Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Filmavtalet sägs upp 2017 – ersätts med ny filmpolitik”

Det första filmavtalet kom till på initiativ av Harry Schein och började gälla 1963. Sedan dess har avtalet mellan staten och filmbranschen ­omförhandlats flera gånger, senast 2012. Avtalet har på senare år fått mycket kritik, och fler parter har hoppat av.
Det första filmavtalet kom till på initiativ av Harry Schein och började gälla 1963. Sedan dess har avtalet mellan staten och filmbranschen ­omförhandlats flera gånger, senast 2012. Avtalet har på senare år fått mycket kritik, och fler parter har hoppat av. Foto: Ingemar Berling

Största förändringen på 50 år. Filmavtalet, som sedan 1960-talet har styrt stödet till svenskt filmskapande, kommer inte att förnyas. I stället ska en ny statlig filmpolitik se till att stödet blir mer teknikneutralt, mer långsiktigt och mer kvalitetsinriktat, skriver kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).

Ny filmpolitik ger nya möjligheter för svensk film

Få saker berör oss så starkt som film. Den gestaltar vår historia, vår samtid och ger oss nycklar till framtiden. Film berör, engagerar och påverkar våra åsikter och tankar på ett sätt som få andra konstformer kan. Vi skrattar, gråter och förändras av alla de timmar av film och drama som vi upplever i våra liv. Film är helt enkelt en central pusselbit i vår utveckling som människor.

Svensk film bidrar starkt till bilden av Sverige internationellt. De senaste åren har många filmer vunnit internationella priser och exporten av filmer och dramaserier gör att vi både får exportintäkter och att nya jobb skapas. Filmbranschen i Sverige, exklusive tv-bolagen, uppskattas omsätta 15 miljarder kronor årligen och sysselsätter cirka 5 000 heltidsanställda och ytterligare 10 000 deltidsanställda.

Samtidigt som svensk film skördar framgångar internationellt håller grunderna för filmproduktionen att förändras i grunden. Den svenska filmbranschen är i ekonomisk kris.

Den tydligaste orsaken till de stora tappen i intäkter är att de nya digitala streamningstjänsterna har resulterat i att dvd-försäljningen rasar. Detta är en ekonomisk fallucka, som undergräver svensk films framtid.


Debattartikelns författare Alice Bah Kuhnke. Foto: Thomas Karlsson

De senaste fem åren har omsättningen på dvd-marknaden minskat från 1 600 till 544 miljoner kronor och antalet sålda dvd mer än halverats. Minskningen fortsätter och dvd-marknaden bedöms inom några få år vara i princip utraderad. Motsvarande ökning av intäkterna från de digitala tjänsterna under samma period kommer inte i närheten av att kompensera för detta. Över 80 procent av de svenska filmerna går i dag med ekonomisk förlust.

Denna nya verklighet är inget vi kan blunda för. Om vi inte gör något inom kort riskerar dagens publika och internationella framgångar för svensk film att bli nostalgiska bilder av en tid som flytt.

Avtalsmodellen som har finansierat den svenska filmpolitiken sjösattes för över 50 år sedan av Harry Schein. Den har på många sätt varit grundläggande för svensk filmproduktion och Scheins definition av kvalitetsfilm är något som på många sätt gäller än i dag. Under senare år har emellertid kritiken mot avtalet växt inom branschen. Avtalets konstruktion har inneburit svårigheter att utveckla mer teknikneutrala stödformer vilket resulterat i att avtalet anses vara konserverande och omodernt.

Motsättningar mellan parterna har också inneburit att avtalet förlorat mycket av sin betydelse som en gemensam arena för bransch och politik. Flera parter har redan hoppat av filmavtalet. Inflytandet för de som skapar filmerna är minimalt i dagens system.

 

För att finansiera det ökade statliga ansvaret föreslås en höjning av momsen på biografföreställningar från 6 till 25 procent.

Alice Bah Kuhnke, kulturminister, (MP)

Med utgångspunkt i det aktuella läget har regeringen haft en omfattande dialogprocess i över ett års tid med alla berörda aktörer i filmbranschen, inklusive samtliga avtalsparter, under ledning av Bo-Erik Gyberg, tidigare rektor för Filmhögskolan i Göteborg och Stockholms dramatiska högskola. Denna process inleddes redan under den förra regeringen och har nu slutförts av den sittande. Det har varit mycket värdefullt och gett oss en heltäckande bild över de utmaningar vi står inför.

För att säkerställa långsiktighet och nytänkande i svensk film presenterar regeringen i dag den största omvandlingen av den svenska filmpolitiken på över 50 år. Genom att säga upp filmavtalet från 2017 kommer ett nationellt helhetsansvar att kunna ge svensk film en ny chans att utvecklas istället för att avvecklas.

Den nya filmpolitiken kommer att fokusera på att skapa förutsättningar för att släppa fram fler filmskapare än idag. Precis som i kulturpolitiken i stort så är det med en stark bredd som vi kan skapa spets.

Den nya politiken kommer i praktiken att innebära:

Staten tar ett helhetsansvar för den nationella filmpolitiken från och med 2017 och säger därför upp det nuvarande filmavtalet i och med att det löper ut 31 december 2016.

Det nya systemet för filmstöd innebär ett tydligare fokus på kvalitet, förnyelse och tillgänglighet. Den inriktning på detta som Svenska Filminstitutet redan lagt fram kommer därmed att få större möjligheter att påverka svensk film. I praktiken blir det en övergång till ett system med bättre balans mellan de konstnärliga och kommersiella intressena i filmbranschen.

Stödsystemet kommer att bli mer teknikneutralt. Trots att vi i dag förändrat vårt sätt att konsumera film så så bygger ersättningsmodellerna enligt filmavtalet på vilka filmer vi ser på biograferna. Vi vet alla att den verkligheten inte längre stämmer. Vi ser mångdubbelt fler filmer på tv och olika digitala tjänster.

Själva filmproduktionen kommer att kunna ta längre tid än i dag när samhällets stödsystem blir mer långsiktiga. Många filmproducenter vittnar om hur dagens stödsystem gör att de måste skynda på och lämna utvecklingsarbetet innan de själva anser att filmen är klar att spela in. Med ett nytt stödsystem kan vi stimulera bättre kvalitet på svensk film och med det också förbättra förutsättningarna för de som visar film och för framtida exportintäkter.

Stödformer utvecklas i syfte att korta tiden mellan att en film går upp på biograf och sedan släpps på digitala plattformar eller DVD. Detta kommer att minska incitamenten för piratlösningar och stimulera konsumenterna att använda de lagliga alternativ som nu växer fram.

Stöd för lansering och spridning av film på bio i hela landet kommer att utvecklas i syfte att öka utbudet av film som annars sällan visas på bio.

För att finansiera det ökade statliga ansvaret föreslås en höjning av momsen på biografföreställningar från 6 till 25 procent. Momsen på biograferna likställs då med momsen på andra visningsfönster för film som streaming och dvd. Påverkan på biobiljettens pris blir liten, eftersom den så kallade biografavgiften på 10 procent samtidigt avskaffas.

De ekonomiska medlen till svensk film kommer inte att minska. Exakt vilken nivå det hamnar på presenteras i höstens budgetproposition. Vi kommer att nu föra samtal med bland andra SVT och TV 4 om hur de även i framtiden kan bidra och vara delaktiga i utvecklingen av svensk filmproduktion.

Det starkt kritiserade automatstödet avskaffas och ersätts av ett nytt marknadsstöd, som inriktas mot breda publikfilmer av hög kvalitet.

Vi vet att en ny filmpolitik är efterfrågad av stora delar av filmbranschen, inte minst från de allra viktigaste aktörerna, nämligen de som skapar filmen.

Förslaget till ny filmpolitik kommer inom kort att remitteras i en departementsskrivelse. Regeringen avser att återkomma med en proposition i slutet av året.

I nästa vecka inleds filmfestivalen i Cannes. I år kommer Ingrid Bergman att särskilt hyllas av festivalen vilket vittnar om Sveriges betydelse som filmnation både historiskt och i dag.

Med en ny filmpolitik kan vi ta ett historiskt kulturpolitisk steg som gör att vi även fortsättningsvis får läsa om svensk films framgångar i dagspressen och inte bara i historieböckerna.

Läs mer. DN Debatt
Läs mer. Artiklar om film