Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Fem problematiska myter om den svenska väljaren”

Oavsett hur det går i valet behöver partier och medier betydligt oftare ställa sig den enkla frågan ”är detta verkligen vad folket vill?”, menar Carl Melin och Markus Uvell.
Oavsett hur det går i valet behöver partier och medier betydligt oftare ställa sig den enkla frågan ”är detta verkligen vad folket vill?”, menar Carl Melin och Markus Uvell. Foto: Hasse Holmberg / TT

Föråldrade bilder. En stor del av valdebatten upptas av myter om vad väljarna vill – myter som riskerar att leda till politik utan förankring. Svenskar tycker att skattenivån är lagom i dag, det finns brett stöd för valfrihet i välfärden och tilltron till politiken är mindre än det ofta hävdas, skriver Carl Melin och Markus Uvell.

Riksdagsvalet närmar sig och den politiska debatten blir allt mer intensiv. Men vad vill egentligen väljarna? I takt med att den svenska väljarkåren blir allt mer heterogen riskerar den politiska debatten att förlora i relevans för allt större grupper väljare.

Den politiska debatten blir allt mer styrd av en medial agenda som ofta har ganska svag koppling till vad väljarna egentligen vill. Föråldrade bilder av väljarna, journalisters egna agendor och rena fördomar får alltför stort genomslag.

Inför valet upptas en stor del av debatten av myter om vad väljarna förväntar sig, myter som riskerar att leda till en politik utan demokratisk förankring.

I vår bok ”Innerst inne – vad svenska folket egentligen tycker”, som utkommer i dagarna, pekar vi på ett antal sådana myter. Av dessa framstår fem stycken som särskilt bekymmersamma inför riksdagsvalet.

1 Jämlikhetsmyten. Svenska folkets syn på ekonomiska ”klyftor” beskrivs ofta som extrem, som att toleransen för stora skillnader i inkomst eller förmögenhet är närmast obefintlig. Det stämmer inte, sanningen är mer komplicerad. Visserligen tycker 78 procent i vår undersökning att de ekonomiska skillnaderna borde minska, men samtidigt menar 63 procent att den som satsar och jobbar hårt ska kunna tjäna betydligt mer än andra.

Det avgörande är inte skillnaderna i sig utan huruvida de uppfattas som rättvisa, det vill säga om de bygger på arbete och prestation eller på slumpen eller upplevt godtycke. Det är heller inte korrekt, som ofta påstås, att ”i Sverige får bara fotbollsspelare bli rika”. Tidigare studier visar att fler svenskar tycker det är rimligt att entreprenörer tjänar mycket pengar än att idrottsstjärnor eller artister gör det.

2 Skattemyten. De senaste två mandatperiodernas omfattande skattesänkningar har i praktiken gjort det omöjligt att gå till val på kraftigt höjda skatter för vanliga löntagare. Skatter som väl sänkts är svåra att höja. Men det är en myt att svenska folkets syn på skatter skulle ha förändrats i grunden, den starkt progressiva beskattningen har fortsatt mycket brett stöd. Hela 70 procent tycker att höginkomsttagare borde betala mer skatt och 65 procent att människor med stora förmögenheter borde göra det.

I övrigt tycker de allra flesta i Sverige att skatterna är på en lagom nivå i dag. Det är framför allt pensionärerna som en stor grupp väljare (73 procent) tycker borde betala mindre skatt. Idén att förmögenheter och höga inkomster bör beskattas hårt är fortsatt mycket stark bland svenska väljare.

Denna idé har heller aldrig på allvar utmanats av alliansregeringen. I stället har fokus legat på medelinkomsttagarnas skatter – där svenska folket också står bakom de sänkningar som gjorts.

Den absoluta majoriteten av svenska folket ställer också upp bakom det som brukar kallas för den svenska modellen, det vill säga att välfärden i form av skola, vård, omsorg och olika trygghetssystem ska finansieras gemensamt via skattsedeln, samtidigt som de allra flesta också ser företagandet och lönsamma företag som en förutsättning för att skapa jobb och finansiera denna välfärd. Det är ingen slump att de gånger de stora partierna setts som hot mot detta, som Socialdemokraterna på 1970-talet eller Moderaterna i valet 2002, har de också förlorat många väljare.

3 Valfrihetsmyten. De senaste åren har vinster och valfrihet i välfärden varit en mycket stor fråga i svensk politik. Flera undersökningar visar också en utbredd kritik mot möjligheten att göra vinst på att bedriva skola, vård och omsorg. Däremot är det en myt att svenska folket vill se några ”återställare” till de villkor som gällde före de senaste decenniernas reformer.

Tvärtom är det svårt att över huvud taget hitta någon fråga som har så starkt folkligt stöd som möjligheten att välja skola, vård och omsorg. I vår undersökning uppger hela 89 procent att det är viktigt att få välja barnomsorg, medan bara 1 (!) procent inte tycker det. För skolan och sjukvården är motsvarande andelar 63 mot 12 procent respektive 71 mot 10 procent.

Valfriheten har blivit en självklar del av den svenska välfärdsmodellen, ett faktum många politiker förefaller underskatta betydelsen av. Den politiker som vill stoppa vinsterna i välfärden behöver därför övertyga väljarna om att detta inte skulle hota valfriheten.

4 Rasismmyten. Ett allt vanligare resonemang i svensk samhällsdebatt går ut på att vi skulle vara ett land med omfattande strukturell rasism och diskriminering av personer med utländsk bakgrund. Varje rasist är naturligtvis en för mycket, och visst förekommer diskriminering och fördomar även i Sverige. Men en lång rad studier visar att rasistiska föreställningar är ovanliga. Internationella jämförelser tyder på att Sverige är världens kanske minst rasistiska land.

Däremot finns, som i andra länder, en skepsis mot sådant som avviker från det man är van vid. Sverige har historiskt varit ett kulturellt mycket homogent land. Detta förändras undan för undan, men fortfarande är till exempel många skeptiska till religiösa symboler i det offentliga rummet. Som Mångfaldsbarometern visat tycker exempelvis hela 20 procent av svenskarna att det är ”oacceptabelt” att bära slöja på jobbet eller i skolan, även en som endast täcker håret. Detta är intoleranta uppfattningar som bör tas på allvar, men allt tyder på att beskrivningen av Sverige som ett rasistiskt land är en myt.

5 Myten om tilltron till politiken. Ett område där Sverige sticker ut i internationella jämförelser är den stora tilltron till staten. Knappast något annat lands invånare har så hög tillit till att statsmakten är god och rationell. Samtidigt är en av de senaste decenniernas tydligaste trender att svenska folkets tilltro till politikens möjligheter har minskat.

Exempelvis uppger hela 72 procent i vår undersökning att staten bör låta företag i kris gå i konkurs och i stället stötta de anställda snarare än att försöka rädda företaget. Även bland LO-medlemmar och Vänsterpartiets väljare har denna uppfattning mycket stark stöd (62 respektive 64 procent).

När Socialdemokraterna 2008, i djupaste finanskris, föreslog att staten via AP-fonderna skulle köpa Saab för att rädda företaget tyckte bara var tredje tillfrågad i en mätning av TNS Sifo att det var en bra idé. Många svenska väljare skulle säkert önska att staten kunde lägga saker till rätta mer, men de flesta tvivlar på att det är möjligt. Det är en viktig signal till politiker som ofta utgår från att alla problems lösningar ligger i deras händer.

Politik handlar inte bara om att leverera vad väljarna ”beställer”. Men en politisk debatt som i allt högre utsträckning bygger på felaktiga eller ofullständiga uppfattningar om vad väljarnas förväntar sig riskerar att skapa demokratiska problem. Oavsett utgången av höstens riksdagsval behöver både partier och medier framöver betydligt oftare ställa sig den enkla frågan: ”är detta verkligen vad folket vill?”