I Sverige ges bara ett enda nedskräpningsbrott av 1.000.000 någon påföljd. Enligt en Sifo-undersökning som Håll Sverige Rent precis genomfört anser 43 procent av de tillfrågade att nedskräpningen skulle minska avsevärt om risken för att bli straffad var större. 36 procent anser att det skulle räcka med enbart hårdare straff för att minska nedskräpningen. 56 procent tror att det behövs även andra åtgärder.

Fler papperskorgar och fler informationskampanjer är de två enskilda åtgärder som skulle göra störst skillnad enligt de tillfrågade.

Allt oftare läser vi artiklar och insändare som utrycker ett stort missnöje med nedskräpning på allmänna platser och i naturen. Men vad gör vi åt det?

Håll Sverige Rent startade 1983 och har sedan dess arbetat med opinionsbildning och kampanjer för ett renare Sverige. Vi tror att människor vill ha ett rent Sverige och är beredda att bära sitt skräp några meter till närmsta papperskorg i stället för att slänga det direkt på gatan.

Vi är övertygade om att rena gator och torg är mycket tryggare än skräpiga platser - en övertygelse som stöds av ett antal praktiska exempel. Städer där man håller rent är tryggare än städer där renhållning försummas.

Nedskräpning är en fråga vi löser genom att många hjälper till. Kommunerna har sin självklara roll i renhållningen, de ska skapa goda förutsättningar för alla enskilda att bli av med skräpet. Det kommer de att göra när de inser hur dyr nedskräpningen är, och att det är skattebetalarna som får stå för notan.

I dag vet inte majoriteten av svenska kommuner hur mycket nedskräpningen egentligen kostar. Det kostar skattebetalarna 20 öre att tömma ett papper från en papperskorg och 3:40 kronor att plocka upp det från gatan enligt en undersökning från Uppsala kommun Det rör sig om ett antal miljoner. Per kommun.

Företagen, vars förpackningar eller produkter skräpar ner, har ett ansvar att informera för att få sina konsumenter att ändra beteende. Vi har i dag ett producentansvar, företagen ansvarar alltså för sina produkter betydligt längre än till säljögonblicket. I näringslivet ser man dessutom i dag ofta på sitt företag som en samhällsmedborgare, företaget har ett "corporate citizenship". Ser man sig själv så borde det vara självklart att aktivt arbeta för att företagens kunder (alltså de som köper cigarretter, godis och läsk) inte ska skräpa ner.

Vi på Håll Sverige Rent ska genomföra vårt uppdrag som är att genom kampanjer och utbildningsinsatser förändra attityder och beteenden.

Förra året blev vi anklagade för att vara blåögda och faktiskt en smula korkade när vi gick ut i en stor kampanj och krävde att producenterna skulle ta ansvar för "sitt" skräp. Vi skrev då här på DN Debatt (26/4 -06) att det naturligtvis är konsumenten som slänger cigarrettpaketet på gatan - men att producenterna har ett ansvar för att hjälpa till att förändra attityder och beteenden.

Vår naivitet betalade sig. Det visade sig att även producenterna ser det som ett stort problem att deras varumärken (alla förpackningar är ju tydligt märkta) skräpar ner. De vet att det i allra högsta grad ligger i deras intresse att få folk att sluta skräpa ner och flera av dem arbetar i dag aktivt tillsammans med oss för att på olika sätt berätta hur viktigt det är att inte skräpa ner.

Vi har även under 2006 plockat skräp på samma sätt, och årets topplista med vilka varumärken som skräpar ner mest ser ut så här:

1. Philip Morris

2. GB Glace

3. Swedish Match

4. Cloetta/Fazer

5. Coca-Cola Company och McDonald´s

7. Masterfoods

8. House of Prince

9. 7-Eleven

10. Marabou/Kraft 1

Även svenska politiker anser att nedskräpning är ett stort problem och att vi måste arbeta vidare för att hålla Sverige rent. Inför valet förra året kontaktade Håll Sverige Rent samtliga partier och frågade på vilket sätt Sverige skulle bli renare om vi röstade på just deras parti:

Miljöpartiet svarade att de prioriterar miljöfrågorna högre än något annat parti.

Folkpartiet ansåg att Sverige skulle bli renare genom nolltolerans mot klotter och skadegörelse.

Centerpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet ansåg att producenterna måste ta ett ökat ansvar för att minska nedskräpningen.

Socialdemokraterna hade som mål ett "Skräpfritt Sverige"

Kristdemokraterna betonade etik och det personliga ansvaret.

Moderaterna ansåg att nedskräpningen i första hand var kommunens ansvar.

Hur problemet med nedskräpning ska hanteras har partierna olika lösningar på, men ATT det måste hanteras är de överens om. Ändå händer det ingenting.

Inga nationella politiska initiativ har tagits för att förbättra situationen. I den Sifo-undersökning vi gjort ställde vi frågan "Varför slängde du skräp på marken?" Det vanligaste svaret var "Fanns ingen papperskorg" (50 procent), det näst vanligaste "Slöhet" (27 procent).

Vår tolkning av dessa båda svar är att de egentligen är samma sak. Det är ren slöhet att inte bära skräpet de oftast rätt få meter som krävs för att man ska hitta en papperskorg att slänga det i.

En sak tycks politikerna och de som svarat på frågorna i vår undersökning vara överens om. Vi är påverkbara.

Att ändra människors attityder borde alltså vara en mycket framgångsrik väg mot världens renaste land - vilket är målet för Håll Sverige Rent.

Trots att nedskräpning är ett av vårt i särklass vanligaste miljöbrott är det ytterst sällan någon drabbas av en påföljd. Endast 141 personer fick under 2005 någon påföljd varav 101 stycken fick strafföreläggande och 40 personer åtalades. Det är uppenbart att samhället ser mellan fingrarna på denna form av miljöbrott. Vi har åklagare som öppet säger att de struntar i den lagstiftning som faktiskt finns mot nedskräpning. I praktiken har alltså en regel från samhällets sida ersatts med en underförstådd regel som säger att det visserligen inte är okej att skräpa ner - men vi bryr oss inte om detta ändå sker.

Så kan vi givetvis inte ha det. Ändå vill vi inte föreslå hårdare tag. Vi vägrar ge upp tron på att människor kan välja att inte skräpa ner. Vi vägrar tro att man måste ta till fängelse- och bötesstraff för att få folk att ändra sitt beteende.

Under 70-talet genomfördes informationskampanjen "Håll Sverige Rent" mot nedskräpning som fick effekter flera generationer framåt. Men den generation som i dag skräpar ner mest var inte ens född då. Det är därför hög tid att återigen ta sig an uppgiften att på bred front påverka yngre människors attityd till nedskräpning på det sätt som gjordes då.

Vi är övertygade om att det kommer att fungera. Men det krävs en rejäl insats från både samhället och oss enskilda medborgare. Annars hamnar vi i läget att vi måste avsätta resurser från polis och åklagare för att få stopp på nedskräpningen. Det borde verkligen inte behövas.

JOAKIM BRODAHL
INGVAR BINGMAN