Så är den här, debatten om invandrares bidragsberoende och förslagen om att "vi måste ställa högre krav på bidragstagarna". Det är inte förvånande eftersom dessa idéer har florerat under lång tid och med olika ansikten. I Danmark har den sitt tydligaste ansikte i den uttalade främlingsfientligheten också inom de etablerade politiska partierna.

I Sverige har dessa idéer synts tydligast i Malmöpolitikernas förslag "Välfärd för alla" som byggde på att välfärd för alla i Malmö skapas genom att identifiera invandrarna som problemet och att det är krav på dem och endast dem som ska lösa Malmös problem. Samma perspektiv hade folkpartiets förslag i förra valet om språktest. Alla förslag har samma utgångspunkt - att utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende bland invandrare är "deras eget fel". Det förvånande var väl att det var "Uppdrag grans-kning" som skulle ta det första steget. På DN Debatt 9/2 löper folkpartiet den linan fullt ut.

Det marknadsliberala och konservativa perspektiv på integration som nu förs fram av folkpartiet har ensidigt riktat in sig på att "ställa krav" på bidragstagare. Förslaget är ett system som i praktiken innebär att sätta människor i arbete till ersättningar under de lägsta lönerna på arbetsmarknaden.

Trots att man inte nämner ordet invandrare en enda gång i artikeln är det tydligt vilka man avser. I folkpartiets program och riksdagsmotion på området framträder en föga smickrade bild av förslagets ideologiska grunder. Invandrade personer beskrivs gen-omgående som passiva, bidragsberoende och fasta i en "bidragskultur". Vi menar, med stöd av samstämmig forskning, att denna bild inte bara är djupt felaktig, utan även reproducerar en rasistisk tankestruktur. Att arbetsmoral och inställning till arbete skulle vara etniskt varierande är en av de mest centrala tankarna i rasistiska ideologier.

Talet om bidragsberoende för dessutom fokus från det som är ett av de allvarligaste problemen i det svenska samhället just nu - förekomsten av rasism och diskriminering.

Under mer än ett år har vi - en grupp fors-kare och samhällsdebattörer genom seminarier och bokutgivning (serien "Rasismer i Europa") - aktivt arbetat med att lyfta fram och synliggöra rasismen. Vi menar att den är en mycket påtaglig del av det svenska samhället.

Att det i Sverige finns en strukturell rasism skapar inte bara nackdelar och mind-re möjligheter för den som har mörk hud- eller hårfärg eller ett "arabisktklingande" namn. Den skapar dessutom privilegier och fördelar för den del av befolkningen som passerar som svensk: vita personer med inte alltför annorlunda namn. Dessa privilegier består till exempel i att inte bli ifrågasatt på grund av utseende och att ha större handlingsutrymme när man söker bostad (nu senast uppmärksammat i samband med Malmös kommunala bostadsbolags så kallade Svarta lista).

Människor med utländsk bakgrund som i dag är arbetslösa och tvingas leva på bidrag gör det inte för att de inte skulle ha incitament eller drivkraft att hitta jobb. Det finns inga belägg för ett sådant påstående. Däremot finns det forskningsresultat som visar att många har sökt hundratals jobb utan att ens komma på intervju. De är i en bidragssituation, inte för att de vill det, utan för att vårt samhälle genom strukturell rasism aktivt stöter ut dem och tvingar dem till det. Vi menar att vi inte behöver en politik som befäster marginalisering genom att de facto skapa ett parallellt betydligt sämre "välfärdssystem" för invandrare vilket folkpartiets förslag innebär. Vi behöver i stället en politik mot den strukturella rasismen i samhället!

När en politikerkår där vithet är norm ensidigt talar om att ställa krav på en marginaliserad invandrad befolkning (även om de skaffar ett sken av legitimitet genom enskilda invandrade personer), gör de något som är väl överlagt och kalkylerat. De appellerar genom talet om invandrares bidragsberoende till en mer etablerad inhemsk väljarkår, i stället för att ta en diskussion om samhällets strukturer.

Folkpartiets förslag och politiska retorik borde sända varningssignaler långt in i arbetarrörelsen, vänstern och i de egna leden. Om inte en reaktion kommer snart, befarar vi att detta kommer bli nästa valrörelses stora slagfält.

Katarina Mattsson, forskare, Stockholms univ-ersitet; Ursula Berge, chef tankesmedjan Agora, Christian Abrahamsson, doktorand kulturgeografi, Uppsala universitet; Frida Andersson, doktorand kulturgeografi, Uppsala universitet; Khaled Assel, avdelningsdirektör Integrationsverket; Erik Berggren, journalist och projektsamordnare, Arbetslivsinstitutet; Meriam Chatty, doktorand, Örebro universitet; Magnus Dahlstedt, forskare Tema etnicitet, Linköpings universitet; Helena Duroj, pedagog och författare (v); AdriAn Groglopo, sociolog och aktivist; Peo Hansen, docent Tema etnicitet, Linköpings universitet; Anders Hellström, dokt-orand statsvetenskap, Lunds universitet; Fredrik Hertzberg, forskare, Arbetslivsinstitutet; Shadé Jalali, samordnare jämställdhet och mångfald, HTF; Anna-Karin Johansson, ombudsman jämställdhet och mångfald, HTF; Stefan Jonsson, författare, forskare och kritiker på DN; Wuokko Knocke, docent sociologi; Lars Larsson, studerande, Malmö högskola; Ingemar Lindberg, före detta statssekreterare och LO-utredare, ansvarig Agora forskarnätverk; Marcus Lundgren, statsvetare, Stockholm; Ammar Makboul, medievetare och aktiv inom antidiskrimineringsområdet; Henrik Mattsson, doktorand kulturgeografi, Uppsala universitet; Diana Mulinari, docent sociologi, Lunds universitet; Anders Neergaard, fil doktor, Arbetslivsinstitutet; Linnea Nilsson, doktorand Tema Etnicitet, Linköpings universitet; Paulina de los Reyes, fil doktor, Arbetslivsinstitutet; Lena Sawyer, lektor socialt arbete, Mittuniversitetet, Östersund; Sarah Scuzzarello, doktorand statsvetenskap, Lunds universitet; Mekonnen Tesfahuney, universitetslektor, Karlstads universitet.