Skottlossning på öppen gata har blivit allt synligare i Sverige. Vapenvåldet i Malmö upphörde inte när den nu dömde Peter Mangs häktades. Mindre städer som Eskilstuna drabbas av upprepade skottlossningar.

Men enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har det inte skett någon större ökning av antalet mord begångna med skjutvapen i Sverige. Däremot konstaterade BRÅ 2011 att dödligt våld med illegala skjutvapen ökat från 1990 till 2008 samtidigt som motsvarande våld med legala skjutvapen, sådana som gärningsmannen hade licens för, mer än halverats under samma tid.

Under 2002–2008 begicks 1,6 mord per år med legala skjutvapen – i regel i form av familjetragedier – medan det totala antalet skjutvapenmord var nio gånger större. Det finns runt 630.000 legala civila vapeninnehavare i Sverige med licenser för två miljoner vapen och vapendelar.

Samtidigt hör vi ofta rapporter från USA om massakrer begångna med skjutvapen, som ­exempelvis biografskjutningen i Colorado. Debattörer uttrycker förundran över att ameri­kanska lagstiftare inte gör det självklara: skärper vapenlagstiftningen och därmed gör vapen mindre tillgängliga. Att ”liberala vapen­lagar” ger mer skjutvapen i ett samhälle, vilket leder till fler mord begångna med skjutvapen, betraktas ofta som ett axiom. Frågan är dock om detta är korrekt.

År 1993 mördades 17 048 personer i USA med skjutvapen, vilket innebar 6,6 mord per 100.000 invånare. Detta var en tragisk toppnotering för landet. Samma år genomfördes den hittills sista skärpningen av den federala amerikanska vapenlagen. Bland annat infördes en bakgrundskontroll för att hindra psykiskt sjuka och dömda kriminella från att köpa vapen, och vissa typer av vapen förbjöds.

Men redan 1994 blev ett stort antal av dem som röstat för dessa nya lagar utbytta mot nya republikanska politiker, som vann majoritet i både senaten och representanthuset. De började omgående – med starkt stöd av National Rifle Association (NRA) – arbeta mot de nya vapenlagarna.

Al Gores förlust av flera delstater i president­valet år 2000 – bland annat både sin egen hemstat Tennessee och president Bill Clintons hemstat Arkansas – anses av många bero på just Gores restriktiva inställning i vapenfrågan. Efter George W Bushs valseger år 2000 började de federala vapenlagarna att skrivas om. Administrationen sade att det andra författningstillägget, som kryptiskt anger att rätten att inneha och bära vapen inte ska inskränkas, beskrev en individuell och inte en kollektiv rättighet.

År 2004 avskaffades ett antal av de skärpningar av vapenlagen som införts 1993. I presidentvalskampanjen samma år gick Bushs demokratiske motkandidat, John Kerry, ut med en hård kampanj mot NRA och för hårdare vapenlagar. Han förlorade också valet.

På delstatlig nivå hände andra saker. Från Florida spred sig lagar som tillät dolt bärande av vapen för självförsvar. Detta möjliggör att vanliga medborgare – efter ett enkelt licensförfarande – kan ha en pistol innanför jackan när de till exempel går och handlar. Reglerna för hur sådana vapen fick användas i en nödvärnssituation liberaliserades. I dag tillåter alla delstater utom Illinois – Barack Obamas hemstat – denna typ av beväpning. Samtidigt har vapen sålts som aldrig förr i USA. Det finns i dag nästan 300 miljoner vapen i privat, legal ägo i USA, det vill säga nästan ett vapen per invånare.

Dessutom förkunnade den amerikanska högs­ta domstolen i två domar för ett par år sedan att rätten att bära vapen i USA är en individuell rättighet, som bara får inskränkas i vissa fall. HD slog då också fast att totalförbuden mot enhandsvapen i Washington DC och Chicago var okonstitutionella och måste rivas upp.

Hur har det då gått med skjutvapenmorden? 2010 begicks det 8 775 sådana mord i USA, det vill säga en minskning från 1993 med runt 50 procent. Den minskande trenden har dessutom varit stadig ända sedan mitten av 90-talet. Vapenvåld i USA är ett fenomen som i hög grad är relaterat till kriminella uppgörelser inom minoritetsgrupper i storstadsghetton. Morden äger alltså sällan rum där medelamerikanen bor. Allt detta bidrar till att förklara varför en stor del av den amerikanska opinionen numera är för vapen­rätten och mot nya vapenlagar.

På delstatsnivå kan noteras att de som har den lägsta frekvensen – Vermont och New Hampshire, med drygt 0,3 skjutvapenmord per 100 000 invånare – ligger mycket nära EU-genomsnittet på cirka 0,28 (Sverige ligger på cirka 0,2). Till skillnad från EU-länderna har dock dessa två delstater extremt liberala vapenlagar, bland de allra mest liberala i hela USA.

Axiomet att fler legala vapen i ett samhälle automatiskt ger fler mord är alltså felaktigt. Men man kan inte heller dra slutsatsen att liberalare vapenlagar ger färre mord. Ett stort antal andra faktorer förklarar den amerikanska halveringen av vapenmorden. Socioekonomisk förändring är den viktigaste av dessa, men att man till exempel infört hårda straff för innehav av illegala vapen spelar också stor roll.

Det vi i Sverige kan lära oss av detta är att kontroll av personer är viktigare än kontroll av vapen. Den svenska vapenlagstiftningen är helt annorlunda än USA:s och ger mycket bättre kontrollmöjligheter. Den nuvarande regeringen har hittills riktat in sig på lagar mot kriminellas vapeninnehav, vilket är den viktigaste frågan.

Det finns dock mer att göra:

• Insmugglingen av illegala vapen måste stoppas.

• Lagen om läkares skyldighet att till polisen ­anmäla patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen måste implementeras.

• De som söker vapenlicens borde kontrolleras på samma sätt som blivande soldater och hemvärnsmän – alltså även mot Säpos register.

Dessa åtgärder skulle motverka både kriminellas, psykiskt sjukas och politiska extremisters tillgång till skjutvapen. Att visa politisk ­dådkraft genom att skärpa reglerna avseende legala vapen för de friska, laglydiga jägare och skyttar som redan kontrollerats noga kommer däremot inte att minska det svenska skjut­vapen­våldet.

Mike Winnerstig, fil dr i statsvetenskap med särskild inriktning på USA, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin samt tävlingsskytt.