”Fler aktörer i vården ger valfrihet och patientmakt”

Mångfalden av vårdgivare har inneburit stora förändringar av vården de senaste årtiondena. Stockholmsregionen och Stockholms läns landsting har i många avseenden gått i bräschen för att släppa in nya aktörer med nya idéer. Här är det sedan länge normalt att gå till en husläkare eller distriktssköterska som är ”sin egen” tillsammans med kollegerna, eller som har en annan arbetsgivare än landstinget. Här får tiotusentals människor varje år vård på Sveriges första och enda privat drivna akutsjukhus – på precis samma villkor som på landstingets egna sjukhus. Efter att ha infört renodlade beställar- och utförarroller, där privata aktörer får en likställd roll med landstingets egna verksamheter gentemot beställaren av vård, har vi de senaste åren infört vårdval, där makten ligger hos den enskilde patienten, på allt fler vårdområden.

Fler aktörer i vården har inneburit ökad valfrihet och patientmakt för invånarna, men också fler potentiella arbetsgivare för vårdpersonalen. Exemplen på positiva effekter av konkurrensen och de privata vårdgivarna kan också visas i siffror. Gråstarr-operationer sjönk genom en rad upphandlingar på 90-talet i pris från 19 000 till 5 000 kronor (med vårdvalet låg priset ”inklusive allt” på 5 700 kronor). För en höft- eller knäledsoperation betalar vi knappt 60 000 kronor, snittpriset i riket är ca 80 000 kronor. Obesitasoperationer mot övervikt, som en privatperson kan få betala upp mot 100 000 kronor för och som Västra Götalandsregionen i vårdval betalar med 75 000 kronor, kostar oss i snitt under 60 000 kronor. (Prisuppgifter 2010.)

Konkurrensen som mångfalden av vårdgivare innebär, om kostnader och om nya vårdidéer, ger också en positiv hävstångseffekt på andra verksamheter än det som ett specifikt avtal omfattar.

Man kan säkert också sätta en siffra på vad det betyder för den patient som tidigare fick vänta i månader på en höft- eller knäledsoperation men som nu kan få vård i princip utan väntan, tack vare det vårdval vi har infört på området och de nya vårdgivare som tillkommit.

Studieförbundet Näringsliv och samhälles, SNS, kunskapssammanställning (DN Debatt 7/9) om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn konstaterar en ”anmärkningsvärd brist på vetenskapligt baserad kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn”. Vi kan inte annat än välkomna ansträngningar att öka den vetenskapliga kunskapen på detta viktiga område. Samtidigt konstaterar vi att våra erfarenheter är övervägande positiva – och att avsaknaden av vetenskapliga studier naturligtvis inte betyder avsaknaden av positiva effekter.

Den som inte frågar får inga svar. I Stockholms läns landsting ser vi till att fråga efter resultat och uppföljningar. Det tydligaste exemplet är vår omfattande utvärdering av Vårdval Stockholm inom husläkarverksamheten, med vetenskaplig del från Karolinska Institutet. KI konstaterar en ökad produktivitet och ökad tillgänglighet till vården, som framför allt har kommit människor i områden med lägre inkomster till del. Produktiviteten ökade de första tre åren med 10, 3 och 2 procent. Kostnaderna har totalt sett i princip inte ökat, och kostnaden per invånare har minskat något i fasta priser.

Vårdens utveckling de senaste decennierna har inte bara inneburit fler aktörer och konkurrens. Vi har sett en enorm förändring mot kortare vårdtider i slutenvården, mer öppenvård och även hemsjukvård – en utveckling som har drivits av en medicinsk och teknisk utveckling. Vården kan göra allt mer, och även om kostnaderna inte har minskat, har vårdens utbud, kvalitet och resultat stadigt ökat. Sannolikheten att det också har ett inte obetydligt orsakssamband med den ökade mångfalden och konkurrensen är kanske inte ännu fullt ut vetenskapligt bevisad – men i väntan på det räcker sunda förnuftet långt.

Torbjörn Rosdahl (M)

finanslandstingsråd, gruppledare

Birgitta Rydberg (FP)

sjukvårdslandstingsråd, gruppledare

Stig Nyman (KD)

äldre- och forskningslandstingsråd, gruppledare

Gustav Andersson (C)

miljö- och skärgårdslandstingsråd, gruppledare