Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Fel strategi placera flyktingar i krympande kommuner”

Interiör från Migrationsverket i Märsta. Alla svenska kommuner bör ha en beredskap att ta emot flyktingar, men det får inte ses som en lösning på problem med minskande befolkning, skriver Charlotta Mellander.
Interiör från Migrationsverket i Märsta. Alla svenska kommuner bör ha en beredskap att ta emot flyktingar, men det får inte ses som en lösning på problem med minskande befolkning, skriver Charlotta Mellander.

Risk för utanförskap. Låt inte flyktingmottagande bli en strategi för krympande kommuner att växa. Det är fel att förvänta sig att människor med svåra upplevelser bakom sig ska vända en trend som kommunerna själva inte klarat av. Risken är utanförskap och koncentrerad fattigdom, skriver Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi.

Den stora flyktingkrisen är en av vår tids stora utmaningar. De fruktansvärda bilder som publicerats under de senaste veckorna är svåra att värja sig mot och tycks ha haft en stark påverkan på den svenska opinionen. För att vara tydlig från början så tycker jag att vi har en moralisk skyldighet att hjälpa människor i nöd och att vi skall ha ett öppet klimat då det gäller flyktingmottagande. Men vi får inte använda flyktingmottagandet som ett sätt att dölja vårt lands andra stora utmaning, nämligen att vissa kommuner under lång tid krympt i befolkning medan andra växer oerhört snabbt.

Detta är nämligen vad som är på väg att ske i vårt land. Under senaste veckan har bland annat Aftonbladet publicerat listor över de ”bästa” och ”sämsta” kommunerna då det gäller flyktingmottagande och man har indirekt kopplat ihop det hela med exempelvis politiskt styre och andel röster på SD i senaste valet. Baserat på ett fördelningssystem från Migrationsverket har 24412 nyanlända flyktingar (det vill säga utländska medborgare med uppehållstillstånd som flyktingar i Sverige) placerats ut i svenska kommuner under de sju första månaderna av 2015. Kommuner har möjlighet att säga nej till mottagande och en vanlig motivering är då brist på bostäder. För att öka incitamenten har det ny lagts fram ett förslag om att öka ersättningen som kommunen får vid mottagandet av en flykting från 83.100 till 125.000 kronor. Man har även i medierna frekvent lyft fram de kommuner som säger nej till mottagande och ”inte vill ta emot flyktingar”.

Som vi också visat saknar en majoritet av dessa krympande kommuner en strategi för att krympa. Så i stället för att mobilisera, skapa strategier och en plan B när tillväxten uteblir, så sticker nu alltför många huvudet i sanden och säger ”Se, nu växer vi igen!”.

Men påståendet är felvänt. Det som i stället bör frågas är varför vissa kommuner är mer benägna att inte säga nej utan i stället ta emot upp till tvåhundra gånger fler flyktingar per invånare än andra kommuner. För att förstå detta måste man känna till befolkningsutvecklingen i svenska kommuner och hur stora skillnader som råder. Generellt sett har storstadskommunerna och de så kallade kärnkommunerna, som exempelvis Örebro, Karlstad, Jönköping och så vidare, vuxit starkt. Det som kännetecknar dessa kommuner är också att de går väldigt starkt ekonomiskt med högre genomsnittliga inkomster, starkare arbetsmarknad, men också med ett konsumtionsutbud som lockar framför allt den yngre befolkningen.

De krympande kommunerna, som utgör i princip hälften av landets kommuner, får en motsatt utveckling. Arbetsmarknaden försvagas, köpkraften avtar vilket innebär att affärer, kaféer och restauranger får svårt att klara sig, skolans elevunderlag avtar, medelåldern ökar och det föds färre barn och så vidare och detta gör att ännu fler söker sig därifrån. Denna utveckling är en av Sveriges tuffaste utmaningar på sikt och nu håller den på att förstärkas av flyktingkrisen.

Många av de krympande kommunerna får med flyktingmottagandet en chans att växa och för många har det rent av för vissa blivit en uttalad strategi inför framtiden. En kommunpolitiker i Aftonbladet (12/9 2015) säger ”Vi (kommunnamnet) har ett stort mottagande och vi ser det som positivt. Normalt sett har vi en sjunkande befolkning, men inte nu”. Och de är långt ifrån ensamma om att detta. Senast i tisdagens regeringsförklaring kopplade statsminister Stefan Löfvén samman flyktingmottagandet med Sveriges förmåga att stå ”rustat för den demografiska utvecklingen”. Jag har också mött åtskilliga företrädare för krympande kommuner som uttryckt samma förhoppning.

För kommuner har förstått att befolkningsstorlek är viktigt för att det skall bli en positiv utveckling. Men faktum är att befolkningsstorlek inom regionalekonomin används för att fånga köpkraften. Och för att köpkraften skall öka krävs det att de som bor på platsen skall komma i arbete.

I en analys som jag genomfört som testar sambandet mellan flyktingmottagande per invånare under 2013 och de socio-ekonomiska strukturer som redan fanns i kommunen år 2012, det vill säga redan före mottagandet, så fann vi följande samband: kommuner med mer omfattande flyktingmottagande hade också en signifikant mycket högre arbetslöshet, högre ohälsotal, lägre andel högutbildade och även lägre lönenivåer. Alla dessa faktorer hänger också samman med en negativ befolkningsutveckling.

Med andra ord ser vi hur en stor mängd kommuner – som redan från början har en svag ekonomisk utveckling och större sociala problem – tar emot en stor mängd flyktingar per invånare och många gånger gör detta för att växa eftersom inrikes födda individer under en längre tid har valt att lämna platsen.

Faktum är att de krympande platserna har mycket tuffa utmaningar framöver. Som vi också visat saknar en majoritet av dessa krympande kommuner en strategi för att krympa. Så i stället för att mobilisera, skapa strategier och en plan B när tillväxten uteblir, så sticker nu alltför många huvudet i sanden och säger ”Se, nu växer vi igen!”. En höjning av ersättningen för flyktingmottagandet kommer säkert ytterligare att förstärka incitamenten för krympande platser att ta emot fler, medan det är tveksamt om det påverkar de växande kommunerna.

Men flyktingmottagandet vänder naturligtvis inte den negativa utveckling som krympande platser går igenom. Det är integrationen som kan göra det och en viktig faktor här är naturligtvis möjligheten att få ett jobb. Det vi gör nu är att placera en mycket stor mängd individer som flytt från svåra upplevelser och förväntar oss att de skall vända en trend som kommunerna själva varit oförmögna att göra under decennier. Få av dessa krympande kommuner är redo för en sådan massiv uppgift och hur många som faktiskt har en strategi för att flyktingmottagandet skall lyckas långsiktigt är okänt. Min gissning är att några kommer att klara det, men att i en majoritet av dem riskerar att utvecklas till platser med stort utanförskap och koncentrerad fattigdom.

Hittills har debatten i hög grad fokuserat på de kommuner som i princip inte tar emot några flyktingar och oftast är förklaringen att det råder en brist på bostäder. Men kostnaden för att bygga nya bostäder i växande kommuner kommer att understiga den kostnad som kan komma att uppstå från det stora utanförskap som vi nu riskerar att åstadkomma under många år framåt. Alla svenska kommuner bör ha en beredskap att ta emot flyktingar, men mottagandet får inte ses som en lösning på ett annat långtgående strukturellt problem, nämligen att vända befolkningsutvecklingen i krympande kommuner, där utmaningarna redan sedan tidigare är väldigt omfattande.

Läs mer. DN Debatt
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.