningen att ta upp Förintelsen av rädsla för reaktionerna bland antisemitiska element och förintelseförnekare i den muslimska elevskaran. I en annan skola ströks undervisningen om de medeltida korstågen eftersom en balanserad historieskrivning på området stred mot vad som predikades i en del lokala moskéer.
Tidningen The Times rapporterade om undersökningen för ett knappt år sedan. Därefter överöstes reportern av e-postutskick där han gjordes ansvarig för den pågående historierevisionismen i landet. Han avkrävdes svar på frågan om varför han inte gjorde någonting för "att stoppa den brittiska regeringens beslut att stryka undervisningen om Förintelsen ur läroplanen". Detta följdes av ett brev från en amerikansk akademiker som visste att informera om hur Storbritannien "tagit bort Förintelsen från skolundervisningen därför att den 'kränkte' den muslimska befolkningen". Han talade om ett "skrämmande förebud": land efter land skulle nu ge efter för den rädsla som fått fäste på jorden. Rädslan för, underförstått, muslimska extremister på jakt efter världsherravälde. Brevet avslutades med en uppmaning att skicka det vidare.
När denna mejlbombning pågått tillräckligt länge tvingades den brittiska regeringen ta till orda och skicka en offentlig dementi till alla ambassader och till medier i olika länder: Regeringen hade inte fattat något beslut av detta slag när det gällde historieundervisningen. Studien om Förintelsen pekade ut en enskild skola som agerat helt självständigt. Det var för att få vetskap om sådant, och kunna göra någonting åt det, som studien genomförts. Och så vidare.
Olika lobbygrupper använder alltså framgångsrikt internet för att sprida falska budskap. Så många människor nås så snabbt av falsarierna att det skakar om ända upp på regeringsnivå. Rena påhitt och medvetna förvrängningar får status av dokumenterad "sanning".
När The Times tog upp problematiken härförleden påminde tidningen om att olika webbsidor, som nätencyklopedien Wikipedia, har samma effekt. Där står läsarna själva för informationen. Massor av falska påståenden uppfattas som rena faktauppgifter och sprids av tidningarna som sådana.
På The Times är det numera förbjudet att använda Wikipedia som källa. Sannolikt ett vettigt beslut eftersom trovärdigheten är papperstidningens främsta vapen i detta nätflimrets tidevarv.