Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Fel syn på universitetet ger fusk och bristande kvalitet”

Inskriptionen över Uppsala universitets aula – ”tänka fritt är stort, tänka rätt är större” – är ett uttryck för uppfattningen att ett universitet syftar till att förvalta den högsta kunskapen som ett samhälle har. Men en sådan hierarkisk syn rymmer inte universitetets syfte, skriver Hans Agné.
Inskriptionen över Uppsala universitets aula – ”tänka fritt är stort, tänka rätt är större” – är ett uttryck för uppfattningen att ett universitet syftar till att förvalta den högsta kunskapen som ett samhälle har. Men en sådan hierarkisk syn rymmer inte universitetets syfte, skriver Hans Agné. Foto: Fredrik Persson TT

Att på ett effektivt sätt bidra till ökad kunskap i samhället är inget unikt för ett universitet. Ett universitet söker ny kunskap utan begränsningar till på förhand givna syften. Ett sätt att utveckla den universitetsunika verksamheten är att skilja mellan utbildning på universitet och yrkeshögskolor, skriver statsvetaren Hans Agné.

Vad är ett universitet? För att kunna utveckla en verksamhet vilken som helst måste man till att börja med förstå vad den handlar om, vilka mål och medel den har. Men ofta baseras debatten om svensk universitetspolitik på ofullständiga och vilseledande föreställningar om vad ett universitet är.

Det är synd eftersom bra universitet verkligen behövs. Politiska beslutsfattare behöver underlag för att reagera sakligt på nya situationer, till exempel den storskaliga migrationens konsekvenser. Företag vill ha utbildad personal för att ta fram nya varor och tjänster, till exempel inom den digitala delningsekonomin. Alla väntar på genombrott i forskningen kring hur energi kan framställas på ett hållbart sätt, hur cancer, förkylning och andra sjukdomar kan botas, och hur människor kan lösa sina konflikter utan våld. Det är därför viktigt att klargöra vad ett universitet är.

Utmärkande för ett universitet är kritik, debatt och preliminära slutsatser, inte några över varje tvivel höjda sanningar.

De fall av fusk och bristande kvalitet i forskning som ibland dyker upp i offentligheten (men som oftare hanteras i inomvetenskapliga debatter) pekar dessutom på behovet att klargöra vilka syften som inte bör vägleda verksamheten inom ett universitet.

  • En första missuppfattning är att ett universitet syftar till att så effektivt som möjligt bidra till framväxten av ny kunskap i samhället. Det är en uppfattning som återkommer bland annat när representanter för näringslivet är med och styr universiteten. Men att på ett effektivt sätt bidra till ökad kunskap i samhället är inget unikt för ett universitet. Företag skapar ständigt ny kunskap om vilka varor och tjänster som efterfrågas av deras kunder. Massmedier skapar ständigt ny kunskap om missförhållanden i samhället. För att rymmas inom ett universitet måste en verksamhet göra något mer än detta. Ett universitet söker ny kunskap utan begränsningar till på förhand givna syften, som att öka vinsten i ett företag och att synliggöra samhällets tillkortakommanden.
  • En andra missuppfattning är att ett universitet i första hand syftar till att ge studenter och andra grupper i samhället kunskap som är ny för dem. I politiska diskussioner om sysselsättning och tillväxt blir universiteten ett medel för att få fram den utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar. Men inom ett universitet präglas undervisning av andra syften än att sprida kunskap till särskilda samhällsgrupper, nämligen att skapa och sprida kunskap som är ny för mänskligheten som helhet.
  • En tredje missuppfattning är att ett universitet syftar till att förvalta den högsta kunskapen som ett samhälle har. Inskriptionen över Uppsala universitets aula – ”tänka fritt är stort, tänka rätt är större” – är kanske det mest kända uttrycket för den uppfattningen. Kontentan blir att när oenighet uppstår om något förhållande kring vilket forskning bedrivs så bör de oeniga i sista hand kunna tillfråga universitetet om hur det förhåller sig, och skulle det visa sig att forskarna är oense så ska den frågvise vända sig högre upp i hierarkin. Doktorn ska lyssna på docenten. Docenten ska lyssna på professorn. Men sådana hierarkier rymmer inte verksamhetens syfte. Utmärkande för ett universitet är kritik, debatt och preliminära slutsatser, inte några över varje tvivel höjda sanningar.

Hur ska man då svara på frågan om vad ett universitet är för att hamna rätt i diskussionen om hur verksamheten ska kunna utvecklas på ett bra sätt, och för att hjälpa enskilda forskare att inte hamna fel i sina etiska bedömningar?

Själva namnet ger en del av svaret. ”Universitetet” är en plats där universum – hela världen och alla dess logiska möjligheter – görs öppet för sökande efter ny kunskap. Ett universitet måste därför ha en betydande storlek och i princip ha tillgång till allt vetande.

Av praktiska skäl kan forskare med gemensamma intressen samla sig inom specifika institut, discipliner, och smågrupper. Men det är i så fall en följd, inte en förutsättning för, deras världsvida och därför fria sökande efter kunskap. I princip finns inga gränser mellan forskningsprojekt och discipliner, eller för den delen mellan kön, länder, och kulturer, som kan hindra tankens vägar mot nya insikter på ett universitet. Verksamhetens kärna består i fritt sökande och spridande av ny kunskap.

Att på så sätt definiera universitetens kärna leder kanske tankarna till akademiska högtidsstunder vars betydelse för vetenskapen kan diskuteras. Men viktigare är att definitionen synliggör hur den universitetsunika verksamheten går att utveckla.

Här följer tre exempel på åtgärder:

  1. Skilj mellan utbildning på universitet och yrkeshögskolor. I motsats till utbildning på yrkeshögskolor (även till traditionellt akademiska yrken som läkare och jurist) kan universitetsutbildning inte motiveras genom löften om omedelbar anställning utifrån en på förhand etablerade kunskap. Universiteten ger i stor utsträckning något annat, nämligen insikt i hur kunskap växer fram och osäkras av nya erfarenheter. Det målet kan och bör också prägla dess förmedling av kunskap till nya grupper.
  2. Decentralisera universitetens interna beslutsfattande om forskning och forskningsmiljöer. Nödvändig centralisering bör styras och kontrolleras underifrån, det vill säga med möjlighet till inflytande av så många som möjligt inom organisationen. En sådan organisering av verksamheten motiveras av att varje forskares kunskap och engagemang utgör en unik möjlighet att realisera det fria kunskapssökande som universiteten syftar till, och den resursen minskar i en centraliserad organisation som styrs ovanifrån.
  3. Ställ krav på enskilda forskare att följa universitetens mål om fritt sanningssökande, och upprätta incitamentsstrukturer som stödjer forskarna i det arbetet. Att fritt sträva efter ny kunskap är inte förenligt med att vara slav under den egna viljan till akademisk framgång och berömmelse. Skandaler, nepotism och bristande kvalitet inom universitetsvärlden (exempelvis när forskare gynnar andra forskare som liknar dem själva, eller inte erkänner resultat och nya rön som underminerar egna tidigare framgångar) beror ofta på att forskarrollen i alltför hög grad har konstruerats för att uppmuntra till individuella karriärer. Problemen skulle undvikas om forskare i större utsträckning tog ansvar för universitetens mål att fritt söka ny kunskap. Att upphäva dagens system som tvingar forskare att kontinuerligt konkurrera och vinna externa resurser för att kunna fortsätta sitt arbete, och istället finansiera forskningen i större utsträckning genom anställning vid universitet, vore en första åtgärd för att komma till rätta med den brist på etisk reflektion kring verksamhetens mål som ibland leder forskare vid svenska universitet helt fel.
DN Debatt. 6 juni 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.