DN Debatt

”Förbättra resultaten i skolan genom att kasta ut datorerna från lektionerna”

”En dag i höstas bestämde jag mig för att trotsa tanken på den saliggörande datorn. Jag instruerade eleverna låta sina datorer stanna i väskan, utom då jag specifikt sa till dem att plocka upp dem. Effekten var nästan ögonblicklig. Lugn och studiero spred sig i klassen”, skriver Håkan Danielsson.
”En dag i höstas bestämde jag mig för att trotsa tanken på den saliggörande datorn. Jag instruerade eleverna låta sina datorer stanna i väskan, utom då jag specifikt sa till dem att plocka upp dem. Effekten var nästan ögonblicklig. Lugn och studiero spred sig i klassen”, skriver Håkan Danielsson. Foto: Alamy

Inga pedagogiska vinster. Sedan eleverna fick datorer har de fått det svårare svår att följa med. För mig står det klart att datorn är kontraproduktiv på vanliga lektioner – då läraren undervisar eller i dialog samtalar med eleverna, skriver gymnasieläraren Håkan Danielsson.

I mer än två decennier har politiker sett datorisering som en avgörande åtgärd för att förbättra skolans resultat. Avsevärda ekonomiska medel har avsatts. Redan på 1990-talet hämtades stora summor ur löntagarfonderna till IT i skolan och senast i påskhelgen gick moderaterna ut med förslaget att programmering ska bli obligatoriskt redan från första klass. Men trots enorma satsningar har skolresultaten sjunkit.

Under de senaste åren har allt fler skolor valt att ge varje elev en egen dator, främst inom gymnasiet men även på högstadiet. Skälen till detta varierar, men ofta finns det ett outtalat antagande att man skulle mista elever om man inte erbjöd dem datorer eftersom konkurrerande skolor gör det. Ett annat argument som återkommer är att man vill ge alla elever, oavsett hushållets ekonomiska standard, tillgång till samma arbetsredskap. Något direkt pedagogiskt skäl anförs dock sällan.

En direkt, och kanske oavsiktlig, följd är att elever i dag använder datorn inte bara i situationer där dessa möjliggör nya arbetsmetoder eller ny pedagogik, utan också som ersättning för penna och papper. Eleverna antecknar på sin dator eller Ipad istället för att skriva med penna. Vad får detta då för effekter på skolresultatet?

Under de senaste åren har det presenterats flera vetenskapliga undersökningar som studerat hur prestationerna förändras med datorn som anteckningsblock. De är alla genomförda i USA och med fokus på collegestudenter, några svenska studier finns mig veterligt inte. Det är möjligt att svenska gymnasielever fungerar helt annorlunda än amerikanska collegestudenter, men inte sannolikt. Man kan därför anta att utfallet skulle bli snarlikt i en svensk skolklass. Resultaten från dessa studier är entydiga:

Datorn fungerar förödande dåligt som anteckningsblock. Den försämrar kraftigt elevernas prestationer och leder dessutom till att de sysslar med helt ovidkommande saker under lektionstid.

En undersökning i Psychological Science 2014 (Mueller/Oppenheimer från Princeton respektive UCLA) visar att studenter som antecknade med dator skrev mycket mer, och till synes mer fullödiga anteckningar, än deras studiekamrater som noterade för hand. Studenterna upplevde också själva att deras datoranteckningar fungerade bättre. När forskningsteamet granskade hur det faktiskt fungerade i verkligheten visade sig emellertid de datorförsedda studenterna prestera ungefär lika goda resultat som dem som gjort anteckningar med penna och papper när det handlade om rena faktafrågor. På förståelsefrågor var studenterna med penna klart bättre. Skillnaden blev ännu större – hela 40 procents skillnad – när collegestudenterna tilläts repetera innan de skrev sitt prov. De båda forskarnas slutsats är att den som skriver för hand tvingar hjärnan att bearbeta informationen vilket gör inlärningen effektivare.

I denna studie hade datorstudenterna inte tillgång till Internet eller andra datorprogram. En intressant fråga blir därför hur frestelsen att med datorns hjälp syssla med annat på lektionstid påverkar resultatet.

I en studie 2013 lät en forskare (Sovern från Columbia University) observatörer undersöka vad studenter använde sina datorer till under lektionstid på flera olika collegekurser. Det visade sig att 60 procent tillbringade mer än hälften av tiden åt att göra saker helt utan koppling till undervisningen på sina datorer. I en liknande studie från 2011 (Kraushaar/Novak från University of Vermont) installerades ett spionprogram på datorerna. Det visade sig att också dessa studenter ägnade nära hälften av tiden åt ovidkommande datorprogram.

Man kan tycka att det bör vara elevernas eget ansvar att anteckna på det sätt som passar dem bäst. Den elev som använder Facebook, tittar på film eller surfar på nätet under lektionstid får själv stå för konsekvenserna, men dessvärre drabbas också omgivningen: 2014 publicerades resultatet från en kanadensisk studie (Sania/Weston, York University i Toronto) i Computers & Education som visade att inte bara den student som själv sysslade med annat/multitaskade presterade sämre. Också den som satt närmast en sådan elev och kunde se aktiviteten på bordsgrannens skärm, presterade lägre resultat, 17 procent sämre. Lite som passiv rökning. Rapporten har den talade titeln ”Laptop multitasking hinders classroom learning for both users and nearby peers”.

Clifford Nass pionjärstudier vid Stanford University - publicerade bland annat i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift - styrker vidare att de elever som sysslar med just multitasking och tror att de klarar av att göra flera saker samtidigt presterar sämre i varje moment.

För att rekapitulera: Att använda datorn som anteckningsblock ger sämre resultat fast eleverna tror att de ska bli bättre. Eleverna frestas dessutom att använda datorn till allt möjligt annat, vilket gör prestationerna ännu sämre. Och allra värst är att man också risketar att fördärva för sina klasskamrater.

Jag har varit gymnasielärare i 20 år. Trots tre genomgripande gymnasiereformer och allt politisk ståhej är mitt yrke i allt väsentligt sig likt. Somt lite bättre, somt lite sämre. Trots larmrapporter har jag uppfattat eleverna som i huvudsak lika duktiga nu som då. Bättre på att redovisa muntligt, men sämre på ordförståelse. Min vardag är fjärran från de larmrapporter som dyker upp särskilt i valtider.

Men de senaste åren har jag märkt en tilltagande oro i klassrummet och en ökning av elever som har svårt att följa med i resonemang. Nu efteråt kan jag se att det finns ett starkt tidsmässigt samband med att politikerna i min kommun bestämde att alla elever ska ha varsin dator – inte för att för att förbättra resultaten utan för att ”öka variationen”.

En dag i höstas bestämde jag mig för att trotsa tanken på den saliggörande datorn. Jag instruerade eleverna låta sina datorer stanna i väskan, utom då jag specifikt sa till dem att plocka upp dem. Effekten var nästan ögonblicklig. Lugn och studiero spred sig i klassen. Ett resultat som stämde väl överens med de undersökningar som presenterats på senare tid.

Min slutsats är självklar: Datorn ska ut ur klassrummen. Jag är ingen luddit och kan se att det finns situationer då datorn kan ge elever kunskaper på nya sätt. Men för vanliga lektioner, då läraren undervisar eller i dialog samtalar med eleverna, är den kontraproduktiv.

En sådan förändring skulle i ett slag kunna förbättra elevernas resultat med uppemot 20 procent, spara pengar och dessutom vara möjlig att genomföra omgående. De positiva effekterna skulle med stor sannolikhet visa sig redan i nästa PISA-undersökning.