Jag undrar om doktor Magnus Wiberg forskar gratis som gäst vid Harvarduniversitetet i USA. Om inte undrar jag bara varför. Ända sedan de gamla grekernas tid har forskare gjort upptäckter och skrivit om dem utan lön. Det är beklämmande att en doktor i nationalekonomi under falsk flagg ger sig på upphovsrätten. Hans artikel inleds med en referens till Pirate Bay-rättegången men handlar om något helt annat. Det är möjligt att patenträtten som han skriver om i vissa fall kan vara ett hinder, han exemplifierar med bilindustrin, läkemedelsindustrin och mjukvaruindustrin.

Men man fildelar inte patent. Steget till upphovsrättens skydd av enskilda konstnärers och musikers möjlighet till ekonomiskt oberoende från uppdragsgivare och mecenater är väldigt stort. Magnus Wiberg sätter upp grundtesen att den intellektuella äganderätten (här börjar glidningen mellan upphovsrätt och patent) är till för att skapa en konstgjord knapphet. Så kan bara en enögd siffernisse resonera.

Upphovsrätten är till för att göra till exempel författare intellektuellt och konstnärligt mindre beroende av bidrag, mecenater och välgörare. Vi kan inte, som till exempel mjukvaruföretag, släppa vår produkt och leva på kringtjänster. Och även om vi kunde det, vore det önskvärt? Förstår Wiberg vilken investering i arbetstid det innebär att skriva en roman på 300 sidor, när man inte samtidigt har en forskartjänst?

Hans enda marginellt relevanta exempel, att ett stort nationellt fredsinstitut i USA kunde sälja en rapport trots att den fanns för nedladdning, skjuter också långt vid sidan av målet. Han konstaterar att det går att tjäna pengar på distribution av upphovsrättskyddat material.

Men frågan handlar ju om vem som ska tjäna dessa pengar. I de allra flesta fall är författares inkomster för sina verk ytterst begränsade och varje såld kopia viktig för försörjningen. Om det ska vara fritt för vem som helst att kopiera och sälja böckerna försvinner, eller åtminstone urholkas den möjligheten. Om det är som Wiberg påstår att författare skulle tjäna mer på att släppa sina verk fria så är jag övertygad om att den affärsmodellen kommer att vinna i längden. Men att det kommer att vara en frivillig anpassning till marknaden, inte en påtvingad, så som Wiberg och fildelningspiraterna önskar sig.

Kanske är det dags att se över forskarlönerna. Är det rimligt att forskare avlönas för att producera åsikter? Kan de inte leva på att omsätta sina forskningsresultat på marknaden kanske de ska syssla med något annat?

Ja, det är en retorisk fråga.

Mats Söderlund ordförande i Sveriges Författarförbund