Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Finlands mål är en likvärdig skola”

I en artikel på DN Debatt (14/7) går en högstadierektor i Umeå till attack mot den finska skolan. Underlaget? Ett studiebesök där de finländska gästerna uttryckte intresse, uppskattning och klädsam ödmjukhet, skriver Helena von Schantz, lärare i Norrköping.

Enligt gängse umgängesregler är det så man för sig som gäst. Tycker man att soffan är ful och att vinet smakar ättika spar man reflektionerna till hemresan. Fredrik Strandgren beskriver emellertid gästernas hyfsade sätt som ”lite märkligt”. Gästerna ”uppförde sig inte alls som man kan förvänta sig av en världsmästare som hälsar på ´kusinen från landet´". I stället var gästerna ”väldigt imponerade av miljön” och ”oerhört nyfikna”.

Strandgren raljerar gång på gång över epitetet ”världens bästa skola” för en skola han beskriver som ”väldigt lik den skola vi hade i Sverige i mitten av 80-talet”. Bilden av finsk ålderdomlig torftighet förstärks av att de finska gästerna påstås ha varit storögda inför den tekniska utrustningen i Hagaskolan. Strandgren utgår vidare ifrån att den finska skolans framgångar beror på ordning, disciplin och ”rädsla för auktoriteter”. Sitt ifrågasättande underbygger han med gästfrågan: ”Hur kan ni få eleverna att jobba så hårt en fredagseftermiddag?”

För det första är det inte finländarna själva som har utnämnt sin skola till världens bästa, utan omvärlden. För det andra, varför använder skribenten ordet ”rädsla”? Vad finns det för belägg för att finska elever är rädda för sina lärare? Var svenska elever rädda på åttiotalet? Som lärare såg jag inga tecken på det. Däremot hade elever, föräldrar, rektorer och politiker mer respekt för lärare på den tiden. Ordet ”disciplin” är även det negativt laddat. Varför inte i stället tala om elevens rätt till trygghet, arbetsro och effektiva lektioner?

Märkligt även att den artiga frågan/komplimangen om elevarbetet en fredagseftermiddag tas som intäkt för en skillnad mellan Finland och Sverige. Tror Strandgren verkligen att svenska elever generellt arbetar hårdare just fredagar än finska?

Och hur ser det ut med IKT i Finland? Det finns en strategi, utbyggnaden går snabbt, och enligt den senaste OECD-undersökningen är tillgången god men ojämnt fördelad. Det största problemet är att utnyttjandet halkar efter. Låter det bekant? Rent generellt är förstås självrannsakan betydligt mer konstruktivt än det letande efter grandet i grannens öga Strandgren ägnar sig åt.

Det är heller inte bara den finländska skolan Strandgren kritiserar. Han hävdar att Sverige okritiskt använder internationella provresultat i enstaka färdigheter som enda värdemätare på hur bra skolan är. Vår bristfälliga centrala resultatuppföljning och den ”glädjerättning” som uppstått i konkurrensen om elever har visserligen medfört att resultaten på internationella prov fått större betydelse i Sverige än i andra länder. Men det finns flera andra värdemätare. Larmrapporter från universiteten, resultaten på högskoleprovet, statliga kontroller och utvärderingar, resultaten på NP är några sådana. Det handlar inte heller om enstaka ämnen i de internationella proven, utan om de kunskaper och färdigheter som vi i vårt eget skolsystem uppfattar som de mest centrala. Pisa prövar förmågan att sätta kunskaper i ett sammanhang, att förstå processer, kommunicera, analysera, reflektera, lösa problem.

Det är Sverige som har haft som mål att ha ”Världens bästa skola”, inte Finland. Finlands mål var i stället en likvärdig skola: ”En bra skola i varje område för varje barn på varje stadium.” Likvärdighet – just det mål vi halkat så förtvivlat långt ifrån i vår strävan att konkurrensutsätta vår egen skola att bli den bästa. Det är också konkurrenstänkande som präglar Strandgrens artikel. Det verkar vara viktigare att fundera över eventuella brister i den finska skolan än att fundera över hur vår skola kan bli bättre. När ska vi lära oss att lyfta samarbete framför konkurrens? Likvärdighet framför tävlan? Självkritik framför självgodhet?

 

Helena von Schantz, lärare vid Djäkneparksskolan i Norrköping, student vid Vasa Övningsskola i Finland

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.