I debatten kring Pirate Bay-rättegången och frågan om fildelning av upphovsrättsskyddade verk har det saknats en nationalekonomisk röst i Sverige. Endast ett fåtal ekonomer har uttalat sig och de som har gjort det har inte berört den grundläggande frågeställningen. Behövs verkligen upphovsrätten? Och behövs över huvud taget den intellektuella äganderätten?
Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser. Äganderätten har genom historien visat sig vara ett mycket effektivt verktyg för att reglera tillgången till dessa begränsade resurser. Men det betyder inte att äganderätten i sig har ett egenvärde. Redan på 1700-talet konstaterade den skotske filosofen David Hume att samhällen med obegränsade resurser inte är i behov av äganderätter.
Den intellektuella äganderätten, som bland annat omfattar upphovsrätt och patent, kallas formellt för immaterialrätt. En viktig distinktion mellan immateriella och materiella tillgångar är att de förstnämnda inte har någon fysisk begräsning. Inom nationalekonomin kan detta fenomen beskrivas på åtminstone två sätt: antingen finns icke-rivalitet i konsumtionen, vilket innebär att en individs konsumtion av en vara inte begränsar en annan individs konsumtion av varan, eller så är kostnaden för att producera ytterligare en enhet av varan noll, vilket innebär att det inte finns någon kostnad för att kopiera varan. Immateriella tillgångar skulle därmed uppfylla Humes kriterium för produkter som inte kräver äganderätter.
Den intellektuella äganderätten syftar till att på konstgjord väg skapa en knapphet som inte fysiskt existerar, och därmed generera ett tidsbegränsat monopol för innehavaren. Avsikten med detta är att innehavaren ska ha ett ekonomiskt intresse av att producera den immateriella produkten. Utan en tillräcklig vinst som tillfaller upphovsmannen kommer produkten inte att tillhandahållas. Tanken är att den intellektuella äganderätten ska garantera att vinsten just blir tillräcklig. Resonemanget har tagits för givet under flera decennier bland forskare inom nationalekonomi. Under de senaste åren har dock flertalet börjat ifrågasätta detta argument.
Även i en ekonomi utan intellektuella äganderätter kommer upphovsmannen att erhålla ett kortsiktigt monopol och därmed göra vinst. Det beror på att det existerar kostnader för produktimitation som i vissa fall kan vara avsevärda (till exempel inom bilindustrin), vilket begränsar kopiering och nyetablering av företag på marknaden. Med viss sannolikhet gör emellertid innovatören en lägre (mer rimlig?) vinst jämfört med i en ekonomi med intellektuella äganderätter. Däremot medför avsaknaden av dessa äganderätter ökad konkurrens, lägre priser och fler produkter för konsumenter. Detta utgör en samhällsekonomisk vinst för konsumentkollektivet som ska jämföras med den lägre vinsten för den enskilde monopolisten. Företagsvinsten är förmodligen alltså lägre i ett samhälle utan intellektuella äganderätter, men är vinsten tillräcklig för att över huvud taget skapa innovationer? Låt mig diskutera det med utgångspunkt från ett antal exempel.
Cohen med flera (2000, ”The Carnegie Survey”) undersökte vilka faktorer 1 478 amerikanska företag (läkemedelsindustrin inkluderad) bedömde som mest centrala när det gällde att förvalta avkastningen på genomförda innovationer. Patent bedömdes vara den minst effektiva metoden – endast en tredjedel av företagen ansåg patent vara effektivt. Fördelen med att lansera produkten först på en marknad samt försäljning av komplementprodukter, till exempel produktunderhåll och service, ansågs vara mest effektivt.
Red Hat är ett företag som säljer modifierade och kundanpassade versioner av operativsystemet Linux för 80 USD (pris per tredje juni, 2009). Omfattande tester av operativsystemet och kundanpassade produkter innebär höga kostnader som priset är avsett att täcka. Linuxsystemet finns emellertid att ladda ner gratis på internet, vilket innebär att konkurrenter kan sälja exakta kopior av Red Hats produkter. Detta görs också av Hcidesign och Linuxemporium. Hcidesign sålde Red Hats Linux 7.2 för 16 USD.
Trots det högre priset sålde Red Hat fler operativsystem, framför allt för att Red Hats kunder efterfrågar service och support från innovatören, inte imitatören. Uppenbarligen finns en betalningsvilja för Red Hats produkter trots att kopior säljs till lägre priser och att operativsystemet finns tillgängligt för gratis nedladdning.
Vintage Books säljer USIP:s (The United States Institute of Peace) slutrapport om Irakkriget för 9 USD, samtidigt som rapporten finns att ladda ner gratis på USIP:s hemsida. Trots det låg den på Amazons bästsäljarlista under 2006. Uppenbarligen fanns en betalningsvilja för rapporten trots att den fanns tillgänglig för gratis nedladdning.
Jag tolkar dessa få exempel som att det finns begränsat stöd för uppfattningen att företagsvinsterna i en ekonomi utan intellektuella äganderätter systematiskt skulle vara för låga för att skapa innovationer.
Låt oss vidare hänvisa till forskningen på området. Moser (2005, 2006) har jämfört den brittiska och amerikanska patentlagstiftningen under 1800- och 1900-talet, och visar att en mer restriktiv patentlagstiftning inte ökade antalet innovationer. Gallini (2002) finner i en forskningsöversikt inte en enda studie som bekräftar att den mer restriktiva amerikanska patentlagstiftningen som introducerades under 1980-talet i USA ökade innovationstakten. Eric Maskin, ekonom och 2007 års mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har i ett antal uppsatser visat att innovatörer i vissa sektorer – till exempel inom mjuk- och hårdvarusektorn – rentav kan gynnas ekonomiskt av att bli imiterade. Tanken är att nya produkter bygger på föregående innovationer, och att företag som imiterar i viss utsträckning produktutvecklar en redan befintlig innovation. Produkten som imitatören därmed skapar ökar möjligheten för innovatören att vidare produktutveckla. På så sätt skapas en dynamisk interaktion mellan imitationer och innovationer som ökar produktutveckling, företagsvinster, leder till lägre priser och gynnar såväl företag som konsumenter. Sett i detta sammanhang är den intellektuella äganderätten inte bara verkningslös, den motverkar dessutom sitt ekonomiska syfte genom att göra det mindre, inte mer lönsamt att produktutveckla.
Med utgångpunkt från ovan anförda exempel och nationalekonomisk forskning menar jag att den intellektuella äganderätten inte är nödvändig för att öka mängden innovationer. Om nu copyright- och patentlagstiftningen mot förmodan verkligen ökar innovationstakten genom att höja lönsamheten i produktionen, varför har det då producerats kommersiella varor och tjänster i tusentals år i total frånvaro av sådan lagstiftning? Borde inte all innovativ verksamhet kunna härledas till tidpunkten för lagstiftningen på området om den intellektuella äganderätten har någon ekonomisk betydelse?
Den intellektuella äganderätten lyfts ofta fram som nödvändig av ekonomiska skäl. Jag anser att den inte kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den intellektuella äganderätten är helt enkelt inte intellektuellt försvarbar.
Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university